Det gäller att ta de nya högerrörelserna på allvar, menar Tom Karlsson i sin recension av Mats Delands och Charles Westins bok Brunt!
Förutom dessa till synes rumsrena partier finns det i deras grannskap en mängd extrema och våldsfixerade grupper – nazistiska och liknande. Dessa grupper har inte något större politiskt inflytande, men deras våld kan drabba enskilda individer och grupper hårt och befäster samtidigt normalitetens gränser. På en kort tid har man kunnat läsa om många högerextremistiska hatbrott i Sverige, riktade mot homosexuella, invandrare och vänsteraktivister. I jämförelse med dem verkar t.ex. Sverigedemokraterna som ett moderat alternativ, men gränsen mellan dessa våldsamma grupper och de parlamentariska partierna är inte skarp. Det är inte längre tabu att föra fram främlingsfientliga eller diskriminerande tankegångar.
Om man vill analysera högerradikalismens framgångar måste man dels iaktta förutsättningarna; hur den sociala och politiska situationen ser ut, som gör att många lockas av dessa rasistiska tankegångar och här kommer man in på den nyliberala nedmonteringen av välfärdsstatens skyddsnät. Människorna känner sig osäkra och söker syndabockar. Man kan inte heller förtränga insikten att hela den ekonomiska världsordningen bygger på och reproducerar rasism. Dels bör man undersöka de ideologier som lever i den främlingsfientliga och sexistiska högermiljön. Det gör man i den av Mats Deland och Charles Westin redigerade boken Brunt! – Nationalistisk & nazistisk mobilisering i vår närmaste omvärld under efterkrigstiden. Man försöker här ge en inblick i de rasistiska, nationalistiska och nazistiska rörelserna som nu finns mitt ibland oss. Jag tror att det finns skäl att ta bokens texter på allvar, så att vi vet vad vi har att kämpa mot.
Högersocialism
Det rasistiska högerfältet är allt annat än homogent och där förs en ständig och aggressiv kamp om hegemoni. Lika aggressiva som man är utåt är man också inom den egna miljön. Många av de tankegångar Gardell visar upp från USA och Toralf Staud från Tyskland verkar för utomstående närmast förryckta. Men, det finns också trådar in i det ”normala”. Ofta är de farligaste rörelserna just de som hyllar en extrem normalitet; ett ”vi” som omfattar endast vita, heterosexuella män och de heterosexuella vita kvinnor dessa män skall försvara (med eller mot deras vilja). Den här normaliteten syns också hos de partier som brukar kallas ”populistiska”. De frodas i ett landskap där man kämpar mot moskébyggande och islam, homosexuellas rättigheter och flyktingmottagande, eller bland fotbollshuliganer och i andra manligt homosociala miljöer. De mera extrema dras sedan ofta in i politiska grupper via vitmaktmusik och symboliska minnesdagar, som t.ex. Salemmarschen och nationaldagsfirandet i Sverige.
Obesvarade frågor
Redaktörerna för Brunt! är naturligtvis medvetna om, att uppgiften att kartlägga den extrema högern är enorm. Det blir naturligtvis endast fråga om att ge en skymt av vad det handlar om. De flesta av artiklarna är utmärkta, men ett par av dem skulle bättre passa in i något annat sammanhang. Trots att det är ett späckat paket, finns det självfallet mera att önska sig. Många frågor behöver ännu besvaras. Vad innebär det ökande antalet kvinnor i dessa tidigare homosociala grupper och hur ser sambandet mellan den ryska staten, KGB och de nazistiska grupperna i Ryssland ut. Alla frågor kan inte besvaras i en bok, så vi får vänta på flera. Det är inte heller något lätt forskningsområde. Grupperna är slutna och det är därför ofta antifascistiska grupper som AFA och liknande, som vet mest om dem. Därför är det också AFA Dokumentation som skriver om de nya organisationsmodellerna bland svenska nazister.
I Finland ser situationen kanske ännu annorlunda ut, men hur länge? Vi kan tycka att Sannfinländarnas Soini är en sympatisk kille, som pratar så man förstår. Men, det betyder inte att partiet inte skulle befinna sig långt ute i en reaktionär höger. Vi har ju inte glömt Toni Halme, eller schlageridioten Frederiks uttalanden under senaste val. Hur den mera extrema miljön ser ut är det svårare att veta. Att dessa strömningar existerar är väl däremot helt klart. Man kan se det i antalet hatbrott mot utlänningar och sexuella minoriteter. Tar man en titt på olika ”nationalistiska” diskussionsforum och andra öppna diskussionssidor på nätet märker man att dessa tankegångar är långt ifrån ovanliga. Sedan finns det också organiserade grupper som Suomen Sisu och Olavi Mäenpääs Finlands Blåvita i Åbo, som är helt öppet främlingsfientliga och rasistiska. Och sexistiska bör man tillägga. Trots att Brunt! inte handlar direkt om Finland har vi ändå mycket att lära av den.
Brunt! – Nationalistisk & nazistisk mobilisering i vår närmaste omvärld under efterkrigstiden. Redaktörer: Mats Deland och Charles Westin. Atlas akademi, 2007
Tom Karlsson