Ny Tids temanummer om fattigdom var makaber läsning. I en värld där över en miljard människor svälter talar den radikala vänstertidningen om en fattigdom vars riskgräns går vid 1000 euro i månaden (utöver barnbidrag, dagvård, grundskola, hälso- och sjukvård m.m.). En fattig i Ny Tid kan specialbeställa ett cykeldäck från USA för femtio euro.Missförstå mig inte. Det finns fattigdom i Finland. Brödköerna, alkoholisternas bostadslöshet och invandrarnas svartjobb är skamfläckar som vi måste ta oss an. Vi måste motverka konkurrens- och utslagningsutvecklingen. Men det är omoraliskt att tala om ”fattigdom i sig” i dagens Finland utan att sätta den i relation till den globala fattigdomen. En stor del av dem som kallas fattiga i vårt land är globalt sett rika.
Det stora problemet i Norden är inte fattigdomen utan rikedomen. Och då avser jag inte börsmiljonärerna, som sist och slutligen inte kan konsumera så mycket, utan oss vanliga medelklassmänniskor, som konsumerar över hundra gånger mera av jordens tillgångar än de verkligt fattiga.
Barnfattigdom innebär enligt medierna att barn lider av att inte ha lika fina saker som sina kamrater och inte få åka på semester till södern. Då är problemet inte att dessa barns föräldrar har för små inkomster, utan att barn i Finland har alldeles för mycket saker (i genomsnitt 500 leksaker) och att det över huvudtaget ordnas flygturism till södern.
Den globala fattigdomen tvingar oss att ställa frågan om det nordiska välfärdssamhällets gränser. I dagens globala värld är det snarast oförskämt att tala om universella rättigheter, då man avser medborgarna i en viss nation. Månne inte vissa av välfärdssamhällets universella tjänster redan överskrider gränsen för hållbar konsumtion, om man skulle fördela resurserna globalt. Vem börjar aktivt kämpa för barnbidrag åt alla världens barn?
Det är naturligt att höstens finlandssvenska debatt om klass har varit avslagen. Ingen tycks ha beaktat att också klassmotsättningarna i dagens värld har blivit globala. Den finlandssvenska klassdebatten handlar närmast om hur en global överklass fördelar överflödet sinsemellan.
En företrädare för det så kallade prekariatet skriver i Ny Tid om sitt klasshat mot en chef på en dåligt betald praktikplats. Men han går antagligen liksom chefen omkring i kläder sydda av en kinesisk kvinna, som såhär i julruschen kan vara tvungen att arbeta 20 timmar i dygnet sju dagar i veckan på svältlön. Båda njuter frukterna av den verkliga underklassens ”skitjobb”
Fattigdomen i dagens värld kräver att vi sätter stopp för den ekonomiska tillväxten bland de rika och minskar den globala över- och medelklassens konsumtion. Det kan endast ske genom en global rörelse där människor som blivit medvetna om sin privilegierade ställning är beredda att ge avkall på sin välfärd för att tillsammans med de verkligt fattiga kämpa för att ge dem livsmedel, utbildning, hälsovård, utkomster och samhällelig delaktighet i vår värld.
När får vi se transport- och handelsfacken i Europa och Nordamerika strejka för rimliga löner, mänskliga arbetsvillkor och organisationsrätt åt dem som tillverkar kläderna, kramdjuren och mobiltelefonerna i våra butiker – och på lång sikt för att produktionen skall läggas om till varor och tjänster som de verkligt fattiga själva behöver? Det vore en klasskamp för vår tid.

---

Svar

Ulf Särs har fullständigt rätt i att vi inte kan få en helhetsbild av frågor kring fattigdom och klass idag om vi inte ser på frågan ur ett globalt perspektiv.
Ett sådant helhetsperspektiv var dock inte heller vår ambition i Ny Tids fattigdomsnummer (Ny Tid 47), som uttryckligen fokuserade på fattigdom och klass i Norden, och den samhällsutveckling mot större ojämlikhet som vi har upplevt inom vårt samhälle under de senaste 20 åren.
Att vi valde att behandla just det här temat betyder på inget sätt att vi på Ny Tid skulle bortse från den globala fattigdomen eller nedvärdera den rika Nordens roll i upprätthållandet av orättvisor. Tvärtom välkomnar vi, nu som alltid, artiklar om fattigdom och strukturella orättvisor i ett globalt perspektiv.

Nora Hämäläinen