Från Finland sett verkar det som om Sverige  skulle gå från den ena ytterligheten till den andra. Efter en socialdemokrati som under Göran Perssons ledning tett sig alltmer maktfullkomlig och verkat genomsyra hela statsapparaten kommer en moderatledd borgerlig allians där moderaterna för sina ministerposter haft svårt att hitta någon som betalat sina tevelicenser eller arbetsgivaravgifter.  De har alltså börjat avveckla samhällsservicen redan för egen del – därför är det svårt att se att de på allvar skulle kunna utveckla och styra det svenska samhället.

Per Wirtén kallar sig obunden vänster, han är inte knuten till något parti eller någon ideologi,  han är skeptisk till alla -ismer. Han har huvudsakligen verkat på Expressens och Sydsvenskans kultursidor och påminner om Expressens kulturradikala traditioner, där har t.ex. Anders Ehnmark och P O Enqvist flitigt medarbetat. Arenagruppen, som också omfattar förlaget Atlas och tankesmedjan Agora, startades närmast av vänsterkretsar inom socialdemokratin, men något intresse har man inte mött inom partiet, däremot nog inom facket.

Per Wirtén är överraskad över hur långt regeringen gått för att försämra villkoren för de arbetslösa.

– Moderaterna gick till val med påståenden om att de förvandlats till ett mittenparti, ”det nya arbetarpartiet” och att de inte gick in för ett systemskifte eller för att avveckla välfärdsstaten. Men under året som gått har vi sett något helt annat, något som förvånat alla. Vi har sett en regering som har en teoretisk idé som den genomför med en fruktansvärd handlingskraft. Det har visserligen lett till ett opinionsras, men det är långt till nästa val.

Den stora idén har varit att det inte ska löna sig att vara arbetslös. Man föreställer sig att en del av de arbetslösa valt att slippa gå på jobb och i stället leva på ersättningar. Då kan man tvinga dem ut i arbetslivet genom att minska på ersättningarna. Det har man gjort genom en rad olika åtgärder, bl.a. genom att försämra arbetslöshetskassornas villkor, så att många helt enkelt tvingats lämna dem och därmed inte har det skydd de ger. Budgeten i september innehöll flera nya åtgärder för att försämra de arbetslösas ställning.

– Värst ute är de deltidsanställda. Man har länge diskuterat hur man kunde pressa arbetsgivarna att ersätta deltid med heltid. Men nu lägger regeringen i stället en fruktansvärd press på de deltidsanställda. Tidigare har de kunnat få arbetslöshetsersättning för den del av dagen när de inte haft jobb. Det går inte längre.

– Dessa åtgärder slår otroligt hårt mot de arbetslösa. Regeringen är lika brutal som Margaret Thatcher. Ingen i Sverige kunde under valrörelsen ana att det skulle gå så här.

Vänstern är svag

Samtidigt är socialdemokraterna, och vänstersidan överhuvudtaget, väldigt svaga.

– Socialdemokraterna upphörde under Göran Persson att verka som en politisk kraft. Partiet gjorde inte upp några nya program, det fanns inte längre något som de ville genomföra. Deras slagord var bara: lita på oss! Frågan är nu om socialdemokraterna kan återuppstå som en politisk kraft. Socialdemokraterna måste i november-december lansera konkreta idéer för att visa att de har kvar sin politiska innovationskraft, men inga tecken på det har synts. Det finns nog en ambition hos dem att återuppstå som ett demokratiskt parti där det är högt i tak och där många  politiska linjer tillåts.

Socialdemokraterna borde alltså återskapa sig som ett demokratiskt parti, finna en samhällspolitisk linje och dessutom skapa ett fungerande tydligt samarbete med den övriga oppositionen, miljöpartiet och vänsterpartiet. Det är ingen liten uppgift.

Persson en katastrof

Läget är till stor del en följd av den förre statsministerns ledarstil.

– Göran Persson var ganska bra för Sverige, det hände mycket som var positivt för landet, men för socialdemokratin var han en katastrof. Han dominerade helt, ingen annan fick säga något. Han styrde partiet med management by fear. Nu måste det skapas en miljö där andra politiker kan komma fram, så att partiet blir en levande miljö. Det vet Mona Sahlin. Det måste skapas en tillåtande debattatmosfär.

Per Wirtén konstaterar att Göran Persson var partiledare i tio år. Den tiden satte sin prägel på allt och alla inom partiet.

– När locket är borta vet man inte vad som händer. Finns den kreativa kraften kvar? Kanske den politiska kreativiteten, fantasin inte finns.

Per Wirtén medger att maktskiftet varit bra ur demokratisk synvinkel.

– Det långa maktinnehavet har skadat socialdemokratin. Det har uppstått en oreflekterad sammansmältning av partiet och staten där socialdemokratin betraktat staten som en självklar del av det socialdemokratiska projektet. På så vis är det bra att partiet förlorat. Det har varit ett onaturligt förhållande när ungdomar gått med i SSU och sett partiarbetet som en naturlig karriärstig mot departtement och andra delar av maktapparaten. Det har bidragit till urholkningen av partiet som en demokratisk organisation. Detta är också en av förklaringarna till att socialdemokraterna upphört att vara ett folkligt parti. De har inte längre en ambition att förändra Sverige, bara att administrera landet.

Socialdemokraterna borde enligt Wirtén nu försöka definiera vanliga mänskors största problem, som vården eller svårigheterna att få arbetslivet och familjelivet att passa in i varandra, och sedan hitta politiska lösningar.

– Det handlar om att hitta pragmatiska lösningar som bidrar till att bekämpa rasdiskriminering, rehabilitera sjukskrivna, göra det möjligt att få tillbaka livslusten. Alliansens sätt att ge familjerna mera tid har varit pigavdraget, men man kunde i stället tänka sig att hela tjänstesektorn subventioneras genom sänkt moms så att folk själva kan välja vilka tjänster de använder.

Den stora frågan som måste lösas är enligt Wirtén inställningen till EU. Här är socialdemokraterna splittrade.

– Jag hoppas socialdemokraterna kunde bli ett ordentligt Europaparti. Vänsterpartiet är inte till någon hjälp i den här frågan, partiet har också annars stora svårigheter just nu och framstår som den osäkra delen av vänstergruppen. Partiet vill driva en oppositionspolitik. Miljöpartiet och socialdemokraterna har däremot inga svårigheter att samarbeta.

Ett problem ser Per Wirtén i att opinionsbildningen i Sverige så helt dominera av liberala och konservativa tidningar, Aftonbladet utgör det enda undantaget.

– Det är OK när vi har en socialdemokratisk regering, men när alla är på samma sida blir detta ett demokratiskt problem.