946
Att Bang trots detta lever vidare bekräftas av den flyer som faller ur tidskriften när jag bläddrar i den: Prenumerera på Bang! Men det kanske lönar sig att avvakta. Redaktörsjobben lär nämligen fortfarande vara lediga (intresserade får kontakt med styrelsen via tidskriftens hemsida).
Något lyxjobb lär det inte vara fråga om. I DN har man kunnat läsa mer detaljerat om varför de två redaktörerna avgår. Dels har det varit fråga om principer: fest på Spy Bar (redaktionen) eller i en trevlig källare (styrelsen). Dels praktisk ekonomi: styrelsen har beslutat att anställa en ny marknadsföringsperson på deltid, med medel som tas från redaktionen. ”I realiteten innebär detta att de deltidsanställda redaktörerna får ännu mer att göra för ännu mindre kaffepengar”. Enligt styrelsen har dessa pengar alltid varit öronmärkta för marknadsföring, men använts till redaktionellt arbete.
Diskussionen om vad som ska prioriteras, innehåll eller marknadsföring, är obehagligt bekant. Inte bara från Ny Tid utan alla tidningar jag jobbat på.
Nu väntar jag med spänning på att se vilka som får jobben, och hurdan Bang de gör. Det lär dröja ett par månader innan de får ut ett nummer, men tills dess kan man läsa 1/08, med temat Jag, jag, jag. Och hoppas att många av skribenterna fortsätter att medverka i nya Bang.
Till exempel Unni Drougge som förklarar varför hon skrev – och publicerade – Boven i mitt drama kallas kärlek: det förväntas fortfarande att en kvinna ska tiga och lida, inte bli förbannad och framförallt inte offentligt. Drougges tankar tas upp och speglas i andra texter. Till exempel när Maja Ljung skriver om varför hon inte vill bli en av de vackra, viga, harmoniska yogakvinnorna: ”Bitterfitta blir man inte om man är avslappnad, eftersom man som avslappnad kan svälja alla jävla jämställdhetsproblem i samhället och relationerna”.
Den kvinnliga sexualiteten är ett annat tema som går över flera artiklar. Isobel Hadley-Kamptz skriver om vikten av att kvinnor börjar se sig själva som köpare på könsmarknaden. Det handlar inte om att köpa sex av prostituerade, utan om perspektivet på sex inom vanliga relationer. Hadley-Kamptz reagerar på att svenska sexspalter uppmanar män att se hushållsarbete som förspel. Diskar du först så får du sen. Att man inom ett förhållande köpslår om sex, med mannen som köpare och kvinnan som vara. Hennes lösning är att kvinnor också ska börja se sig som köpare, räkna efter vad de betalar, t.ex. i ”ork att lyssna på anekdoter om hans tid som misslyckad musiker”.
I nästa artikel går sedan Katrine Kielos till anfall mot Hadley-Kamptz, kallar henne för ”borgerlig” och förklarar vad allt som är fel med hennes syn på sexualitet. Men det får ni läsa själva, tidskriften finns på Akademen.
I nya numret (1/08) tackar den feministiska svenska tidskriften Bangs redaktörer för sig. Chefredaktör Karin Eder Ekman och redaktionschef Malena Rydell skriver ”Vår styrelse vill organisera om Bangs verksamhet på ett sätt som vi inte kan stå för. Vi tvingades dra slutsatsen att vi med de nya förutsättningarna inte längre kommer att kunna göra en lika bra tidning”.
Att Bang trots detta lever vidare bekräftas av den flyer som faller ur tidskriften när jag bläddrar i den: Prenumerera på Bang! Men det kanske lönar sig att avvakta. Redaktörsjobben lär nämligen fortfarande vara lediga (intresserade får kontakt med styrelsen via tidskriftens hemsida).
Något lyxjobb lär det inte vara fråga om. I DN har man kunnat läsa mer detaljerat om varför de två redaktörerna avgår. Dels har det varit fråga om principer: fest på Spy Bar (redaktionen) eller i en trevlig källare (styrelsen). Dels praktisk ekonomi: styrelsen har beslutat att anställa en ny marknadsföringsperson på deltid, med medel som tas från redaktionen. ”I realiteten innebär detta att de deltidsanställda redaktörerna får ännu mer att göra för ännu mindre kaffepengar”. Enligt styrelsen har dessa pengar alltid varit öronmärkta för marknadsföring, men använts till redaktionellt arbete.
Diskussionen om vad som ska prioriteras, innehåll eller marknadsföring, är obehagligt bekant. Inte bara från Ny Tid utan alla tidningar jag jobbat på.
Nu väntar jag med spänning på att se vilka som får jobben, och hurdan Bang de gör. Det lär dröja ett par månader innan de får ut ett nummer, men tills dess kan man läsa 1/08, med temat Jag, jag, jag. Och hoppas att många av skribenterna fortsätter att medverka i nya Bang.
Till exempel Unni Drougge som förklarar varför hon skrev – och publicerade – Boven i mitt drama kallas kärlek: det förväntas fortfarande att en kvinna ska tiga och lida, inte bli förbannad och framförallt inte offentligt. Drougges tankar tas upp och speglas i andra texter. Till exempel när Maja Ljung skriver om varför hon inte vill bli en av de vackra, viga, harmoniska yogakvinnorna: ”Bitterfitta blir man inte om man är avslappnad, eftersom man som avslappnad kan svälja alla jävla jämställdhetsproblem i samhället och relationerna”.
Den kvinnliga sexualiteten är ett annat tema som går över flera artiklar. Isobel Hadley-Kamptz skriver om vikten av att kvinnor börjar se sig själva som köpare på könsmarknaden. Det handlar inte om att köpa sex av prostituerade, utan om perspektivet på sex inom vanliga relationer. Hadley-Kamptz reagerar på att svenska sexspalter uppmanar män att se hushållsarbete som förspel. Diskar du först så får du sen. Att man inom ett förhållande köpslår om sex, med mannen som köpare och kvinnan som vara. Hennes lösning är att kvinnor också ska börja se sig som köpare, räkna efter vad de betalar, t.ex. i ”ork att lyssna på anekdoter om hans tid som misslyckad musiker”.
I nästa artikel går sedan Katrine Kielos till anfall mot Hadley-Kamptz, kallar henne för ”borgerlig” och förklarar vad allt som är fel med hennes syn på sexualitet. Men det får ni läsa själva, tidskriften finns på Akademen.
Solveig Arle
