Det finns vissa indikatorer, som visar att tiderna förändras. Ett känt exempel för affärsmän är då taxichaufförerna (närmare vanliga donare kommer de ju aldrig) börjar diskutera aktiekurserna. Då en gammal pappersanarkist som jag kliver upp ur källarhålan och reser till Tammerfors för att delta i det sociala forumet, tyder det också på att läget är allvarligt. Och det är det – utvecklingen i världen är skrämmande.
Det var kanske inte med så stora förväntningar jag reste till Tammerfors och därför krävdes det inte så mycket för att få mig positivt överraskad. Någonting har i alla fall skett sedan jag senast var ute i det sociala dagsljuset. Det verkar som om flera insett att kampen mot kapitalismen inte längre är någon lek. Då kapitalismen hotar livet som sådant, men också det vi kallar ”mänsklighet” är det dags att slå tillbaka hårt och effektivt.
Det jobbiga är att hoten tränger på från så många håll samtidigt: klimatförändringarna, kampen om olja, vatten och föda, imperialismens eller Imperiets makt, den växande fasciströrelsen? Det är svårt att veta åt vilket håll man skall slänga sina gatstenar.
Arbetarrörelsen har traditionellt varit uppdelad i olika partier och fackföreningar, som alla har motarbetat varandra. Det är dags för oss att döda våra älsklingar och inte längre betona våra skillnader, finesserna och skönheten i våra ideologier. I dag är det inte längre så viktigt om man är socialist, kommunist eller anarkist. Skall vi få till stånd en funktionell motkraft måste vi finna nya sätt att organisera oss på. Partierna och de toppstyrda facken har kanske haft en funktion, men i dag är de inte svaret. Vi är tvungna att inse att vi alla har misslyckats.
Programmet på forumet var mångsidigt och en mängd organisationer samarbetade för att få det att funka. Det är väl också det som är meningen – att få till stånd ett möte mellan olika folkrörelser, fackföreningar och politiska organisationer. Man kan ju hoppas att det verkligen sker ett möte och att man inte fegt håller sig kvar i sin organisationsfetischism.
På de träffar jag deltog i märktes tydligt att Marx är tillbaka tillsammans med Gramsci och den autonoma traditionen. Teorin tycks må bra just nu, kanske på grund av nya tankesmedjor, som t.ex. Vänsterforum, men främst för att det vuxit fram en ny generation av vänsterintellektuella, som inte har sin bakgrund i 70-talets bresjnevism och sekteristisk fundamentalism. Däremot tycks det råda en skriande brist på praxis, revolutionär organisering och aktion. En husockupation här och en demonstration där gör ingen ny vår.
På lördagskvällen på puben satt jag och drack öl med en redaktör för Tiedonantaja och vi kom fram till geniala framtidsplaner och revolutionära strategier. Tyvärr minns jag kanske inte så bra vilka våra slutsatser var, men det var en stimulerande diskussion. Jag åkte till forumet tillsammans med Ung vänster, lyssnade på ryska anarkister och förde kamratliga och konstruktiva diskussioner med en SKP:are. Av det kan man dra vissa slutsatser – jag vet inte vilka, men man kan det. Åtminstone är det ett exempel på socialistisk ekumeni och det är väl något sådant vi bör sträva efter. Malmö nästa?
- Finlands sociala forum 2008 ordnades 17-18/5 i Tammerfors. Ny Tid ordnar en läsarresa till Europeiska sociala forumet i Malmö 17–21/9.
Tom Karlsson
