Varför syns det inte i vår konsumtion?   
En hemmafest nu under valborg. Diskussionen gled in på frågan om huruvida mänskligheten har utvecklats, och alla andra tyckte att den hade det. När jag ombads motivera min motsatta åsikt tog jag som exempel slaveriet. Som tonåring läste jag seriealbum om slavhandeln, och fascinerades som man gör över något exotiskt och avlägset, och uppenbart orättvist. Men hur är det möjligt att slaveriet existerar ännu?
Sen gled samtalet vidare in på energipolitik, och nån sa att initiativet med solpaneler i Sahara visst strandat på grund av att energiöverföringen till Europa medför så mycket spill. När jag undrade varför energin ska överföras till Europa svarade nån (säkert oeftertänksamt och slarvigt, men ändå) så här: “Dom behöver den inte där”. Och det var då och där jag slutade tro att mänskligheten utvecklats.
Om allt vi lär oss och läser och googlar och ser på film och i utställningar leder till att vi blir mera upplysta och vet mera om orättvisor i världen och om vi trots det inte ingriper har vi inte utvecklats alls.
Eller som både Hans Paul och Anna-Lena Laurén redan sagt, om reportagefoton vinner pris för att de är vackra och inte för att de informerar, så har meningen med rapporteringen gått förlorad. Om man förskönar elände är man väl med om att utnyttja de redan utnyttjade.
Eller om vi läser (artikeln i Helsingin Sanomats månadsbilaga, om förföljelsen av homosexuella, ”Ulos kaapista – ulos Afrikasta” (Ut ur skåpet – ut ur Afrika), som senare citeras i Akuliina Saarikoskis utmärkta debattartikel i Uusi Suomis nättidning) om de fruktansvärda konsekvenser som följer av att vara homosexuell i Rwanda, eller om vi läser FNB:s rapport från Gambia, där vi lär oss att homosexualitet straffas med fängelsedom eller halshuggning, och ändå lever i ett land vars lagar tillåter att en asylsökande homosexuell man från Gambia utvisas utan att vi reagerar på det, så vet jag inte. Slutar hoppas, slutar tro, vill inte längre och vet definitivt att det inte duger och att vi inte gör så gott vi kan.