Vad får en människa att bryta mot alla regler på ett sätt som lyfter oss som människor och får oss att bejaka livet? Det är en fråga som alla kan ställa sig nu när miljökämpen, bergsbestigaren och filosofen Arne Næss har dött. Man kan se det som att han sammanfattar det bästa av 1900-talet och Norden, det som i sången skriven under unionstiden betecknas som ”du gamla, du fria, du fjällhöga nord”.

Arne Næss föddes strax efter unionsupplösningen i Norge 1912. Han tycks ha haft förmågan att hamna mitt i där det händer om det så var i de mest urbana eller lantliga miljöer. Som ung hamnade han i Wien där den tidens avancerade tänkande kring logik och vetenskap var samlat. År 1939 när han var 27 år gammal blev han Norges yngsta och enda professor i filosofi och hamnade snart mitt i kampen mot den tyska ockupationen av det lilla landet. Han slog igenom som ledande filosof internationellt i den logiskt empiriska filosofiska skolan för att sedan bli ledande ekosof. En ledande fackfilosof som samtidigt lyckades göra filosofin folklig. Detta genom att göra det förståeligt att de grundläggande filosofiska frågorna är allmänmänskliga och betona människans förhållande till naturen.

Politiskt väcktes han tidigt av Saltmarschen för befrielse från brittisk ockupation 1930 som leddes av icke-våldsfilosofen och motståndskämpen Gandhi. Denna inspiration kom att följa honom genom hela livet i en mer än 70-årig politisk och filosofisk gärning. Hans deltagande i den civila olydnaden som inte minst bröt ut vid Oslo universitet mot ockupanterna under andra världskriget blev väl använda som en del av empiriska exempel i en bok om sakargumentation. Denna bok om logisk argumentering med de livsavgörande frågorna, som de som gjorde uppror mot ockupationsmakten ställdes inför, blev sedan obligatorisk läsning för alla universitetsstudenter i Norge och ingick också för alla i kursplanerna för filosofi i Stockholm in på 1980-talet.

Efter kriget blev atombomben en fråga som gjorde att Næss tillsammans med fredsforskaren Johan Galtung gav ut boken Gandhis politiske etikk (1955) när han inte besteg det 7705 meter höga berget Tirich Mir eller i Norge införde den nya tekniken att klättra i fjäll med borrbultar på släta lodräta klippor.

Av avgörande betydelse för Nordens förbindelser med Gandhis tankar blev resan i en Peugot 404 som Arne Næss, Sigmund Kvaløy och Sigmund Sæetereng gjorde till Indien till hundraårsfirandet av Gandhis födelse. Väl tillbaka beslöt sig Arne Næss att bli filosof i handling och avgick från sin tjänst som professor. Tillsammans med andra som studerade Gandhis filsofi på en universitetskurs grundades Samarbeidsgruppa for miljø- og naturvern. Nu skulle Gandhis motståndsanda och bejakandet av livet föras in i Norge på ett sätt som blev inspirerande för hela Norden. För att hindra utbyggnaden av världen näststörsta vattenfall i Mardøla kedjade sig Næss och andra miljöaktivister fast i fjället. Som knappast någon annanstans utanför Indien blev Gandhis tankar inte bara en fråga om icke-våld i kampen mot vapnen utan till en filosofi för att ifrågasätta hela den nuvarande västerländska modellen för produktion och konsumtion.

Genom Arne Næss bok Ekologi, samhälle och livsstil (1974) fick de nya djupekologiska tankarna också internationell genomslagskraft i stora delar av världen. Sedan dess fortsatte Næss att vara ekosof och kom med ständigt nya krafter för att bejaka livet. Detta millenium inledde han med en ny av många läst bok om Gandhi. Rader av böcker fortsatte att strömma från hans penna, om livsfilosofi och samtal med barn. Den sista blev boken Livsviktig (2006). Hans lekfullhet och retfullhet framkommer av hur han brukade behandla journalister vid intervjuer i 90-årsåldern. Han klädde på sig boxhandskar och tog en match vilket blev till en dokumentärfilm.

Vice rektorn Inga Bostad vid Oslo universitet har beskrivit det som kanske gjorde att Næss förmådde i ord och handling bejaka livet och gärna såg fram emot hundraårsdagen – “Det var alltid mye styr rundt Arne, latter og lek, og den uhøytidelige stilen har nok opp gjennom årene irritert mange, både fagkollegar, venner og fans. Han var ironisk, ordkjapp og spontan, og ikke minst var han som tenker og forsker vanskelig å plassere. Avvikende både i det indre og det ytre.” Det Arne Naess såg som viktigt att lyfta fram var fantasin, att våga vara barnslig, våga söka efter orsakssammanhangen, utmana det bestående och inse att man inte kan tänka utan att handla. Så nästa gång du behöver svara frågvisa personer ta fram boxhandskarna.