En utvärdering av tillståndet för livet på jorden låter som ett massivt uppdrag. Projektet Millenium Ecosystem Assessment, stött av FN, har bland annat gett ut rapporten Ecosystems and Human Well-being. Biodiversity Synthesis (2005).

Att skapa en helhetsbild och dra upp riktlinjer för vad man borde göra är ingen enkel uppgift, ens för 1300 på lämpliga områden välrenommerade fackpersoner. De mest påtagliga slutsatserna i avsnitten jag har läst är att man måste samarbeta för att uppnå goda resultat (aha!), och att vi vet för lite. Mer kunskap! vrålade de svävande formuleringarna, Mer kunskap, gnydde dokumentet mellan raderna, Vi behöver mer kunskap, stod det i klartext i varenda summering.

Ändå lyckas en grupp bland författarna med konststycket att skissa ett framtidsscenario där mänskligheten om femtio år är kompetent nog att lösa alla kriser med kunskap och förbättrad teknik. I framtidens TechnoGarden formar och förvaltar vi ekosystemen så att de ger en god avkastning på “ekosystemtjänster” samtidigt som miljön gynnas. Det här alternativet är ett av fyra beskrivna (finns på www.millenniumassessment.org), och arbetsgruppen konstaterar i ett sansat ögonblick att framtiden nog kommer att visa drag av alla fyra scenarier, ett par av dem mindre idealiska.

Utopisk science fiction som tilldelats en air av tänkbarhet påminner mig om en paneldebatt på Klockriketeatern för några år sedan. Den handlade om hur vi exploaterar vår omgivning tills vi storknar och drar andra med oss i fallet. Problem och lösningar diskuterades fram och tillbaka, det blev väl en smula uppgivet mot slutet och någon sa: “Men jag tror ändå på människan.” Många instämde.

Det senaste årets miljöfråga har varit klimatuppvärmningen – och de gjorda flygresorna blev fler än någonsin. DDT och PCB har tidigare visat sig ha vidsträckta konsekvenser, men vi är beredda att göra om det storskaliga experimentet med nya syntetiska föreningar. Vi inser skadan med överkonsumtion, och fortsätter konsumera oss blå. Tar bilen. Äter gris. Duschar varmt och länge. Har möjligen dåligt samvete (och tusen mer eller mindre goda ursäkter). Miljarder människor bara väntar på att få göra samma misstag som vi.

“Jag tror på människan.” (Tillit eller besvärjelse?)

På ett halvsekel borde vi lära oss att på bästa sätt förvalta de ekosystem som vi för tillfället inte vet hur de fungerar. Vi begriper oss inte på Östersjön. Vi vet inte vilka alla arter av flercelliga organismer som finns i Finlands skogar. Antalet arter på jorden uppskattas till 30 miljoner, eller 100 miljoner. Kanske. Av dem är en dryg miljon kända för vetenskapen – men det betyder inte att man vet hur de lever och vilken roll de spelar i sin del av näringsväven. Protister, bakterier och virus ska vi inte ens tala om, man får sådan svindel av tomheten mellan kunskapskornen.

Konstigt hur lite vi vet, med tanke på att redan Adam namngav alla djur. Jahanähä, tror vi inte på den sagan längre? Men många tror på fortsättningen: att vi är som gjorda för att förvalta hela härligheten. Tror att vi är kapabla till det. Tror på människan.

Jag tror på hennes tillkortakommanden. På att det kräver en övermänsklig ansträngning att utrota allt liv på jorden, också om vi verkligen försökte. Det blir nog en del kvar. Jag sätter min lit till vår oförmåga.