Runt om i Europa förundrar sig medborgare över det som händer i Finland och anser att man med det snaraste med gemensamma krafter måste skrida till motåtgärder för att stoppa atomkraftsindustrins hänsynslösa framfart.En majoritet av EU-ländernas medborgare ställer sig negativt till utbyggnad av atomkraften. Detta bekräftas av gallupar som gjorts bl.a. år 2002, 2003, 2005 och i mars 2007. Undersökningen 2007 visade att 61 procent av EU-ländernas medborgare vill minska användningen av atomkraft. I själva verket pågår redan denna minskning. År 1988 fanns det i de nuvarande 27 EU-länderna 177 reaktorer. Antalet är idag 145 och många reaktorer håller på att närma sig slutet av sin livslängd. 12 medlemsländer producerar ingen energi med atomkraft.
Makteliten i Finland pådriver emellertid, utan att bry sig om den europeiska opinionen, en utbyggnad av atomkraften med argument som öppet ifrågasätts på andra håll.
Keystone Center i USA publicerade i juni en rapport (The Nuclear Power Joint Fact-Finding) av 27 auktoritativa experter med en bred samhällelig bakgrund, bl.a. en person från atomenergiinstitutet, Nuclear Energy Insitute. Enligt rapporten är atomkraften inte särdeles billig, problemet med avfallet är inte löst och det finns en risk för att det radioaktiva materialet hamnar i fel händer. Man konstaterar även att för att märkbart kunna dämpa drivhuseffekten med atomkraft måste det i 50 års tid byggas i medeltal 14 nya reaktorer årligen förutom de i medeltal 7,4 reaktorer som måste byggas för att ersätta gamla.
Den engelska forskargruppen, Oxford Research Group, publicerade i början av juli en rapport (Too Hot to Handle? The Future of Civil Nuclear Power) i vilken man konstaterar att atomkraftsindustrins planerade renässans är en myt. Fastän det förutses att elbehovet kommer att öka med 50 procent under de nästa 25 åren, byggs det för tillfället endast 25 nya reaktorer, 76 planeras och 162 är föreslagna. Detta bör jämföras med de 429 reaktorer som är i bruk och av vilka en del småningom måste tas ur bruk. Om man beaktar befolkningsmängden och det ökande energibehovet behövs det fram till år 2075 ca 3 000 nya reaktorer vilket skulle innebära 4 nya reaktorer per månad fr.o.m. dags dato. Detta skulle innebära en enorm ökning av vapendugligt material. I juni konstaterade Matthew Bunn, atomvapenexpert vid Harvard, att det radioaktiva materialet inte är så väl bevakat och att det inte är så svårt att framställa ett atomvapen som allmänheten tror.

Risker och självmord

Även Öko-institutet och läkarorganisationen IPPNW i Tyskland, Greenpeace m.fl. har nyligen publicerat dylika rapporter.
Det har förekommit gott om påminnelser om atomkraftens risker under den senaste tiden. Förra sommaren inträffade en allvarlig “närapå olycka” i Forsmark i Sverige. I Temelin i Tjeckien inträffade i april atomkraftverkets hundraandra incident. I juni förorsakade en kompressor i Ringhals i Sverige en kraftig rökutveckling, och Olkiluoto 2-reaktorn drabbades av en brand. I juni inträffade en allvarlig brand i Krümmel i Tyskland och Brunsbüttel måste stängas på grund av en kortslutning. I maj fick offentligheten veta att 3 anställda vid atomkraftverket Chinon i Frankrike hade begått självmord sedan augusti 2006 och kraftverkets läkare konstaterade att “anställda vid alla franska atomkraftverk lider av etiska skäl” och av försämrade arbetsförhållanden.
I april publicerade den gröna gruppen i EU-parlamentet en rapport (Residual Risk) sammanställd av uppskattade experter i vilken man framhäver att det sedan olyckan i Tjernobyl 1986 har inträffat mycket fler risktillfällen än allmänheten vet om. “21 år efter Tjernobyl är situationen alarmerande” konstaterar Wolfgang Kromp från institutet för riskforskning vid universitetet i Wien.
I Sverige stoppade strålskyddsmyndigheten SSI i maj deponering av låg- och mellanaktivt avfall vid slutförvaret i Forsmark som skulle vara säkert i 500 år. SKB, företaget som ansvarar för avfallet, lever inte upp till SSI:s strålskyddskrav. SKB har tillsammans med det finska företaget Posiva utvecklat de ritningar enligt vilka slutdeponeringen av högaktivt avfall skall byggas. I Finland har grottans byggnadsarbeten inletts i Olkiluoto.
Bl.a. följande progressiva politiker har tagit dessa varningar på allvar. Irlands, Österrikes, Islands och Norges miljöministrar konstaterade i ett gemensamt uttalande i mars att atomkraften inte utgör en lösning på problemet med drivhuseffekten och varnade för atomkraftens risker. Enligt förbundspresident Horst Köhler är kärnkraften inte lösningen på bekämpningen av klimatförändringen, utan man behöver en strategi som innehåller en bred utbyggnad av förnybara energiformer och en märkbar förbättring av energieffektivitet. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt avvisade i juni ny atomkraft efter 2010. I början av juli bekräftade Tysklands förbundskansler Angela Merkel att Tyskland håller fast vid atomkraftens avvecklingsprogram enligt vilket reaktorerna skall vara avvecklade fram till år 2021. Ett betydande ställningstagande gjordes i januari av Nokias f.d. vd Jorma Ollila i Helsingin Sanomat. Han konstaterade att det bästa sättet att minska koldioxidutsläppen inte är atomkraft utan fördubbling av energieffektiviteten.
Vi vädjar – med stöd av otaliga européer – till alla Finlands beslutsfattare: Avstå från att bygga ut atomkraften som allvarligt skadar Finlands renommé som teknologisk föregångare. Satsa på energiformer och energieffektivitet som inte hotar tiotusentals människor i händelse av en olycka och som inte belastar kommande generationer med avfall som förblir radioaktivt i hundratusentals år.

Pirkko Lindberg, Helsingfors
Lea Launokari, Kyrkslätt
Anna-Liisa Mattsoff, Helsingfors
Marja-Liisa Tanninen, Eno
Satu Kirsi-Saanio, Kuusamo
Anja Seitakumpu, Nummi Pusula
Gun Wasenius-Hietanen, Borgå
Samt ett femtiotal kvinnor från olika delar av Finland