874
Utställningen Ansikte mot ansikte med landskapet, på Finlands Stencentrum i Juuka, är ett unikt möte mellan modern och traditionell fotokonst. Banbrytaren I.K. Inhasödemarksvyer från 1900-talets början och Einari A. Saarelainens folklivsskildringar från trakterna runt Koli, ställs mot tio nutidskonstnärers landskapssyn från en annan tid med annan innebörd.
Man känner igen sig, rycks med och blir betagen. Yttre och inre landskap smälter samman och gör betraktaren till en del av det magiska rummet. Varje konstnär har sin egen synvinkel och sitt temperament. Tillsammans utgör tolkningarna en mångskiftande helhet som bjuder in betraktaren till en förtrollande vandring i naturens tempel. Upplevelsen är betydelsefull och berörande.
Joakim Eskildsens svartvita bilder skildrar en frusen vintervärld. Från de minsta iskristallernas abstrakta mönster växer skalan till storslagna öppna vidder. Det välkända sett ur ett oväntat perspektiv får nytt innehåll i Kristoffer Albrechts lågmälda Borgåvyer. Vi leds vidare till gränser där människan möter det okända.
I Ritva Kovalainens och Sanni Seppos skogsrum kan man ana oron för miljön. De poetiska texterna skärper upplevelsen. Gammelskogens kretslopp får ögat och själen att vila, medan de blodröda gransnåren och de upplöjda, tämjda markerna upprör. Vad är vår själs skogslandskap idag, frågar de.
Ilkka Halso för tanken ännu ett steg vidare. Den sista utvägen att skydda unika miljöer från människans framfart, skövling och utnyttjande är att skapa ett “Naturmuseum”. Halsos vision av den levande naturen inkapslad i stål- och glaskonstruktioner blir svidande aktuell. Vi har kommit en lång väg från begreppet naionallandskap som Inha präglat ända fram till våra dagar.
Kulturlandskapet möter oss i Martina Motzbäuchels studier av färger och spår i den odlade jorden. Starka krafter strömmar i stammen på Taneli Eskolas ödsliga träd. Växelverkan mellan människa, natur och kultur är kännbar också i Japo Knuutilasvisuella berättelser där platsnamnen blir en dekorativ del av bilden: Brudsten, Trollvaggan, Estgrund, Hjalmars blekan, Staffas käringen. Sorgen är ord som väcker fantasin och ger strandklipporna med sina stenar en ny dimension.
För hundra år sedan täckte kärrmarker en tredjedel av Finlands yta. Trots det togs de aldrig med i förteckningen över nationallandskap. När man betraktar Jorma Luhtasdimbeslöjade kärr är det svårt att förstå varför. Han är en ödemarkens tolk som fängslar med sina nattbilder, sjärnhimlar och sprakande norrsken.
“Man tar inte ett fotografi, man får det” säger Pentti Sammallahti. Hans bilder från ett ensligt klippskär omgivet av hav andas samma ro och ödmjukhet som orden.
Det här är en utställning att dröja sig kvar i. Vi är bundna till det landskap som omger oss. Bilderna utmanar oss. De tvingar oss att möta vår egen tids inställning till naturen. Tanken att det här är det dyrbaraste vi har dröjer kvar länge.
I utställningen, producerad av Maahenki med Ritva Kovalainen som kurator, deltar Kristoffer Albrecht, Taneli Eskola, Ilkka Halso, Japo Knuutila, Ritva Kovalainen, Jorma Luhta, Pentti Sammallahti och Sanni Seppo från Finland, Joakim Eskildsen från Danmark och Martina Motzbäuchel från Tyskland.
Joakim Eskildsens svartvita bilder skildrar en frusen vintervärld. Från de minsta iskristallernas abstrakta mönster växer skalan till storslagna öppna vidder. Det välkända sett ur ett oväntat perspektiv får nytt innehåll i Kristoffer Albrechts lågmälda Borgåvyer. Vi leds vidare till gränser där människan möter det okända.
I Ritva Kovalainens och Sanni Seppos skogsrum kan man ana oron för miljön. De poetiska texterna skärper upplevelsen. Gammelskogens kretslopp får ögat och själen att vila, medan de blodröda gransnåren och de upplöjda, tämjda markerna upprör. Vad är vår själs skogslandskap idag, frågar de.
Ilkka Halso för tanken ännu ett steg vidare. Den sista utvägen att skydda unika miljöer från människans framfart, skövling och utnyttjande är att skapa ett “Naturmuseum”. Halsos vision av den levande naturen inkapslad i stål- och glaskonstruktioner blir svidande aktuell. Vi har kommit en lång väg från begreppet naionallandskap som Inha präglat ända fram till våra dagar.
Kulturlandskapet möter oss i Martina Motzbäuchels studier av färger och spår i den odlade jorden. Starka krafter strömmar i stammen på Taneli Eskolas ödsliga träd. Växelverkan mellan människa, natur och kultur är kännbar också i Japo Knuutilasvisuella berättelser där platsnamnen blir en dekorativ del av bilden: Brudsten, Trollvaggan, Estgrund, Hjalmars blekan, Staffas käringen. Sorgen är ord som väcker fantasin och ger strandklipporna med sina stenar en ny dimension.
För hundra år sedan täckte kärrmarker en tredjedel av Finlands yta. Trots det togs de aldrig med i förteckningen över nationallandskap. När man betraktar Jorma Luhtasdimbeslöjade kärr är det svårt att förstå varför. Han är en ödemarkens tolk som fängslar med sina nattbilder, sjärnhimlar och sprakande norrsken.
“Man tar inte ett fotografi, man får det” säger Pentti Sammallahti. Hans bilder från ett ensligt klippskär omgivet av hav andas samma ro och ödmjukhet som orden.
Det här är en utställning att dröja sig kvar i. Vi är bundna till det landskap som omger oss. Bilderna utmanar oss. De tvingar oss att möta vår egen tids inställning till naturen. Tanken att det här är det dyrbaraste vi har dröjer kvar länge.
I utställningen, producerad av Maahenki med Ritva Kovalainen som kurator, deltar Kristoffer Albrecht, Taneli Eskola, Ilkka Halso, Japo Knuutila, Ritva Kovalainen, Jorma Luhta, Pentti Sammallahti och Sanni Seppo från Finland, Joakim Eskildsen från Danmark och Martina Motzbäuchel från Tyskland.
Ansikte mot ansikte med landskapet, i Finlands stencentrum i Juuka. Till 31.12.
Angela Oker-Blom
