Internationell kapplöpning med Kina, Indien, Tyskland och Sydkorea ”aggressivt utan tvekan och med vinst som självupphöjd målsättning”, det efterlyste Konstindustriella högskolans rektor Yrjö Sotamaa i Kauppalehti Presso i våras då frågan om det nya toppuniversitet var högaktuell inför riksdagsvalet.
Matti Vanhanens regering tecknade som bekant förverkligandet av ett toppuniversitet genom en sammanslagning av Tekniska högskolan, Helsingfors handelshögskola och Konstindustriella i regeringsprogrammet. Formen och tidtabellen för detta nya universitet är ändå högst oklar då regeringsprogrammet endast har formuleringen: ”ett toppuniversitet för forskning och utbildning grundas”.
Skall man tro den av Raimo Sailas ledda arbetsgruppen som förberedde ärendet under förra regeringen rör det sig om ett stiftelsebaserat universitet med dels statlig dels privat finansiering. I arbetsgruppens rapport, som också innefattar uttalanden av bl.a. Nokia, Kone och Skogsindustrin tas det också upp hur näringslivet skulle utnyttja universitetets ”innovationstjänster”. Dessutom skulle företagen i stor utsträckning få besluta om styrelsens sammansättning samt utnämning av rektor och rektorns tjänstemannakår.
Toppuniversitetet i Sailasgruppens och Sotamaas form är helt enkelt en institution där företagens forsknings- och produktutvecklingsarbete görs gratis av studenter och personal.
Förslaget är häpnadsväckande mot bakgrunden av att näringslivet redan nu i större utsträckning än i de flesta andra länder kan dra nytta av statsfinansierade innovationer via organ som Finlands Akademi, Tekes och Sitra. Utöver det här är näringslivet representerat i Vetenskaps- och teknologirådet som i stort besluter om utnyttjande och utvärdering
av teknologi i Finland – t.ex.Nokiabasen Olli-Pekka Kallasvuo.
Dessutom har högskoleutbildningarna i Finland av tradition haft en stark betoning på teknologi, då kring 30 procent av studenterna studerar matematik, natur- eller ingenjörsvetenskaper. En nästan dubbelt högre siffra än i de flesta jämförbara länder.
Den breda diskussion som konstuniversitetens st udentkårer krävde tidigare i vår om bildningsuniversitetets framtid i Finland kunde med fördel återupplivas. Och den här gången är det skäl att inte avfärda den som en föråldrad strävan efter ett rent ”humboldtskt universitet” som skyr alla kontakter till näringslivet.
Anton Schüller
