När jag skriver det här är jag förkyld. Inte den stora skrämmande grisvarianten, utan en liten fånig, ändlöst tråkig flunsa.

Det värker måttligt här och där, snuva rinner ur näsborrarna, halsen är öm, hostan hoppar då och då. Jag kan inte sova ordentligt och framför allt kan jag inte koncentrera mig. Så kolumnen som jag hade tänkt skriva om den förändring i samhällsmentaliteten som skett under de senaste femton åren – en allt mera hatisk stämning där sådant som förr var helt oacceptabelt nu är vardagsmat – får bli till en annan gång. Stora viktiga ämnen faller på liten snuva.Stämmer det? Gjorde läkare hembesök när jag var liten? Nej, antagligen är det någonting jag sett på film, vilket visat sig vara fallet när det gäller de flesta av mina minnen. Hur som helst så var jag mellan sex och elva år gammal proffs på att vara sjuk. När jag tittar i gamla frånvarohäften så ser jag att jag var frånvarande på grund av sjukdom nästan en tredjedel av den tid jag borde ha gått i skola. Jag hade kronisk snuva och varje morgon när jag vaknade hade jag ont i halsen. Fast jag visste ju inte att det var ont i halsen jag hade, för jag trodde att ont i halsen skulle vara en liknande smärta som den växtvärk i vristerna jag också ofta hade. Så istället för ont i halsen hade jag ”ont när jag svalde”.
Den kroniska snuvan gick om efter att jag utsatts för kortvågsbehandling. Om någon vet vad det är så kontakta mig, för jag skulle gärna själv vilja veta det. Min mormor förde mig till en äldre dam som hade kortvågsmottagning på Högbergsgatan. Hennes rum var fullt med apparater som såg ut som urgammal tandläkarutrustning ihopskruvad med amerikansk rymdteknologi från 1950-talet. Damen placerade en tobaksgul plåthuva på mitt huvud och besköt den med kortvågor. Efter fyra behandlingar var snuvan ett minne blott.
Mellan 1975 och 1990, då min son Axel föddes, var jag inte sjuk en enda gång. Efter det har jag delat alla sjukdomar med barnen, Axel och Matilda, och antagligen också med alla barn på dagis.
När barn är sjuka skall deras föräldrar varje dag när de kommer hem från jobbet ha med sig en gåva åt dem. Gärna en serietidning eller en liten bok. När barn är sjuka skall de också få äta goda saker – men inte godsaker – om de vill. När barn är sjuka skall man vara extra snäll mot dem. Byta till svala rena lakan och vädra rummet regelbundet. Att vara lite sentimental när ett barn är sjukt är helt okej.
Nu skall jag ta ett varmt bad och sedan försöka sova en stund.

Peter Mickwitz

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.