Öppenheten för nya idéer är Markus Varjonens starkaste intryck av partikongressen.
– Det har varit en skön mix.
Markus har upplevt sig mycket väl mottagen som svenskspråkig inom vänsterförbundet. Verksamheten fungerar bra på svenska.
– Visst talar jag finska på möten, men jag upplever att man lyssnar på mig när jag tar upp frågor med finlandssvensk anknytning – St Olofsskolans utrymmen var ett sådant exempel.
Lokalt engagemang
Markus är andra viceordförande för vänsterförbundets kommunalorganisation i Åbo och skulle ha haft stöd för en plats i partifullmäktige eller kanske partistyrelsen, men valde att åtminstone än så längre koncentrera sig på kommunalpolitiken. Där har han upplevt att man faktiskt kan påverka och där träffar man mänskor som är verkligt engagerade för det de gör.
– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och hade varit med i medborgarorganisationer och traskat i demonstrationer. Men det var när jag gick med i vänsterförbundet i samband med kommunalvalet 2004 och efter det kom med i nämnder som jag förlorade min cynism beträffande politiker. Visst upplever man spel bakom kulisserna, men största delen av de aktiva är mänskor som brinner för sin sak, för dem är politiken ingen egotripp. Om man ser på allt ut-
ifrån är det lätt att tappa sin tro och bli cynisk
Speciellt lätt är det kanske i kommunalpolitiken i Åbo där det fortfarande oftast är de ”stora gubbarna” i SDP och samlingspartiet som har det slutliga avgörandet. I finlandssvenska frågor är det ofta
SFP:s Åbomaffia som spelar denna roll.
– Det finns ändå möjligheter att påverka i vissa frågor. De styrande skulle gärna bli av med dem som framför sina egna åsikter, men de lyckas inte alltid. Har man bra, innovativa åsikter kan de nå fram. Oberoende av partitillhörighet är nämndmedlemmarna mestadels vettiga mänskor som vill väl.
Peter Lodenius