I höstas avgick undervisningsminister Sari Sarkomaa på grund av att hon hade för mycket jobb. Hellre kunde hon ha underlättat både sitt eget liv och och andras med att dämpa den ilfart med vilken regeringen vill omdana högskolevärlden.
Den nya universitetslagen kom till utlåtande i våras och ska snart behandlas av riksdagen. Redan nästa år borde Finlands nya, privatiserade universitetsväsende vara färdigt.
Lagförslaget har sina vettiga drag. Till exempel skulle universiteten inte längre tvingas hyra sina egna fastigheter till marknadspris. Men det har också ordentliga fallgropar. Bland annat borde en stor del av finansieringen komma från andra håll än staten och rektorn utses av en styrelse där majoriteten kommer utifrån.
Helsingfors universitets konsistorium har beslutat att ”utnyttja lagen till fullo” och i samma veva förnya hela förvaltningen. HU ska övergå till enbart stora institutioner, med minst tio professorer eller en budget på 2,5 miljoner. I stället för demokratiska val skulle alla ledare utses av sina chefer.
Rektor Thomas Wilhelmsson menar att reformerna har ett brett stöd inom universitetet. De fakta som finns tyder på motsatsen. Enligt en rundfrågan stöder ingen av den statsvetenskapliga fakultetetens professorer förvaltningsreformen. En enda stödde universitetslagen. De allra flesta motsatte sig alltså både lagen och reformen. Den juridiska fakultetens professorsgallup visar ett lika utbrett missnöje.
En studentrörelse till universitetets försvar har också vuxit fram, se opiskelijatoiminta.blogspot.com.
Många anser alltså att universitetslagen och förvaltningsreformen hotar HU:s autonomi. Risken är att vi får ett odemokratiskt samfund som är ytterst känsligt för påtryckningar utifrån.
Missnöjet är redan så starkt, att en gyllene möjlighet öppnar sig för förändring medan tid är. Då det gäller den sekelgamla institution som står för forskningens och undervisningens frihet spelar några månaders försening alls ingen roll.
Kanske också den nya undervisningsministern helt enkelt kunde ta det lite lugnare?
Anna Rotkirch & J.P. Roos
