Ja, Jelle Hugaerts, a.k.a. Pitkämies, är lång. Han säljer serietidningar och är från Belgien; Tintin-, Smurf- och Lucky Luke-landet. Serietidnings-nörden flyttade till Finland efter kärleken för sju år sedan. Nu är han gift, har två barn och äger ett hus i Parkstad. När han kom till Finland funderade han över vad han skulle företa sig, och tänkte, ”hej, jag kan ingenting om någonting annat än serier, jag kan ju börja sälja sådana.”Eller egentligen började det lite tidigare: Hugaerts ville läsa den amerikanska serietidningen Eightball, men upptäckte att den inte fanns att köpa någonstans i Finland. Så han tänkte, ”hej, jag köper in en bunt från USA.”
– Jag hade hundra euro extra, köpte in tidningarna och startade en nätbutik. Med vinsten köpte jag flera tidningar och böcker, och så småningom växte förrådet, berättar Hugaerts.

För två år sedan kunde han öppna en butik på en av linjerna i Berghäll, och nu i maj utvidgade han till Nylandsgatan. Pitkämies säljer inhemska och engelskspråkiga så kallade alternativa serier, men också second hand- och designprylar och smycken, t-skjortor, musik och affischer. Och ordnar spelningar några gånger i månaden med kända eller okända band.
I Ghent i Belgien var Hugaerts redaktör för en serietidning och drev tillsammans med en kompis en turistinformation för dem som inte går till turistinformationer. Men på tal om Belgien, så säger Hugaerts att Finland faktiskt är mycket bättre på serier.
– Marknaden ser helt annorlunda ut. I Belgien köper ingen nya okända serier utgivna på eget förlag, så det är svårt att göra något nyskapande och intressant. I Finland finns en viss kultur av medlidande, eller kanske sympati, för nya konstnärer och man stöder gärna dem genom att köpa deras verk. Här finns ett tiotal mindre förlag som ger ut serier, i Belgien finns inga. Visst är vissa belgiska serier bra, men de som landet är känt för är från mitten av förra århundradet, säger Hugaerts.
Själv tecknar Hugaerts inte, men däremot har han tillsammans med Tommi Musturi grundat ett förlag, Huuda Huuda, som ger ut serier på finska, också översatta.
– Vi ger ut mycket sådant som inte annars skulle finnas i Finland.

Egen värld

Gör det själv-ideologin verkar prägla Pitkämies. För Hugaerts är det viktigt att han har en relation till det han säljer i sin affär – de flesta t-skjortorna är gjorda i Helsingfors, de udda second hand-grejerna har han köpt av någon vän som fyndat dem på loppis och böckerna är sådana han själv gillar. Panter-tapeten (av Ritva Kronlund) är den samma i den ursprungliga Pitkämies som i Pitkämies 2 – ett koncept har alldeles tydligt vuxit fram. Hugaerts säger att det var en gåta huruvida affären skulle visa sig vara en fungerande idé, men uppenbarligen finns det plats för Pitkämies som har sin egen nisch mellan de tre andra serietidningsbutikerna i Helsingfors.
Något har hänt inom serievärlden de senaste åren.
– Sedan 90-talet har man börjat göra längre serieberättelser som har en handling och olika karaktärer precis som litteraturen. Jag tycker inte att stripparna i dagstidningarna egentligen är serier. De är korta vitsar och ger inte så mycket.
Att döma av innehållet på hyllorna i Pitkämies så är boken den nya serietidningen. Men vad är det då, konst eller litteratur?
– Det är ingendera och inte heller en blandning av de två. Det handlar om ett helt eget medium. I serier kan man göra saker som man inte kan göra på film eller i litteraturen.
Serietrenden är ännu ung och Hugaerts tror att det kan komma att uppstå nya former.
– Det är en spännande värld, ännu outforskad.
Men fortfarande är det en rätt marginell grupp som faktiskt läser serier, och av subkulturerna är det kanske främst punken som brukar kopplas till serier. En orsak till att relativt få läser serieböcker, är att människor helt enkelt inte stöter på dem – de stora bokhandlarna har ofta ett smalt urval, dessutom placerat lite i skymundan.
– På bokmässor eller basarer där vi ställer ut brukar folk i alla fall bli ivriga och intresserade, de tycker att serier är något spännande och originellt, berättar Hugaerts.
Serier med absurd eller svart humor går bäst hem hos finnarna. Hugaerts nämner till exempel Jyrki Nissinen som han tycker är fenomenal; kommer en desperat mamma eller pappa in i affären för att köpa något åt sin tonåring, är Nissinens bok det första han rekommenderar. Den fungerar alltid.

Stadskultur

En liten era kommer till sin ände nu i sommar när Pitkämies stänger i Berghäll på grund av rörrenovering. I augusti öppnar en ny butik mitt emot Konstindustriella högskolan i Arabia. I samma utrymmen kommer Sarjakuvakeskus, Suomen sarjakuvaseura och Manga Café att finnas.
Hugaerts har slagit rot i Helsingfors, men längtar ibland till Tammerfors – av alla platser – där han har bott en tid (han är insjömänniska och hatar havet). Han efterlyser mera spontanitet och billigare hyror i huvudstaden.
– Staden är inte levande om inga små aktörer har råd med hyrorna i centrum. Så kommer det att gå till exempel med kvarteret vid Senats-torget, där kommer att finnas bara turistbutiker, inget intressant. De gula funkiskioskerna däremot, de är billiga och i dem händer det alltid något. Det är levande stadskultur. Mera sådant!

Sonja Mäkelä

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.