Arbetsministeriet behövs inte längre i Vanhanens och Katainens sköna nya Finland, utan huvuddelen inkorporeras i handels- och industriministeriet som blir ett näringsministerium. Arbetskraften är inte i sig viktig, man tänker sig att arbetslösheten minskar när man ger företagen tillräckligt goda villkor, då anställer de fler mänskor. Ministeriet kan också påverka utbildningen så att den bättre motsvarar företagens behov: fler svetsare, färre konsthistoriker.
Tankesättet påminner om det som förr i världen förekom inom u-landsbiståndet. Det var inte så farligt om pengarna gick till en liten överklass, en del av pengarna skulle ändå rinna neråt genom att de rika skulle spendera mer och kanske anställa några hemhjälpar till. Den här trickle down– (sippra ner-)tesen åberopas inte längre, de flesta inser att man inte genom att stärka den lilla överklassen bidrar till en utveckling värd namnet. I stället strävar man till att stärka vanliga mänskors självkänsla och kapacitet,enpowerment är ett allt vanligare ord, det handlar just om mer makt för mänskor i gemen.
Det passar bra ihop med det tänkesätt man haft i Norden, där jämställdheten varit ett naturligt värde. Det är inte för den ekonomiska effektivitetens skull vi velat se alla mänskor
likvärdiga, men de senaste årens dille för att lista världens länder enligt olika kriterier har visat att jämlikheten också är ekonomiskt lönsam. Alla de nordiska länderna har hamnat i topp på så många olika listor för konkurrenskraft m.m. att det inte kan vara en slump. Och varför skulle det vara det? Sunda förnuftet säger ju att ett samhälle där alla mänskors resurser kommer till användning inte bara är mänskligare utan också effektivare, än ett starkt hierarkiskt samhälle.
Trots det verkar det som om man med vett och vilja skulle avstå från denna konkurrensfördel. I Sverige har den borgerliga alliansen redan genomfört en rad delvis långtgående reformer som minskat socialskyddet och stärkt arbetsgivarnas ställning. I Finland följer man exemplet. Högerledaren Jyrki Katainen har redan hunnit förklara att man nu ”bygger ett nytt Finland” och har tagit just bildandet av näringsministeriet som exempel på detta. Det är allt skäl att ta honom på allvar. Det är just ett nytt Finland där näringslivets intressen får styra och där de anställda kommer i fjärde hand som nu tar form. Vi har fyra magra år framför oss.
Peter Lodenius