– Berlin är ett vitt papper som man kan fylla med vad man vill. Berlin ger power to the people. Andra stora konststäder, som London eller New York, försöker anpassa nyanlända konstnärer till sitt mönster. I Berlin får man i stället lära sig att inte passa in. Att inte bli en i mängden, säger Gerd Harry Lybke, gallerist och initiativtagare till Galerie Eigen + Art.
Galleriet har en central placering mitt på en av Berlins viktigaste gallerigator, Auguststrasse, och är ett av de tongivande i Berlin. Förklaringen till Eigen + Arts inflytande går bland annat att finna i att de, tillsammans med några andra gallerier, sammanställde en utställning på Berlins institut för samtida konst, KunstWerke, för ungefär 10 år sedan.
Utställningen marknadsförde Berlin på den internationella konstscenen och staden jämförs därför gärna med London och New York. Men Lybke framhåller att skillnaden mellan städerna är stor. De internationella konstnärerna och kulturarbetarna har större inflytande i Berlin och det är orsaken till att stadens är en så unik kreativ plats och därmed till dragningskraften.
Konstnärerna Christiane Dellbrügge och Ralf de Moll publicerade intervjubokenArtist migration Berlin förra året. De har bott och verkat i Berlin sedan 1980-talet och har därför en god överblick över Berlins internationella konstscen. I boken intervjuar de konstnärer som flyttat sin verksamhet till Berlin. Bland de många namnen finns svenskar som Jan Svenungsson och Lisa Strömbeck.
Dellbrügge och de Moll undersökte orsaken till att konstnärerna flyttat och hur det har påverkat deras arbete och livssituation, och med boken vill de bidra till att avmytifiera Berlin som konst- och kulturstad. I motsats till Gerd Harry Lybke menar de att en av de främsta orsakerna till att så många konstnärer kommer till Berlin är stadens dåliga ekonomi. Berlin har lägre hyror på bostäder och ateljéer, och det är de billiga levnadskostnaderna som gör den kreativa platsen möjlig. Dellbrügge och de Moll är ändå mycket kritiska till hur Berlins stad förvaltar det internationella inslaget på konstscenen.
– Många verkar tro att det är Berlins geografiska läge som har dragningskraft på de unga intellektuella och kulturarbetarna, men så är det inte. Det är de internationella konstnärerna som skapar Berlins dragningskraft. Egentligen är Berlin en dålig kulturstad. Stadskontoret har inte ens en fungerande kulturavdelning. Hur ska man kunna skapa en stringent och intressant kulturscen om allt bara är som ett okontrollerat flöde?

Fritt tankerum

Dellbrügge och de Moll vill ändå framhålla att Berlin har ett intellektuellt klimat som är gynnsamt för konstnärer och andra kulturarbetare. Det nordiska inslaget i Berlin är, och har varit, mycket starkt under det senaste årtiondet. Enligt Dellbrügge och de Moll beror detta på att det är mer komplicerat att verka som konstnär i de nordiska länderna.
– Det saknas en intellektuell dialog kring konst i Norden, säger Christiane Dellbrügge.
– Vi har haft mycket kontakt med nordiska konstnärer, och många av dem menar att möjligheten att tänka självständigt begränsas. Det verkar finns en utpräglad önskan i Norden att konstnären och konsten ska söka konsensus. Grunden till spännande konst är att konstnärer känner att de har tillåtelse att skapa något som inte behöver vara bekvämt. Kanske är det avsaknaden av fritt tankerum som gör att nordiska konstnärer kommer till Berlin.
En av dem som nyligen kommit till Berlin är den svenska konstnären Annika Lundgren. Hon flyttade från Köpenhamn för ungefär två år sedan.
–Ursprungligen kommer jag från Göteborg, men jag flyttade till Köpenhamn och bodde där i 10 år. Tyvärr blev den politiska situationen slutligen ohållbar i Danmark. Pia Kjærsgaards främlingsfientliga politik blev alldeles för deprimerande och jag beslutade mig för att söka mig bort och Berlin var ett lämpligt alternativ.
Annika valde Berlin eftersom undergroundscenen har ett starkt inflytande på stadens konstscen. Hon menar att underground påverkar staden på många sätt och att det gör platsen mindre homogen. Det internationella inslaget i staden hjälper till att synliggöra olikheter och motsatser, vilket Annika ser som en intellektuell stimulans. Detta är några av skälen som Annika ger till varför Berlin i nuläget är mer intressant som kreativ plats än exempelvis Köpenhamn, men hon tilläger:
– För mig är Berlins tomma platser – ödeområden efter muren eller tomma fabriksområden – också mycket viktiga. De ger mig paus i huvudet och det är i pauserna i den urbana miljö som i alla fall jag kan tänka mer fritt och självständigt.

Låga hyror

Arkitekten Wulf Walter Böttger på Zentralbüro vid Alexanderplatz instämmer. De tomma platserna är viktiga eftersom de utmanar den urbana strukturen. En stad utan tomma platser skapar sämre förutsättningar för gränsöverskridande eller unika projekt.
Wulf är, tillsammans med Dorothea Jendricke, initiativtagare till Zentralbüro. I deras lokaler, med utsikt över Alexanderplatz och TV-tornet, sitter arkitekter, utredare, webbdesigners, kläddesigners i samma lokaler. Zentralbüro är ett nätverk snarare än ett kollektiv, menar Wulf och Dorothea. Under sina arkitektstudier kände Wulf att han varken kunde eller ville arbeta uteslutande med arkitekter. Han ville arbeta gränsöverskridande. Dorothea, som samtidigt studerade konstanalys, kände samma behov och de startade därför Zentralbüro tillsammans.
– Zentralbüro fungerar bara i Berlin, säger de. Hela konceptet bygger på att platsen har dålig ekonomi. Hade Berlin god ekonomi hade man aldrig hyrt ut till fattiga kulturarbetare mitt i stadens centrum, säger Wulf och hänvisar till stadens skuld på 60 miljarder euro.
Berlins stora skuld ökar främst för att staden fortfarande har två olika centrum, menar Wulf och tillägger att Berlins befolkning fortfarande är lika delad, men att styrande i staden kanske inte riktigt förstått detta.
– Var man bor i Berlin säger en hel del om vem man är, säger Wulf och får medhåll av Dorothea.
Det splittrade Berlin är kanske en av orsakerna till att staden har dålig ekonomi, men det är även orsaken till varför staden har en så stor potential att locka till sig kulturarbetare från hela världen. Berlin har gjort många försök att bryta sig ur skuldfällan. Ett försök är att locka till sig kapital genom stora internationella mediaföretag.
– Om Berlin lyckas med det, och därmed får bättre ekonomi, kan projekt liknande vårt försvinna. Vad betyder det för Berlins dragningskraft på nya kulturarbetare? undrar Dorothea.

Skepticism och protest

Wulf fyller i med att myten om Berlin som kreativ plats är viktig, och bidrar till att både kulturarbetare och företag väljer Berlin framför andra städer.
– Internationella mediaföretag som Universal och MTV kommer till Berlin. De vill utnyttja de intressanta personer som uppbär myten om det kreativa Berlin. Men företagen vill egentligen inte synas. Jag tror inte det är så många som tänker på att de finns i staden, och det beror främst på att företagen håller en låg profil.
En del ekonomiska analytiker hävdar att kapitalet kan ändra Berlin, men Wulf och Dorothea tror att många underskattar Berlins politiska medvetenhet.
– Berlin är en stad som är van att protestera mot förändringar och det har alltid funnits en skepticism mot kapitalets flöde till Berlin, avslutar de.

Konsten och kapitalet

Sofia Bertilsson på Galleri Nordenhake är mindre intresserad av internationella mediaföretags närvaro i staden. Hon hoppas på ökat internationellt konstkapital. Konst och kapital har alltid varit förbundet, menar hon, och får visst medhåll av Annika Lundgren som ser det som en förutsättning för en vital och spännande konstscen.
Sofia menar att Berlin är på väg in i en ny fas. Det experimentella Berlin är på upphällningen, och har förlorat sitt starka inflytande. Men hon skrattar däremot roat åt Gerd Harry Lybkes påstående att Berlins etablerade gallerier står i startfållan för ett konstens Formel 1, och att Eigen + Art och Nordenhake ligger i första ledet.
– Jag vill inte uttrycka mig lika dramatiskt, men jag håller med om att vi har ett väldigt bra utgångsläge. Galleri Nordenhake har varit i Berlin sedan 2001. Vi kan stadens olika konstscener och vi har aldrig fokuserat ensidigt på något, så som exempelvis på svensk konst. Det gör att vi har en stark position.
Sofia Bertilsson hoppas att den experimentella scenen ändå överlever förändringen. Berlin måste ha högt i tak. Det är de nytänkande konstnärerna som skapar Berlin, säger hon. Utan mental rörelsefrihet avstannar också stadens nyskapande kraft.
Christoph Tannert är chef för Bethanien i Kreuzberg. De har ateljéstipendier för internationella konstnärer från i stort sätt hela världen. Han håller med Sofia och Gerd om att stadens konstscen är på väg att förändras och menar att det eventuellt kan vara ett hot mot Berlin som kreativ plats.
– Jag ser att allt fler investerare kommer hit och det är viktigt. Berlin kan inte överleva endast på goda konstnärliga projekt. Det behövs kapital. Men med kapitalet kommer ökade levnadsförhållanden och ekonomisk status. Om hyrorna ökar markant kommer konstnärerna att dra vidare till en plats som är billigare. Konstnärer tillhör en internationell diskurs och är inte förbundna med platsen Berlin, menar Christoph.

En karriärväg

Genom sitt chefskap på Bethainen har Tannert sett konstnärer komma och gå och han menar att många av dem ser en verksamhetsperiod i Berlin som en merit och viktig för en internationell karriär. Berlin är en region som drar till sig unga välutbildade personer som vill göra karriär, alltså det som ofta kallas en rulltrapperegion. Att bo och arbeta i en sådan region innebär att man får explicita fördelar över andra, genom att man befinner sig på en plats med högt kulturellt kapital.
Den unga brittiska konstnären Siam Demircan bekräftar kanske en sådan hypotes. Han bor i Berlin för att skapa ett fungerande nätverk för framtida arbeten. Saim hamnade i Berlin på en genomresa från Istanbul och tanken var att stanna några dagar. Nu, ett år senare, är han fortfarande kvar. Siam menar att Berlin är en stad där det är enkelt att finna acceptans. Konstvärlden vänder inte nykomlingen ryggen och det finns många möjligheter för en ung oetablerad konstnär att få ställa ut. Det viktigaste är ändå att Berlin tillåter konstnären att experimentera med tanken, menar Siam.
– Det är lättare att vara nytänkande och gränsöverskridande här än i konststäder som exempelvis London. Jag tror att många unga konstnärer och andra kulturarbetare kommer till Berlin just för att få vara en del av en mer experimentell och utmanande konst- och kulturscen. Vi är dessutom väldigt rörliga och skulle förutsättningarna för vår verksamhet här bli sämre finner vi lätt nya platser. Låga hyror, möjlighet att ställa ut samt öppen dialog är det viktigaste för mig och många av dem jag umgås med.
Mark Berger håller ivrigt med om att det som gör Berlins kreativa plats unik är att man får tänka fritt. När han först kom till Berlin arbetade han som IT-specialist på ett stort företag. Efter några år kände han ett ökat behov av att förverkliga sin dröm att få skriva på heltid. I dag har han ett eget företag som spökskrivare och han skriver parallellt på sin debutroman.
– Jag tror inte ens att jag hade kommit på idén att starta ett företag som spökskrivare om jag hade bott och arbetat i München, Köln eller Hamburg. Även jag hör hur absurt det låter med ett företag för spökskrivare. Men Berlin genererar och tillåter en massa absurda idéer. En del överlever, andra dör bort om de är för galna. Min egen idé är i fyra år gammal nu, så den tillhör väl en av de goda idéerna.
Mark menar att de förändringar som sker kan påverka Berlins kulturklimat, men han är optimistisk och tror inte det kommer att påverka Berlins dragningskraft för kulturarbetare.
– Berlins magnetism kommer inte att upphöra, bara förändras. Berlin har en otrolig förmåga att ömsa skinn och dagens förändringar innebär bara nya förutsättningar för en ny typ av kreativitet, avrundar Mark.