Feminismen har expanderat så mycket under de senaste årtiondena att det under begreppets paraply ryms en mängd från varandra motstridiga idéer och praxis. Då personer som Persson och Wallin, utan att rodna kallar sig feminister gäller det att vara på sin vakt. Feminismen är inte en enhetlig rörelse, utan ett fält där det fortgår en kamp om dominans och hegemoni. Det kan man också se i den feministiska litteraturen.

Yvonne Hirdman är en central person inom den svenska feminismen och kvinnoforskningen. Hon har varit professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och i genushistoria vid Arbetslivsinstitutet och historiska institutionen vid Stockholms universitet. Hirdman har bland annat fört fram begrepp som genussystem, genusordning och genuskontrakt i sin forskning.

Gösta och genusordningen. Feministiska betraktelser är en samling texter Yvonne Hirdman har skrivit under de tre senaste årtiondena. Under den här tiden har mycket hänt inom den feministiska diskursen och det verkar som om Hirdman med sin bok försöker försvara sin ställning på fältet i förhållande till en yngre generation med nya, ibland postmoderna, teorier.

Då boken är en samling tidigare utgivna texter är det naturligt att den är ojämn och inte alltid lika angelägen. Det man kanske främst får ut av den är en slags sammanfattning av Hirdmans feministiska åskådning och de centrala begreppen i hennes forskning. ”Gösta” står här för mannen som norm – det normala – i motsats till kvinnan som då blir något annorlunda – undantag. Yvonne Hirdman visar med flera slående exempel hur denna genusordning fungerar och hur den konstrueras och upprätthålls.

Jag tycker däremot inte att det är så relevant att på nytt och så omfattande redogöra för hennes forskning om kvinnors underordnade plats i hushållsarbetet. Yvonne Hirdmans påstridiga och raljanta ton i de mera kåserande texterna känns också onödig. Det är då hon mera öppet går i strid med andra strömningar inom feminismen, texterna blir engagerande. Hon framhäver en ”ren” feminism i konflikt med queerfeminism och intersektionalism. Här är hon tvungen att slipa sina verktyg för att visa att hennes teorier ännu är relevanta. Jag håller inte med henne i dessa frågor. Jag tycker att de nya feministiska tendenserna fördjupat synfältet och ger möjligheter till ny praxis. Gösta är inte bara bunden av kön utan också av samhällsklass och etnicitet. Att man samtidigt måste beakta genus, klass och etnicitet visar t.ex. städbranschen och pigfrågan. Gösta är naturligtvis dessutom hetero, för ingenting upprätthåller genusordningen mera effektivt än heteronormalitetens homofobi. Visst vill Yvonne Hirdman nedmontera/dekonstruera de genusnormer vi har, men hon vill inte förstå de möjligheter de nyare teorierna medför. Det är synd att hon i stället för att diskutera och utnyttja dessa, svartsjukt ser förespråkarna som konkurrenter på fältet.

---

Hirdman, Yvonne: Gösta och genusordningen. Feministiska betraktelser. Ordfront, 2007.