Två kartskisser från romanen Le siège de Bruxelles. Den första visar de tre regionerna: Flandern, Vallonien och Bryssel, samt det tyskspråkiga området längst i öster. Den andra visar läget i romanen när flamländarna ockuperat större delen av Bryssel.  Många av de 20 kommuner som tillsammans bildar Bryssel och av kommunerna kring staden har namn som slutar på -beek (d.v.s. bäck), vilket visar att detta är gammalt flamländskt område, men nu är de franskspråkigas dominans stor.

Det är år 2007 som Belgien delas, åtminstone i Jacques Neiryncks roman Le siège de Bruxelles *( Belägringen av Bryssel ) från år 1996. De flamländska extremnationalisterna gör efter lång uppladdning slag i saken och tar hand utom om Flandern också om Bryssel, trots att bara en av tio där numera talar flamländska. Men området har sin flamländska historia och den ska vara huvudstad i det nya stor-Flandern. Den nya Ledaren, med nazistiska sympatier, drömmer om ett stor-Holland som omfattar också Sydafrika, Surinam och Indonesien, t.o.m. delar av Frankrike. Koncentrationsläger upprättas och judar och muslimer får ett dygn på sig att packa sina viktigaste ägodelar och marschera söderut. Nationalistiska präster efterlyser ”kirurgiska ingrepp för att avlägsna tumören” och välsignar belägringen och bombardemangen av det muslimska ghettot, medan Bryssel förvandlas till ett nytt Sarajevo. På den katolska sidan är kyrkans budskap till ytterlighet urvattnat.

Den franskspråkige belgaren Neirynck flyttade till Schweiz 1972 och han har kallat sig Belgiens första politiska flykting. Det var uppenbarligen inte bara den flamländska extremismen som skrämde honom, utan också den ekonomiska krisen och den mycket utbredda korruptionen på den vallonska sidan.