Europeiska unionen kritiseras ofta för att vara fjärmad från den enskilda medborgaren. Såväl vi parlamentariker som medierna har en stor utmaning att vänta: att påbörja en aktiv dialog med medborgarsamhället så att vi alla kan förändra unionen till en mer demokratisk, transparent och lättillgänglig institution.

Medborgarnas och medborgarorganisationernas aktiva deltagande i beslutsfattandeprocessen spelar en viktig roll i förverkligandet av ett EU för alla. Speciellt i lagstiftningsärenden borde medborgarsamhällets röst stärkas. Detta kunde möjliggöras till exempel genom att kräva att alla institutioner aktivt informerar medborgarna om aktuella ärenden och hör dem i frågor som berör dem. Konsultationsprocessen borde sammanställas i ett dokument som bifogas till lagstiftningsrapporten. På så sätt vore det möjligt att följa upp hur medborgarnas ställningstaganden beaktats i beslutsfattandeprocessen.

En stor del av Finlands lagstiftning bestäms på EU-nivå. Det innebär att det inte är obetydligt vad som bestäms inom unionen; tvärtom påverkar dess beslut våra vardagliga liv i allra högsta grad. Man glömmer ofta att EU-lagstiftningen inte är speciellt främmande eller skrämmande. Lagar är lagar, oberoende av om vi bestämmer över dem på kommunal, nationell eller EU-nivå. EU-beslutsfattandet är ingenting mer obegripligt än beslutsfattandet i vår riksdag: det finns en motion som man diskuterar och argumenterar för. Genom debatten når man vanligen en kompromiss, som sen blir en del av vår lagstiftning. Det som är viktigt är innehållet, inte formaliteterna och detaljerna i sig.

Under mandatperioden 2004–2009 har parlamentet bland annat beslutat om en så kallad eurotariff, mobiltelefonavgifternas överföringskostnader ansågs vara för höga, och tariffen innebär ett pristak och en gemensam kostnadsnivå inom hela EU. Parlamentet bidrog också till att skärpa säkerhetskraven på leksaker genom att förbjuda cancerframkallande ämnen och begränsa användningen av tungmetaller i produktionen av leksaker.

En av de största lagmotionerna som parlamentet behandlat under den gångna mandatperioden är klimatpaketet. Som en del av det beslöts bland annat att 20 procent av EU:s energianvändning skall komma från förnybara energikällor och att EU ska minska sina koldioxidutsläpp med minst 20 procent fram till år 2020. Klimatpaketet väckte intensiv debatt för och emot, och den kompromiss man nådde var långt ifrån ambitiös eller ett tillräckligt svar på de utmaningar klimatförändringen för med sig. Beslutet har trots allt en viktig politisk tyngd med tanke på den kommande klimatkonferensen som ordnas i Köpenhamn i december 2009. Även ett kompromissbeslut är bättre än inget beslut alls.

Den ofta upprepade legenden om att EU inte intresserar människor och att EU-lagstiftningen är för svår att förstå blir med tiden ett självförverkligande påstående. Även om man inte känner till arbetsprocessen i sig har alla rätt till att bilda sig en åsikt om hur Europa borde se ut. I EU bestäms ramarna för hur vi européer lever våra liv. De eviga politiska frågorna – om socialskyddets omfattning, om hur sträng miljölagstiftningen skall vara, hur finansarkitekturen bör skapas och vilken immigrationspolitik vi vill ha – utgör kärnan i parlamentarbetet även under den kommande mandatperioden. Det gäller därför för var och en av oss att rösta på en kandidat vars politiska ställningstaganden man uppskattar och kan ställa sig bakom.

Engagera dig och ta ställning. Valet är ditt.


Skribenten är EU-valskandidat för Samlingspartiet.

Sirpa Pietikäinen

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.