Heinrich Bölls Ungdomes bröd (1955) kan sägas ha fått sig en värdig svensk utgåva, då den nu publicerats i Brombergs serie Nobelklassiker. Det är frågan om en rörande och därigenom glädjande liten stor bok, tunn och lättläst, drömsk och ställvis mycket vacker. Det är en bok om brödet och dess symboliska mening. Den västtyska efterkrigstida verklighet som Böll besriver mäts i, definieras av brödet. Människan har efter kriget kämpat sig vidare, först genom brist och hunger, senare genom grunderna för ett nytt samhälle. Brödets pris sjunker och köpkraften ökar, och människan skapar sig nya värden, som skall lyfta henne ovan ruinerna. Sakta insnärjs människorna i det själslösa arbete som finns; brödet finns åter att få, men det har förlorat sin sammanbindande betydelse, människan har förlorat känslan för de andra.

I denna tillvaro finner vi en måndag huvudpersonen, unga Walter Fendrich, med vilken vi följer med en kort men samtidigt nästan ändlöst lång dag, från morgonen med brevet där han blir ombedd att möta dottern till sin forna lärare, till den såväl huvudpersonen som läsaren överrumplande förälskelse som kommer att bestämma riktningen i två människoliv. Böll skriver på ett slags simpelt poetiskt, alltid verklighetstroget språk, ger upplevelsen dess skönhet och fulhet, tiden dess subjektiva korthet eller oändlighet. Med ett snabbt fängslande och intimt grepp drar författaren in oss i en atmostfär som präglas av framtidens kamp med det förflutna, utan att han för den skull behöver slösa med ord eller formuleringar. Det monotona i livet, längtan efter stabilitet som har slagit över i ett desperat sniket beroende av arbete och lön, på bekostnad av vänskap, kärlek, eller några som helst ärliga känslor, lindar in läsaren i sitt industriella töcken. Då uppvaknandet sker i form av en ohanterlig kärlek, drivs den unge Walter in i ett rus som ger honom möjligheten att se sin värld som den är. Den vackra, tystlåtet melankoliska Hedwig blir den mening som det produktionsinriktade samhället har glömt. Hennes blygsamhet, en slags maskerad integritet och dragning till honom blir som en underförstådd beskrivning av tiden och dess syn på förhållandet mellan man och kvinna.

Det yttre skeendet är genomgående minimalt, och vikten av det förminskas slutgiltigt efter mötet med den unga kvinnan. Bölls skickliga hantering av stilistiska nivåer – med sporadiskt strödda snillrika metaforer och ordkonstruktioner – gör att läsaren dras med i suget, och boken drivs mot slutet, början av något annat, med hjälp av en sällan skådad litterär och emotionell dragningskraft.

Utan att någonsin tränga på oss sin uppfattning, omprövar författaren våra dagliga värderingar.


Heinrich Böll: Ungdomens bröd. Brombergs Nobelklassiker 2009.

Otso Harju

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.