Om knappa två månader skulle Nelly Fågelbärj i Munsala ha fyllt 100, men hon avled förra torsdagen och skulle kanske inte ha uppskattat någon födelsedagsuppståndelse. Hon var en mycket social mänska, men satte inte sig själv i centrum utan var framför allt intresserad av andra mänskor.
Nelly Fågelbärj 1964
”Utsikt från en kiosk i Hirvlax” är rubriken för ett av kapitlen i boken Blad ur livet som det var förr, som hon gav ut 1999, och rubriken är talande: Nelly levde mitt bland mänskorna och lyssnade på dem. Utsikten från den kiosk hon drev i tio år sträckte sig långt. Främst handlar boken om människorna i hennes födelseby Storsved i början av 1900-talet. Storsved var inte vilken by som helst, här började den första folkskolan på den svenskösterbottniska landsbygden sin verksamhet 1862 och Anders Svedberg, som ledde den, hade ett inflytande också på riksplanet som frisinnad lantdagsman. Här fanns också Folkets hus som blev en central punkt för vänstern i nejden under mellankrigstiden. Ann-Britt Almqvist dokumenterade mycket av detta i Teve-filmen Den vida världen är vårt fosterland, en rubrik som säger en hel del om Munsalaradikalismen.
Nelly inspirerades också av sin man, folkskolläraren Erik Viljam Fågelbärj, som var aktiv radikalpacifist. Själv var hon en central kraft i många folkrörelser i nejden och en viktig insats gjorde hon på äldre dagar genom att berätta om livet förr, också i Ny Tid. Ännu när hon fyllt 90 var hennes minne knivskarpt och med glimten i ögat berättade hon om märkliga mänskor och öden, men utan elakhet. Hon mindes många, många kommer att minnas henne, och inspireras av henne.
Text & foto: Peter Lodenius
