Jukka Mallinen är en av våra främsta Rysslandskännare, framför allt på kulturens område. Sedan han på 70-talet studerade vid Moskvauniversitet har han hunnit uppleva allt mellan Brezjnevs stagnation och Jeltsins kaos, så han varnar redan på första sidan i sin bok Varastettua ilmaa för lättsinniga generaliseringar.
Boken har underrubriken ”fria essäer om Ryssland” och har kommit ut på lyrikförlaget Savukeidas. Till stor del handlar essäerna om författare, från Dostojevskij och Tolstoj till dagens avantgardister. Men han skriver också om samhällsutvecklingen, från Rurik till Putin. Det blir en mycket manlig historia, jag räknar i personförteckningen 81 män och 5 kvinnor. Det är så det ser ut på toppen i Ryssland.
Mest oroar vi ju oss över om Ryssland ska fortsätta på sin auktoritära väg. Det gör också Mallinen. Hans optimism är inte speciellt övertygande: man kan inte fortsätta på den vägen i all evighet, ”på lång sikt har Ryssland inget annat alternativ än att förvandlas till ett normalt europeiskt land”, skriver han i sina slutord. Han citerar också kritikern Konstantin Kedrov:
– Ungdomen är inte rädd, som på sovjettiden. Vi segrar och demokratin segrar, eftersom Ryssland annars försvinner som nation. Situationen är nu usel, men nationen klarar sig inte utan hjärnor. Om landet vill finnas kvar vänder det bort från den nuvarande vägen till den sameuropeiska demokratiska vägen.
Zapadnikar och
slavofiler
Optimismen känns som önsketänkande, eftersom Mallinen inte i boken visat på någon större krets som skulle tala för den europeiska vägen. I själva verket pågår fortfarande den gamla diskussionen om Rysslands väg från 1800-talet mellan zapadnikar och slavofiler. Zapadnikarna ville ju att Ryssland skulle följa det europeiska exemplet och modernisera ekonomin och samhället. En högerflygel ansåg att det kunde ske med tsaren i spetsen, en vänsterflygel ville genomföra revolution för att skapa systemskiftet.
Slavofilerna idealiserade den gamla ryska bygemenskapen och ansåg att denna kollektiva anda skulle utgöra samhällets grund också i fortsättningen. De ansåg att europeiska legalistiska, demokratiska och representativa system var skadliga eftersom de skulle atomisera samhället och förstöra gemenskapen. Också bland slavofilerna fanns och finns det en högerflygel som stöder en slavisk imperialism och en vänsterflygel som stöder bondefolket mot staten. Ett klassiskt sociologiskt fyrfält alltså, men det oroande är att konstellationen förblivit oförändrad så länge, man kan verkligen tala om ”det eviga Ryssland”.
I denna debatt under snart 200 år har slavofilerna mestadels haft övertaget, och de har det fortfarande, medger Mallinen. Han antyder inte heller hur de skulle förlora sitt grepp. Han drar visserligen dystra paralleller till franska revolutionen. Efter revolutionens kreativa frihet kom Robespierres och Stalins hårda tag och utrensningar. Så kom thermidorskedet, en seger för byråkratin. ”Sovjetnomenklaturan gav folket friheten och tog i en byteshandel själv hand om statens egendom. Kommunisterna omvandlade sig till ett borgerskap.” Också det skedet blev kort. År 1799 tog Napoleon all makt och utropade sig till kejsare. År 1999 blev Putin president och började också han med hård hand verka för ”nationella intressen”.
Rikt flöde
Mallinen drar inte upp några strikta linjer, Varastettua ilmaa är i stället ett rikt flöde av associationer och idéer, fakta och åsikter, boken är verkligen stimulerande. Ibland skulle man önska sig källhänvisningar, kanske t.o.m en notapparat. Som när han i sin verkligen intressanta, men rätt ostrukturerade översikt över de finsk-ugriska folkens stora roll i Rysslands tidiga historia hävdar att Rurik inte alls kom från Roslagen utan från Finland – det skulle ha varit bra med en tydlig källa för det påståendet. Men det allmänna påståendet att inte bara ryssar utan också tatarer, sitt turkiska språk till trots, har en stor del finsk-ugriskt blod i sig stämmer väl nog. Det är något man varken i Ryssland eller i Finland vill låtsas om.
Nog kan också Mallinen vara lättsinnig, men han är det i ett allvarligt syfte, han kastar fram möjligheter.
Jukka Mallinen: Varastettua ilmaa. Vapaita esseitä Venäjästä, Savukeidas 2008, 255 s.
Peter Lodenius
