1,2K
De gåtfulla korsen
Av alla avrättningar under inbördeskriget 1918 är den vid Strengbergs vägg i Jakobstad säkert den som påverkat stämningarna på händelseorten mest. Ännu många år efteråt dök det kring årsdagen upp kors på tobaksfab-rikens vägg och fortfarande är arkebuseringarna en gåta som diskuteras i staden.
Av alla avrättningar under inbördeskriget 1918 är den vid Strengbergs vägg i Jakobstad säkert den som påverkat stämningarna på händelseorten mest. Ännu många år efteråt dök det kring årsdagen upp kors på tobaksfab-rikens vägg och fortfarande är arkebuseringarna en gåta som diskuteras i staden.
Eller kanske två. Den ena är vad som förorsakade den också för dåtida förhållanden osedvanliga brutaliteten, som var helt oprovocerad. Sex av de sju avrättade var ledande medlemmar av den finska arbetarföreningen i staden. En del av dem hade redan suttit häktade en tid, inte för att de gjort något utan för att de var socialdemokrater. Andra arresterades hemma under natten mellan den första och den andra mars när de jägare och skyddskårister som festade på Stadshotellet – det senare så omstridda Fontellska huset – kommit till att det nu skulle skipas rättvisa. Sagt och gjort, några jurister bland de festande fick sätta sig i ett kabinett och de sex männen från finska arbetarföreningen fördes inför dem och fick svara för påstådda planer på ett attentat mot artilleriskolan.
Gåtan nummer två har varit hur den sjunde mannen hamnade med i gruppen. JuristenJohannes Jääskeläinen, hade nämligen ingenting med arbetarrörelsen att göra. Han var tidigare länssekreterare i Vasa och fennoman.
Hans sondotter Marjatta Cronvall ägnade sig länge åt gåtan nummer två och har behandlat den i en postumt utgiven bok, Seitsemäs mies. Hennes huvudtes är en som framkastats också tidigare: att Jääskeläinen som hög jurist var den enda av de närvarande på festen som protesterade mot ”rättegången”, vilket sågs som ett sådant förräderi mot den gemensamma saken att också han anklagades för attentatsplanerna.
Vit kommendant i Jakobstad var greve Hamilton, som i ett brev till sin pappa hemma i Sverige skrev: ”Kl. 1 e.m. sammanträdde ståndrätten och kl. 3 var allt avslutat. Aldrig hade jag trott att, att jag med så lätt hand skulle underteckna och verkställa de första dödsdomarna i mitt liv. Nu har jag i samråd med stadsmyndigheterna utfärdat en proklamation, att för varje krigsman, som på något sätt ofredas, komma tre huliganer att omedelbart hängas. Jag tänker sätta upp en galge…”
För att ytterligare demonstrera för stadens arbetare att det var krig på allvar släpades de arkebuserades lik från tobaksfabriken till den finska arbetarföreningens trappa där de travades på varandra. Och naturligtvis hade det effekt, de vita och de röda i Jakobstad levde i skilda världar för årtionden framåt.
Men enligt Cronvall handlade det inte bara om klass utan också, och kanske ännu mera, om språk. Det var den finska arbetarföreningens ledare som arkebuserades, inte den svenska föreningens, och Jääskeläinen var som sagt fennoman. Men Cronvall namnger två av de tre jägarofficerare som verkade som medlemmar i den improviserade krigsrätten som K L Malmberg och Uno Fagernäs. Lauri Malmberg och Uno Fagernäs blev båda generaler och stora män i staten, däremot är de inte kända som svekomaner, vilket talar emot Cronvalls teori.
Gåtan nummer två har varit hur den sjunde mannen hamnade med i gruppen. JuristenJohannes Jääskeläinen, hade nämligen ingenting med arbetarrörelsen att göra. Han var tidigare länssekreterare i Vasa och fennoman.
Hans sondotter Marjatta Cronvall ägnade sig länge åt gåtan nummer två och har behandlat den i en postumt utgiven bok, Seitsemäs mies. Hennes huvudtes är en som framkastats också tidigare: att Jääskeläinen som hög jurist var den enda av de närvarande på festen som protesterade mot ”rättegången”, vilket sågs som ett sådant förräderi mot den gemensamma saken att också han anklagades för attentatsplanerna.
Vit kommendant i Jakobstad var greve Hamilton, som i ett brev till sin pappa hemma i Sverige skrev: ”Kl. 1 e.m. sammanträdde ståndrätten och kl. 3 var allt avslutat. Aldrig hade jag trott att, att jag med så lätt hand skulle underteckna och verkställa de första dödsdomarna i mitt liv. Nu har jag i samråd med stadsmyndigheterna utfärdat en proklamation, att för varje krigsman, som på något sätt ofredas, komma tre huliganer att omedelbart hängas. Jag tänker sätta upp en galge…”
För att ytterligare demonstrera för stadens arbetare att det var krig på allvar släpades de arkebuserades lik från tobaksfabriken till den finska arbetarföreningens trappa där de travades på varandra. Och naturligtvis hade det effekt, de vita och de röda i Jakobstad levde i skilda världar för årtionden framåt.
Men enligt Cronvall handlade det inte bara om klass utan också, och kanske ännu mera, om språk. Det var den finska arbetarföreningens ledare som arkebuserades, inte den svenska föreningens, och Jääskeläinen var som sagt fennoman. Men Cronvall namnger två av de tre jägarofficerare som verkade som medlemmar i den improviserade krigsrätten som K L Malmberg och Uno Fagernäs. Lauri Malmberg och Uno Fagernäs blev båda generaler och stora män i staten, däremot är de inte kända som svekomaner, vilket talar emot Cronvalls teori.
Marjatta Cronvall: Seitsemän mies, Edita 2007, 192 s.
Peter Lodenius
