Ett misslyckat attentat mot Hitler

av Bosse von Willebrand

Operation Valkyrie är en saklig och korrekt film om kuppen mot diktatorn. Men vissa rolltolkningar saknar trovärdighet.

Det finns krigsfilmer, antikrigsfilmer och kombinationer av dessa. Jag föredrar storligen antikrigsfilmer som helst genomgående eller åtminstone tidvis har ett pacifistiskt budskap. Som exempel två filmer som klart säger nej till krigandet och mest handlar om etiska frågor: Joseph Loseys For King and Country (1964) med Tom Courtenay i huvudrollen som fanflykting från de tröstlösa skyttegravarna i första världskriget och Oliver Stones Born on the Fourth of July (1989) med Tom Cruise i huvudrollen, den i Vietnam svårt sårade soldaten som blev pacifist.
Också den nya filmen om attentatförsöket mot Hitler den 20 juli 1944, Operation Valkyrie har Tom Cruise i huvudrollen. Han spelar översten, greve Claus Schenk von Stauffenberg. Likt Loseys och Stones filmberättelser är det inte främst fråga om testosteronstinna krigsgalningars mördande seriesalvor utan en engagerande och tämligen noggrann rekonstruktion av det misslyckade attentatet mot Hitler i Wolfsschanze, Varglyan i Ostpreussen. Det är alltså inte fråga om en ny dussinkrigsfilm, den engagerar också som moralfilosofiskt resonemang. Filmen sticker inte under stol med omänskligheten, amoralen, ångesten, vansinnet i krigföringen under 1900-talet, det blodigaste århundradet i mänsklighetens historia och något slut på krigandet kan vi inte se idag heller, tyvärr …
Tyskarna och samvetet
Det finns ett begrepp i tyskan, Bewältigung der Vergangenheit. Det betyder att göra upp med eller att försöka bemäktiga sig det förgångna. Eller att helt enkelt försöka glömma storkrigets fasor. Detta har det stora flertalet tyskar och en hel del andra hållit på med åtminstone sedan 1945 när andra världskriget tog slut och Nazityskland föll samman. Hitlers tyrannstyrda rike och de andra axelmakterna lämnade efter sig miljon­er oskyldiga, döda människor i 51 länder. Men också de efterlevande miljoner människor i de krigsdrabbade nationerna − krigsinvaliderna, krigsänkorna, krigsbarnen måste leva med sorg och fattigdom, trauma, nihilism, hopplöshet …

Om det är så som Per Olov Enquist säger att det bara finns tre slags människor: bödlar, offer och förrädare, så fanns alla dessa kategorier representerade i fälthögkvarteret Varglyan, i Ostpreussen den 20 juli 1944. Många skiftade dessutom karaktär den dagen och under de kommande dygnen. Brian Singer, filmens regissör, har gjort en saklig och nästan korrekt film, historiskt sett. Han har velat dämpa Stauffenberg/Cruises framtoning till det yttersta. Det fungerar till en början helt bra men på något sätt minskar rollens trovärdighet ju längre filmen framskrider. Svagast är David Bamber som Hitler i de korta scenerna med tyrannen i bild.

Bambers Hitlergestalt är en handlingsförlamad och förvirrad åldring, nästan ömkansvärd, vilket inte speglar den rasande dådkraft som diktatorn enligt forskningen då ännu besatt.Men mycket stor möda har produktionsteamet lagt ner på miljöerna, uniformerna och övrig utstyrsel, som när Stauffenberg i början av film­en blir svårt sårad i en attack på hans pansarförband i Tunisien. Så långt det varit möjligt har man gjort inspelningarna på autentiska platser, använt hakkorsflaggor och annan nazirekvisita trots att det enligt tysk lag är förbjudet att göra detta.

Sammansvärjningen mot Hitler som skulle kulminera den 20 juli 1944 bestod av en kärntrupp på ca 50 personer. Bland dem fanns general Ludwig Beck, i filmen väl gestaltad av Terence Stamp. General Beck hade redan våren 1938 skrivit ett memorandum om Wehrmachts möjligheter att föra anfallskrig:

”Tysklands militära situation kan inte jämföras med de gångna årens misär, men är inte så stark som 1914. Tysklands centrala läge på den europeiska kontinenten gör att man inte kan utkämpa något större krig till lands, till sjöss eller i luftrummet. Tysklands militära ekonomi är svag, svagare än 1917−18. Också på grund av detta är vi inte i stånd att föra ett större krig.”
Han delgav Hitler rapporten när generalstaben beordrades att göra upp en anfallsplan mot Tjeckoslovakien i april 1938. Men Hitler lyssnade som känt inte till de generaler som var av annan åsikt än han. Ludwig Beck avrättades den 20 juli 1944 för delaktighet i Operation Valkyrie.

Otursdrabbad kupp

Den veterligen sista av männen bakom Operation Valkyrie som var vid liv, Philipp von Boeselager, dog nyligen, den 1 maj 2008. Han blev 90 år gammal. Kort innan frånfället blev han intervjuad i Frankfurter Allgemeine Zeitung. Han påpekade att han klarade livhanken därför att hans sammansvurna kamrater trots hårda förhör och tortyr aldrig avslöjade honom. Efter de tyska militära motgångarna 1943, främst i Stalingrad och Nordafrika, aktiverade sig de sammansvurna. Boeselager hade redan i mars 1943 planerat att skjuta Führern vid ett ledningsgruppmöte i Frankrike men avstod då det visade sig att SS-chefen Heinrich Himmler inte skulle vara närvarande. De sammansvurna hade nämligen beslutat att både Hitler och Himmler måste dö samtidigt för att statskuppen skulle lyckas. Annars kunde SS, känt för sina hårda metoder, tillskansa sig makten. ”Jag satt i officersmässen mitt emot Hitler och var beväpnad”, uppger Boeselager för tidningen FAZ. ”Det var inte längre fråga om landet utan vi ville stoppa våldsdåden.”

Det var Boeselager som våren 1944 skaffade fram brittisk sprängdeg som hade tagits i krigsbyte. Men oturen var framme också denna gång. Attentatet i Varglyan misslyckades fast bomben detonerade och dräpte fyra män. Hitler klarade sig med mindre skråmor och satte omedelbart igång med bestraffningarna.

Ludwig Beck och Stauffenberg avrättades natten till den 21 juli 1944. En stor del av de sammansvurna hängdes i fängelset Plötzensee i Berlin den 8 augusti 1944.


Valkyrie. Regi: Bryan Singer. I rollerna: Tom Cruise, Kenneth Brnagh, Bill Nighy m.fl. 2008. Biopremiär: 30.01.2009.

Bosse von Willebrand

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.