Ukrainska kvinnor har svårt att bli insläppta i politiken, dels för att den är lönsam och dels anses den vara för smutsig för att lämpa sig för dem, säger sociologen Tamara Martsenyuk i Kiev.
Tamara Martsenyuk undervisar vid Kiev-Mohyla-akademin, ett litet universitet med stolta anor. Akademin grundades 1615 och var ett av de viktigaste universiteten i östra Europa tills den stängdes av tsar Alexander I år 1817. Den återupplivades 1992 som ett universitet med nationell och västlig inriktning och var en av baserna för den orange revolutionen. Den har ukrainska och engelska som undervisningsspråk. Den var tänkt, säger Tamara, ”inte bara för barn till rika, utan för vanliga mänskor”.
Politiken alltför smutsig
Tamara har studerat genusfrågor i Kiev och Göteborg och använt sig av svenska erfarenheter. Hon konstaterar att andelen kvinnor i den ukrainska politiken är mycket låg, i parlamentet är 8 procent av ledamöterna kvinnor. Själv har hon ambitionen att genom sin forskning bidra till att förändra läget. Kvinnokvoter har diskuterats – ett förslag har framlagts om en kvot på 35 procent kvinnor i politiken, men det väckte starka protester.
– Politik är lönsamt och därför tror jag inte att kvinnor släpps in i större utsträckning. Politiken är rätt korrumperad i Ukraina, på Transparency Internationals lista kommer Ukraina på 99:e plats. Kvinnorna har inte tillräckligt omfattande ekonomiska och sociala nätverk för att komma in i politiken. Vidare betraktas politiken som smutsig och mindre lämplig för kvinnor. Politiken är nära knuten till ekonomin, oligarker går in i politiken för att lobba, eller för att skaffa sig parlamentarisk immunitet. På lägre nivå, i kommunerna, är det nog fler kvinnor som är med i politiken. Vi har ingen tradition att kvinnor röstar på kvinnor, som i Finland.
– Många kvinnor är aktiva i medborgarorganisationer, men det finns ingen stark kvinnorörelse. Kvinnliga politiker är inriktade på frågor kring moderskap och barn och t.ex. på Tjernobyl, men inte på feministiska frågor som löneklyftorna.
Stora löneskillnader
Ukrainska kvinnor får 30–40 procent lägre lön än män, trots att de har längre utbildning.
– Det leder till ett irrationellt utnyttjande av arbetskraften. Man borde mera diskutera könsdiskrimineringen i arbetslivet – den är visserligen förbjuden, men är ändå vanlig.
Tamara berättar vidare att en femtedel av barnen i Ukraina uppfostras av ensamma mödrar och att landet lider av en stor demografisk kris, med i genomsnitt 1,1 barn per familj. Hon skulle också vilja att männen integrerades i familjelivet, vilket förutsätter att vissa stereotyper förändras.
– År 2005 antogs en jämställdhetslag, men den fungerar bara som en dekoration, den innehåller ingenting om t.ex. sexuella trakasserier. Också andra lagar har stiftats, bl.a. en om familjevåld. Men många vill inte gå till domstolar, de är ganska korrupta och inte oberoende av politiken.
Det finns i alla fall en del mansgrupper, bl.a. en som kallar sig ”Män mot våld”, som utnyttjar svenska erfarenheter. Det har också ordnats pappaskolor.
– Jag var på en konferens om sådana och där såg man genast att männen utan slips var pappor och de med slips var tjänstemän.
Tamara har fått stöd i sitt arbete från Finlands och Sveriges ambassader och har varje år haft också finländska studerande.
En liten värld
Världen är som känt mindre än man tror. När jag träffar Tamara Martsenyuk i Kiev visar det sig att hon främst ägnar sig åt könsordningen och hur den kan förändras och att hon som främsta inspirationskälla har en artikel av Anna Rotkirch och Anna Tjomkina om det (post)sovjetiska könskontraktet. Hon blir förvånad när jag berättar att jag känner Anna R bra, att vi t.o.m. har jobbat på samma arbetsplats.
Peter Lodenius
