Tallinn, det är Gamla stan, Viru-hotellet och Kaubamaja. Och så finns det en massa bra krogar och barer. Det är väl allt man behöver veta om våra ”södra stadsdelar”?
Eller så inte. Åtminstone vill Anders Mård få oss att se staden ur ett lite vidare perspektiv med sin reportagebok om Tallinn, gjord enligt samma modell som de tidigare böckerna om Viborg och S:t Petersburg (i samarbete med Magnus Londen och Milena Parland).
Det här är alltså ingen vanlig guidebok. Den som behöver information om krogar, spårvagnar och shoppingställen skall skaffa Tallinn in Your Pocket. Tallinn – sagostadensrevansch är den fördjupade överkursen för den som vill veta mera.
Mård tar oss med på en vandring genom stadsdelar som vanliga turister aldrig besvärar sig med att gå till: de hotade trähusen Kalamaja, den grymma misären i Kopli, betongen i Lasnamäe, idyllen i Nõmme. Gamla stan finns naturligtvis också med, men ur ett perspektiv vi inte är vana vid att se i glassiga broschyrer. Ciceronen på vandringen heter Tiina Mägi, en lokalpatriot som i 30 års tid har arbetat för att gamla stan skall utvecklas för invånarna, inte för businessen.
Hur svår den kampen är vet alla som har sett en glimt av gamla stan under den tid då husen var fallfärdiga, rören spruckna och väggarna täckta av obeskrivliga elinstallationer – men då det faktiskt bodde folk där och man kunde skymta katter, pelargoner och gamla tanter i fönstren. Med undantag för kroglivet på gatunivå är de superuppiffade gamla husen idag praktiskt taget döda. Mård påpekar det också: ”Stadsdelen offras för att vara ett medeltida varumärke och inte en integrerad del av det moderna Tallinn.”
I många officiellt sanktionerade guideböcker över Tallinn nämns knappt Sovjettiden och ryssarna med ett ord. Men, som Mård konstaterar, ryssarna finns där och har inga planer på att flytta. I ett förtjänstfullt kapitel om Bronssoldaten ger han en bra sammanfattning av hur ester och ryssar lever i helt helt olika världar, vilket ger utrymme för fördomar och stereotypier på ömse sidor (följderna av det såg vi under kravallerna i april). Tack vare ryska svärföräldrar bosatta i Tallinn har Mård nämligen en lite unik insikt i den ryska 40-procentiga minoritetens vardag.
Som sig bör i den här genren är författaren påläst och han spränger in lagom mycket fakta i texten. Som god journalist har han också sett till att läsarna får träffa riktiga, levande människor som bor i Nõmme, Lasnamäe, Pirita, medmera. Allt detta beskrivs med ett lakoniskt, lugnt språk – som nog hade mått bra av mera korrläsning, för texten skäms av några fel och klumpigheter. Estniskan ger lite problem, exempelvis betyder korvmärket ”Rannarootsi” inte ”Strandsvensken”, utan det syftar på svenskbygderna i Estland. En korv gjord på kustsvenskar borde heta ”Rannarootslane”. Ett riktigt irriterade drag är att vissa gator har översatta namn, Narva maantee blir ”Narvalandsväg”, medan exempelvis Mere puiestee inte översätts till ”Havsallén”. För att inte förvirra vore det bättre att konsekvent använda namnen som de står på kartor och gatuskyltar. Att tala om Jaan Kross roman Uppiniskaisuuden aika känns fånigt, eftersom Kross inte skriver på finska.
Men det här är sist och slutligen detaljer. Huvudsaken är att det här är en reportagebok som man med behållning kan läsa hemma i soffan, samtidigt som den innehåller så pass mycket praktisk information att den också platsar i handbagaget på nästa Tallinnresa.

Anders Mård: Tallinn – sagostadens revansch, Söderströms 2007, 195 s.

Theresa Norrmén

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.