Från och med augusti tar Fredrik Sonck över posten som chefredaktör på Ny Tid, då Nora Hämäläinen blir moderskapsledig. Sonck är född 1982 och i bakfickan har han en examen i journalistik från Soc&kom, en magistersexamen i kommunikation samt studier i nationalekonomi vid Hanken. Det gångna året har han till största delen tillbringat på en jorden-runt-resa tillsammans med sin flickvän (Uppmärksamma läsare kanske minns hans reportage från Mongoliet i Ny Tid 3/2010).
Sin huvudsakliga journalistiska arbetserfarenhet har han fått via sju somrar på Nya Åland, de senaste åren även som ledarskribent. Dessutom har han arbetat som filmkritiker för Yle och som teaterproducent på Åland.
– Men jämfört med många andra i min ålder som är ute i arbetslivet, har jag faktiskt studerat ganska flitigt och kommer kanske att fortsätta göra det i framtiden.
Sonck anser att Ny Tid är en viktig tidskrift, eftersom den fyller ett vakuum som uppstår mellan dagstidningarna och de akademiska publikationerna.
– Det finns ett behov av den här typen av bevakning av samhällsfrågor och i viss mån kulturfrågor. Ny Tids styrka är att tidningen har så många olika duktiga skribenter, det blir förvånansvärt många röster för en tidskrift med en ändå relativt liten upplaga.
Att i grunden förändra en tidning under ett moderskapsvikariat är knappast varken möjligt eller eftersträvansvärt och Sonck menar också att hans första uppgift nu blir att helt enkelt lära sig känna det redaktionella arbetet och skribenterna. Han säger ändå att han gärna ser att Ny Tid kunde göras mer läsarvänlig.
– Ny Tid är kanske inte den mest tillgängliga tidskriften. Min generation och ännu yngre personer, som just har börjat studera, till exempel, är uppvuxna i en värld där information och åsikter är presenterade på ett klatschigt sätt. Det kommer naturligtvis alltid att finnas folk som är så intresserade av samhälls- och kulturfrågor att de självmant hittar Ny Tid, men en publikation som strävar efter en plats i samhället kan inte heller blunda för förändringarna i den informationsverklighet vi lever i. Det betyder naturligtvis inte att man ska göra avkall på artiklarnas kvalitet.
När det gäller den politiska bevakningen menar Sonck att Ny Tid, liksom resten av vänstern, lever i ett kvistigt skede.
– Jag hör absolut inte till dem som anser att vänstern dog eller gick på knockout då socialismen föll i Östeuropa, men vänstern har nog varit ideologiskt ganska sökande efter att Berlinmuren föll. Det har varit lättare för vänstern att skapa sig en ny miljö-ideologi, men betydligt svårare att framföra sina visioner för hur framtidens samhälle ska se ut. Här anser jag att vänstern borde satsa på en politik som är långsiktig, och då menar jag inte 50 år framåt i tiden, som vissa ekonomer avser med långsiktighet, utan 500 eller 1000 år.
En av vänsterns utmaningar är enligt Sonck hur man ska lyckas förena vänsterideologin med marknadsekonomin.
– Jag tror inte att det går att helt ändra på det ekonomiska system som världen lever i i dag. Vänstern behöver en både pragmatisk och visionär vision om hur samhället ska utvecklas. Det finns en klyfta mellan den fackliga traditionen som klamrar sig fast vid hårda krav på minimilöner och arbetsförhållanden som baserar sig på nio-till-fem-jobb och att man ska pensionera sig vid 62 eller 65 – och den verklighet vi är på väg mot. I framtiden kommer en stor del av arbetarna att sysselsätta sig med korttidsanställningar, projekt och småskaligt eget företagande. Man borde fundera på hur man ska kunna trygga dessa människors rättigheter, och erbjuda både flexibilitet och trygghet.
Sonck menar att Ny Tid kan vara en tidning som kan ge utrymme för den här typen av visionering och diskussion, och som kan erbjuda perspektiv.
– Både politiker, journalister och debattörer är väldigt rädda för att presentera nya idéer. Jag skulle vilja se ett debattklimat där man kunde kasta ur sig lite galna idéer för diskussionens skull, och sedan kunna medge att man haft fel utan att bli av med äran och tvingas leva med det i resten av livet.
Text & foto Janne Wass
