Kött är inte ekologiskt

– Den är redan ett halvt år gammal, så du kan få den för 45 kronor, sade hönsuppfödaren till en bekant med bondgård.

Det var något av en rea på burhöns i Norrtäljetrakten i somras, och det visade sig att ”åldringarna” inte visste hur man är när man är höna. Satte man dem på en pinne trillade de i golvet med en illavarslande duns, de visste inte vad höns har sittpinnar till. Näbbarna och klorna var förvuxna av brist på användning, kammarna alldeles vita av brist på dagsljus. Var dörren öppen fattade de inte att de kunde gå ut, och lyfte man ut dem fattade de inte att de kunde gå in. Livet förvirrade de arma djuren så till den grad att de tynade bort på ett par dagar i ett hönshus av den trevliga sorten.

Det är förvisso lika osportsligt som det förmodligen är ineffektivt att inleda en artikel om djuruppfödning och matvanor med allmän skrämselpropaganda och historier om djur som far illa, men ”faktum är att boskap tar mera från den totala tillgången på mat än den tillför”.
Den här gången är det inte sedvanlig veg(etari)anpropaganda. Citatet kommer från Livestock’s Long Shadow, en rapport från FN:s organ för livsmedel och jordbruk FAO, som också konstaterar att boskapssektorn just nu står för 18 procent av växthusgaserna – ett ännu större bidrag än världens transportsektor.

Läs det igen. Kött är värre än flyg.

Kalhuggen regnskog

Jon Pelling konstaterade i Svenska Dagbladet (26.07.2006) att det är lika skadligt för miljön att äta ett kilo kött som att köra bil i tre timmar och lämna alla lampor i hemmet på under tiden. FAO-rapporten påpekar dessutom att boskapsuppfödning förmodligen är den sektor som bidrar mest till vattenföroreningar, och dessutom också bidrar till bland annat övergödning, försämring av korallrev, hälsoproblem hos människor och ökad antibiotikaresistens. Vidare kan boskapssektorn mycket väl vara den största orsaken till minskad biodiversitet, eftersom den är den största drivkraften bakom kalhuggning såväl som en av de största drivkrafterna bakom bland annat sedimentering av kustområden och introduktion av främmande arter. 

Men då äter vi väl tofu, då, säger pragmatikern. Den amerikanska högerskribenten Jim Rutz påminner då vänligen om att tofu kan göra dig homosexuell: Eftersom soja innehåller växtestrogen är det ”feminiserande och leder ofta till minskad penisstorlek, sexuell förvirring och homosexualitet.” Det är naturligtvis struntprat och handlar om helt andra värderingsmässiga felslut än ohälsosam mat, men en ytlig nätsökning ger vid handen att soja kan göra män sterila (varpå man frågar sig var alla asiater kommer ifrån), ge kvinnor bröstcancer och göra barn missbildade.

Skämt och tvivelaktiga studier åsido, problemet med soja är snarare miljömässigt än medicinskt. Den största delen av den globala soja-skörden – siffror uppemot 80 procent figurerar – går inte till penisförminskande kaninmat, utan till foder för boskapsuppfödning. År 2003 åt varje amerikan 125 kilo kött och varje svensk hälften så mycket, och konsumtionen av kött ökar stadigt världen över. Sådana mängder boskap, plus alla de djur som behövs för att hålla världen med mjölk, kräver en hel del att äta – bara till Finland importeras nästan hundra miljoner kilo per år, mest som foder för boskap.

Alla dessa djur ska helst också gå ut, och WWF rapporterar att behovet av betesmark i exempelvis Brasilien är den största orsaken till att landets regnskog kalhuggs. Av de kalhyggen som åstadkommits under de senaste åren används 70 procent till betesmark och resten till odling av fodergrödor – och mark som förstörts genom betesbelastning återhämtar sig sällan.
I Finland åt vi 2 miljoner kilo brasilianskt nötkött förra året.

Olika slutsatser

Ska alla då bli veganer? Fullt så enkelt är det förstås inte. För det första är människor ekonomiskt ganska beroende av djurhållning i varierande skala.”[Boskapssektorn] står för 40 procent av agrikulturell BNP. Den ger 1,3 miljarder människor arbete och skapar levebröd för en miljard av världens fattiga”, menar FAO-rapporten, och det går inte an att sitta i ett land med tryggad matsäkerhet och ställa krav på folk som nätt och jämt lyckas hålla näsan över vattenytan. 

Mat är känsliga saker. Alla som har självpåtagna specialmatvanor vet hur påfrestande det är att ständigt bli ifrågasatt och vara tvungen att diskutera sina matvanor i de mest varierande sammanhang. Det finns som bekant filosofisk-politiska argument för veganism, helt bortsett från miljöaspekten, men kunskap om hur illa burhöns eller andra djur far i industriell djurhållning torde mana till eftertanke oavsett om man landar i veganism eller selektivt köttätande.

Om man kommer fram till att man ändå vill äta animaliska produkter är det skäl att komma ihåg skillnaden på att äta sansade portioner lokalt fårkött ibland och att äta hitfluget nötkött två gånger om dagen. Jenny Javett konstaterar i en ledare i Dagens Nyheter (02.03.2007) att biffdjurens utsläpp av metan påverkas av hur grovt foder de äter och hur lång uppfödningstiden är – i Brasilien är båda större och längre än i exempelvis Sverige. Sedan ska köttet dessutom transporteras långa sträckor.

Enligt kokboken Härkäpapua sarvista har maten – det gäller inte bara kött – i en genomsnittlig europeisk shoppingvagn rest 4 000 kilometer innan den landar hemma hos konsumenten. Importen av livsmedel till Finland har mer än fördubblats under de senaste tjugo åren, och att döma av mataffärernas grönsaksdiskar behöver vi kinesiska äpplen, sydafrikanska apelsiner och avokado från Kongo. Exotisk frukt året runt. Det måste finnas, och finns, ett mellanting mellan rovor och rambutan.

Det är inte lätt att räkna ut vad som miljömässigt är bättre, ekologiskt odlade sydeuropeiska grönsaker eller normalodlade inhemska. Ulf Santesson, forskare vid Institutet för livsmedel och bioteknik Ab, menar att transportens proportionella belastning per kilo mat är relativt liten så länge den sköts på land och inte i luften. För den absoluta majoriteten livsmedelsprodukter är transportens andel under 10 procent, och för kött- och mejeriprodukter är andelen ännu mindre, eftersom belastningen genom jordbruket är så stor. Andra forskare rekommenderar närmat framom motsvarande ekologiska men utländska varor, och som konsument är man slutgiltigen förvirrad.

Det rör på sig

Alla vet hur skadligt det är att flyga. Det lär visst ska vara så att till och med Gud misstycker, vilket säger en del om hur långt meddelandet nått och ännu mer om den brittiske biskopen Richard Chartres, som menar att semesterresor per flyg och fel sorts glödlampor är en synd. Men mat är kanske så pass vardagligt att man inte omedelbart tänker på det i samband med invecklade globala processer. Ändå står maten i ett högindustrialiserat land för ungefär 25 procent av växthusgasutsläppen, om man ser till livsmedelsprodukternas livscykel.

Och det börjar röra på sig så småningom. Enligt ett vilsekommet e-postmeddelande från en anställd vid det brittiska ministeriet för miljö, livsmedel och landsbygdsärenden (Defra) till intressegruppen Vegetarians International Voice for Animals (Viva) överväger man att rekommendera att folk äter mindre kött som en av de ”viktigaste miljömässiga beteendeförändringarna” som behövs för att minska utsläppen av växthusgaser. Defra har förstås kommit med diverse brasklappar och den brittiska regeringen förnekar saker till höger och vänster, också det talande nog. I Norden händer det också saker: Det svenska livsmedelsverket har, enligt Sveriges Radios Ekonyheter (27.07.2007), kommit fram till att man ska se över sina kostråd enligt hur mat påverkar miljö och klimat.

Mat blir, precis som allt annat, allt mer invecklat. Det gäller att undvika flygtransporterad mat, sådant som har odlats i uppvärmda växthus där man använder fossila bränslen och framförallt nötkött. Att hålla reda på ursprungslandet och dess politiska situation, odlingssätt och dito utrustning, arbetsförhållanden i produktionen, transportsätt, tillagningssätt, och det är inte utan att man blir lite trött. Både på att laga middag och på att höra sin egen röst.

Den mest radikala människa jag känner är förmodligen min tämligen konventionella och anpassade mamma. Hon brukar fnysa irriterat som för att konstatera att hon för fan (inte för att hon någonsin skulle svära) gör sitt bästa, att hon är fullt upptagen med att leva det bästa liv hon kan och att hon inte har något till övers för folk som vill dunka henne i huvudet med hennes eventuella tillkortakommanden. Att vara så till den grad övertygad om människans vilja och förmåga att välja det goda om hon blir lämnad ifred och om att det faktiskt räcker att man gör sitt bästa är förmodligen få förunnat, men resten av oss kan tänka som Martin Luther: ”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd i dag.”

---

Livestock’s Long Shadow kan laddas ner på adressen http://www.virtualcentre.org/en/library/key_pub/longshad/A0701E00.htm