PIMP MY ART!

av Charlotta Boucht

Jani Leinonens nya giv, ”Taidetuunaamo” väcker ännu flera frågor om vad som är tillåtet inom konstvärlden och var gränserna går för vem som egentligen är konstnären än hans tidigare projekt Pikasso-konstsupermarket och senast Mäntän taideviikot.

Jani Leinonens Taidetuunaamo, konst-trimmeri, tar emot tavlor som ägare tycker är fula eller bara tråkiga och behöver piggas upp. På Taidetuunaamo målas de sedan över helt eller delvis och signeras med ”Jani Leinonen”.

Vems är konstverket, vem har rätt att bestämma? Ägaren eller konstnären eller möjligen ”trimmaren”? När blir mitt konstverk ditt? Kan du signera min tavla när du bytt färg på himlen eller måste orrarna bli grillade först? Har en hötorgskonstnär mindre rätt till sin konst än Matti Kujasalo? Försvinner allvaret i konsten när trimmaren höjer sig över den och anser det moraliskt rätt att förgripa sig på en annan konstnärs konstverk? Och vad gör det?

Hur man än ser på saken så är det väldigt uppfriskande att se att den där hemska tavlan man ärvt faktiskt kan få ett nytt och snärtigare liv efter en hundra euros trimning. Och kanske det livet nån gång får ett slut när nästa konstnär ger sig på tavlan. Men om man vill klara sig billigare undan kan man ju faktiskt be sina egna eller grannens ungar måla en ljusröd peruk på porträttet av farmors far. Bara man kommer ihåg att säga att det inte är ok att måla över vilken tavla som helst. För det finns gränser, Leinonen hade t.ex. lämnat utställningens Edelfelt ifred.

För det här projektet har Leinonen igen använt sig av reklambyrån Bob Helsinki som hjälpt till med sponsorer och reklamplats i teve. Den här gången är det Leinonen själv som poserar i teve och på trimmeriets symbolbild medan resten av trimmarna mest blir som statister i en stor performance-installation made by Leinonen. Så vems är konsten? Den som har idén eller den som håller i penseln? Kan man föra över den här idén på t.ex. litteratur? Ändra huvudpersonens namn till Musse Pigg och romanen blir ditt verk? Inom musiken är det här ju faktiskt redan en gammal grej. Ta en 80-talshit, lägg på lite nya rytmer och – voilà! – ny musik är skapad. Och det är ju faktiskt bra med all sorts återanvändning så varför inte också inom måleriet.

Men jag måste testa hur det känns för konstnären ”underst” så jag tog ett fotografi till trimmeriet och bad Leinonen tillföra den vackra men lite trista bilden nånting nytt. Han tyckte att en vacker solnedgång kunde vara just vad bilden behöver så jag lämnade mitt fotografi till solnedgångsexperten, tog mitt könummer och gick hem.

Två dagar senare kunde jag avhämta mitt uppgraderade fotografi som fått ett underbart romantiskt moln på himlen.

Molnet hade kunnat spegla sig i vattnet men då skulle trimningen ha blivit större och kostat mera än vad jag som beställare hade tillåtit i förväg så jag fick nöja mig.

Och vad glad jag blev! Tavlan blev som ny och ett sånt här konstnärligt samarbete är uppiggande för en som alltid jobbar ensam. På en tarralapp på baksidan står trimmaren Leinonens namn bredvid min signatur så jag blev inte heller fråntagen min upphovsrätt.

Men om någon annan skulle stega iväg med mitt konstverk till trimmeriet utan att jag godkänt det skulle jag nog bli sur!

Janin taidetuunaamo ligger utanför Kiasma till 30.9.
www.taidetuunaamo.fi
Se också sidan 12.

Charlotta Boucht

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.