Tom Karlsson irrade omkring i överflödet av intellektuellt kapital på ESF i Malmö.
Irrar kring, lyssnar, diskuterar, tänker. Stämningen på forumet är ganska kaotisk. Programmet är massivt och att ta sig fram mellan de olika salarna i staden är stressande. Går vilse – kommer fram till att allt är rörelse längs gatornas myller och tankarnas kaos. Det dröjer inte länge innan jag inser att jag inte klarar av att skriva något överskådligt om detta forum. Då jag sedan dessutom slarvar bort mina anteckningar från seminarierna ger jag upp. Forumet är rörigt och jag är lika rörig och ambivalent i mitt förhållande till det. Det enda jag kan göra är att slänga fram en del intryck och tankar som väckts.
De sociala fora har varit ett av de främsta uttrycken för den förändrade politiska strukturen. Motståndet mot den nyliberala globaliseringen har fört med sig en ny politisk karta, ett nytt politiskt språk och en ny politisk praxis.
World social forum har på olika nivåer erbjudit en arena för det nya motståndet. Här har olika rörelser kunnat mötas till en rörelse av rörelser och föra fram sina krav och utmana liberalismens hegemoni. Senast skedde ett sådant möte på europeisk nivå i Malmö.
Ordet myller användes en tid som översättning av Michael Hardts och Toni Negris begrepp multitude. Vill man tolka ESF utgående från deras terminologi, så är väl forumet just en myllrets eller multitudens manifestation. Det är ett svårfångat myller som möter en under ESF. Å ena sidan ett kaotiskt flöde av olika uttryck, seminarier, aktioner, kultur medan man å andra sidan anar en strävan till representation och hegemoni genom denna rörelse av rörelser.
Malmös socialdemokratiska stadsledning, som inte är känd för någon större social medvetenhet, finansierar forumet och en mängd sossefack och större reformistiska medborgarorganisationer medverkar. Jag kan inte bortse från känslan av att någon försöker skapa ett centrum i dessa nätverk för att föra fram sin egen agenda.
En ny international?
Det riktas både intern och extern kritik från vänster mot forumrörelsen och den vaghet och försiktighet som finns här. Efter alla dessa år av ESF gäller det säkert att ta ett steg vidare åt något håll. Skall forumet fortfarande endast vara en arena där rörelser möts, eller skall man gå vidare och förvandla rörelsen från predikat till subjekt, till en social aktör på global och lokal nivå.
Somliga talar om att förvandla det sociala forumet till en ny international, en femte, multitudens international. Frågan är hur handlingskraftig en sådan international skulle vara. Den misstänksamhet som finns mellan reformister och direktaktivister kom tydligt fram i och med att de senare valde att stå utanför de officiella arrangemangen i Malmö. De arrangerade ett alternativt Action network på Utkanten, för att föra sina egna diskussioner och planera fortsatt internt samarbete. Man är inte ute efter en konflikt, men en viss spänning och misstro finns där nog.
Den här splittringen är negativ och onödig, då det ändå finns stora likheter i varje diskurs och framför allt en intressegemenskap. Många av de autonoma tankegångarna har smugit sig in i den allmänna vänsterdiskussionen. Hardt och Negri var inbjudna till ESF av tidskriften Fronesis som har sin bakgrund inom socialdemokratin. Deras seminarier var också annars bland de mest intressanta på forumet.
World social forum och ESF är avsedda att vara en mötesplats för olika rörelser, men risken finns att dessa representeras av en elit som har möjlighet och råd att resa. De här språkrören blir då en ledande klick, som inte ens är demokratiskt vald. De seminarier som samlar mest åhörare och är mediesexiga är de där rörelsens kändisar deltar.
I år var det Negri och Hardt som var stjärnorna. Tyvärr insjuknade Negri (kanske han fick kallt då han stod utanför polisspärren och iakttog ”kravallerna”) och Hardt fick dra seminariet ensam. Naturligtvis var publiken besviken, men kanske seminariet blev på en mer konkret nivå, utan Negris utsvävningar till Spinoza på knagglig engelska, eller tolkad till engelska.
Det var en hel del intressanta föredrag och seminarier, allt från facket och de papperslösa till legalisering av kokablad och från islamofobi till alternativ journalistik, klimatkamp och feminism. Jag hoppas att detta överflöd av intellektuellt kapital också skall leda till en förändrad och aktivare praxis.
Blodiga kravaller?
Det enda den borgerliga pressen synligt rapporterade om var Reclaim the street. Det kändes ganska absurt att följande dag läsa att man deltagit i blodiga kravaller, utan att ens ha märkt det. Ett par krossade fönster och en mängd klotter är inte vad jag menar med kravaller. Det betyder inte att jag skulle vara okritisk till aktionen. Sådana här institutionaliserade spektakel är endast kontraproduktiva och driver in kilar i rörelsen. Det är inte bara ”sossepacket” som har anledning till självkritik.
En mer försiktig aktion var klimatkrocken, där omkring 1 000 personer stoppade trafiken i protest mot de otillräckliga försöken att hindra klimatkatastrofen.
Egentligen har jag slutat tro på demonstrationer som kampform, men den massiva demonstration som arrangerades på lördagen var imponerande. Över 10 000 personer tågade fram genom stan i flera timmar och ropade slagord mot kapitalism, krig och miljöförstöring. Nu syntes multituden i hela sin bredd. Här tågade miljövänner, fackföreningsaktivister, antifascister, ett hundratal kommunistiska sekter och andra röda och/eller gröna partier, sexarbetare, syndikalister, feminister, homosexuella, röda ankor från Tölö gymnasium och finlandssvenskar.
Frågan är och förblir ändå hur man kan mobilisera detta myller till gemensam handling, eller om man skall leka med Marx och fråga sig hur multituden i sig kunde förvandlas till multituden för sig. Vad som behövs är åtminstone en känsla av gemenskap och ett samlande projekt, som t.ex. klimatförändringen.
På båten hem frågade man mig vad jag fått ut av forumet, och vad kunde jag säga annat än att jag lika litet som innan jag reste kan finna någon organisationsform eller kampmetod att omfatta. Så jag får irra vidare – frågande och tänkande. Jag fick i alla fall se Malmö, en stad med trevliga klubbar, vänliga människor, en mängd kulturer och fantastiska falafel och en hel del yrsel.
Det femte europeiska socialforumet ordnades i Malmö 17-21 september 2008.
Tom Karlsson
