Det är roligt att läsa sina slitna gamla böcker högt för sina egna barn, och Astrid Lindgrens böcker hör till dem som hållit över flera generationer. Men i Pippi händer det att det blir tyst medan jag funderar och omformulerar. För Pippis pappa, ni minns hur det gick för honom. Han blev n-kung på Kurrekurreduttön. Sen åkte Pippi dit och blev n-prinsessa och lekte med n-barnen. Och i det skedet kommer n-ordet emot flera gånger på varje sida.

Och visst, böckerna och formuleringen har sitt värde som tidsdokument. Och Astrid menade det inte med den innebörden det har idag. Men boken hamnar i alla fall på vinden så fort barnen lär sig läsa, tills de blir så stora att det går att förklara alltihop för dem.

Det här var inte något jag tänkte på när jag rafsade åt mig årets julklappar. Så min son fick CD-boxen Pippi Långstrump i Söderhavet genast på julaftonsmorgon, så vi kunde trycka in den i bilstereon då vi körde iväg till min syster.

Lite besviken konstaterade jag att jag inte köpt en äkta Astrid-inspelning, det var den 30-nånting-åriga skådespelaren Alexandra Rapaport som läste.

Texten i sig var inte heller samma version som min gamla bok. Och ändå. ”Pippi hade seglat vida omkring på haven tillsammans med sin pappa innan han blev n-kung.” Vilket val jag ställdes inför: lyssna på n-ordet hela Borgåvägen, eller stänga av och lyssna på barnens protester.

Det kanske säger en del om min karaktärsstyrka att jag lät skivan spela på, men vi säger väl att det var för att hysteriskt skrikande barn ligger bakom många trafikolyckor.

Och se: det kom inte fler gånger. Där man inte bara strukit n-ordet var det ersatt med kurrekurredutt eller svarta: kurrekurreduttprinsessa, svarta barn. Tack för det. Men stryk den sista kvarvarande gången också i nästa upplaga.

---

Astrid Lindgren: Pippi Långstrump i Söderhavet, uppläst av Alexandra Rapaport. 2 CD:n – ca 2,5 tim. Norstedts 2005.