Utställningen ”Abstraktionen, blomman och döden” på Emma, Esbo moderna konstmuseum, är en hyllning till en säregen och imponerande konstnärsgärning. Målaren Ole Kandelin dog på höjden av sitt skapande, endast 26 år gammal. Under några få år genomgick han en svindlande konstnärlig utveckling. Han tangerade alla modernismens riktningar från kubism, surrealism och metafysiska experiment till det fullständigt abstrakta uttrycket. Utställningens 120 oljemålningar, samt teckningar, skisser, akvareller och pastellarbeten, av vilka många aldrig visats förut i offentligheten, kommer från Vuokko Haapalainens och hennes arvingars samlingar.

Ole Kandelin föddes 1920 i Borgå. Fadern var guldsmed och amatörmålare, modern musikintresserad. Föräldrarna insåg tidigt sonens begåvning. Det ständiga tecknandet gav knappt tid för lek. När Kandelin var fjorton år fick han sina första oljefärger. Kontakten med familjen Segerstråle bidrog till att väcka intresset för konstnärsbanan. 1937 flyttade familjen till Helsingfors. Som skicklig tecknare fick Ole Kandelin anställning på Elantos reklamavdening och hösten 1939 inledde han studierna på Fria målarskolan. Lärarna Otto Mäkilä, Åbomodernist och Endre Nemes, ungersk flykting med nya fräscha intryck från Europa, kom att få stor betydelse.

Vändpunkten 1942

Ole Kandelin var en brådmogen konstnär med säker hand och ambition att gå på djupet.

”Självporträtt” från 1937, visar en blomstrande, målmedveten yngling. I ”Fönstertittare”, 1938, experimenterar han med klara, rena färger och abstrakta former.
Vinterkriget avbröt studierna. Under mellankrigstiden inkallades Kandelin till miltärtjänst. Militärtidens karikatyrer och landskap vittnar om hur virtuos han var som tecknare. 1941 fick Kandelin diagnosen tuberkulos och skickades första gången till sanatorium.

Året därpå blev epokgörande. Tillfrisknad och befriad från militärtjänst återupptog Ole Kandelin studierna vid Fria målarskolan. Här mötte han också sin livsledsagarinna, musa och senare hustru, Vuokko Haapalainen.

Landskap i Cezannes anda varvas med Picasso-inspirerade kubistiska personavbildningar. Färg- form- och stilexperiment avlöser varandra. ”Sågtavla” är ett tidigare motiv som han nu återkom till. Motivet – en kvinna ligger med en såg på strupen omgiven av människofigurer – målade han redan 1939 i realistisk stil under namnet ”Mardröm”, i ”Sågtavla” upplöste han elementen, sammanfogade och återgav dem ur olika perspetiv. Ångesten och skräcken kan anas, trots de ljusa färgerna.

På hösten övergick Kandelin till en helt ny stil. Förenklade gestalter i långa kåpor rör sig i märkliga, arkitektoniska, förvrängda landskap. Bysans och den moriska konsten gör sig påminda i de dekorativa miljöerna. Kvinnan, tjänaren och roboten är ofta återkommande teman. Målningarna ”I bergen” och ”Mot framtiden” andas ljus och framtidstro.

Konsekvent, nästan hektiskt drevs Kandelin att ständigt förnya sig som konstnär. De alltmer surrealistiska och metafysiska målningarna har direkt anknytning till de Chirico, men färgspråket är eget och personligt. Den oerhörda arbetsintensiteten och fantasin gav upphov till allt mer laddade motiv. Hotet, fruktan och den begränsade tiden är gripbara. I många målningar behandlar Kandelin klockan, maskineriet, döden och dödens mysterier. Teosofin och tron på återfödelse är viktiga element.
Och genom hela sin produktion återkommer Kandelin till blommorna, oberoende av vilka andra motiv han för tillfället behandlar. Blommotiven representerar lyckliga stunder, pauser av lugn och ljus i det hetsiga skapandet med de mörka allvarliga undertonerna.

Konst till vansinne

1945 hamnade Kandelin åter på sanatorium. Vännerna och ett stipendium möjliggjorde att Kandelin fick plats på Hessleby sanatorium i Sverige. Vistelsen blev betydelsefull, då han i Sverige äntligen fick en möjlighet att bekanta sig med den moderna europeiska konsten. Kandinskij, Klee, Miró och Léger är inspirationskällor när Ole Kandelin systematiskt arbetar i riktning mot den abstrakta gestaltningen. Tusentals skisser med motiv han behandlade, ofta sängliggande, finns bevarade. Teckningarna överfördes till akvareller med noggranna färgbestämningar. Därefter kunde han snabbt färdigställa oljemålningen när krafterna tillät. På utställningen kan man följa skissens väg till färdig oljemålning.

”Konsten, att arbeta, är det enda som kan rädda mig till livet och hålla mig vid liv… Jag orkar fortsätta från dag till dag bara därför att jag måste måla ända till vansinne, tills min hjärna exploderar av alla färger och disharmonier som min fantasi kan frambringa”, skriver Ole Kandelin den 29 september 1946.

Ole Kandelin kände sin betydelse som banbrytare och radikal. Den stora utställningen på Hahnes Konstgalleri i Stockholm i januari 1947, fick ett entusiastiskt mottagande, men konstnärens krafter var slut.

Den abstrakta konsten fick sitt genombrott i Finland på 1950-talet, flera år efter Ole Kandelins död. Med utställningen vill Emma poängtera Kandelins roll som nydanare, och som den nonfigurativa konstens förkämpe i den finska modernismens historia.

---

Ole Kandelin 1920–1947. Emma – Esbo moderna konstmuseum. Fram till 11.1 2009.