“Filmen, som en gång hälsades som det tjugonde århundradets egen konstart, tycks vara en konstart i förfall när århundradet nu siffermässigt tar slut”, skriver Susan Sontag i sin essä Ett århundrade av film. Främst polemiserar hon mot filmer som görs enbart som underhållning för kommersiella syften. “Men”, skriver Sontag, “Kanske är det inte filmen som nått sitt slut utan bara vår cinefili – namnet på den speciella sorts kärlek som filmen framkallar. Varje konstart föder sina fanatiker. Den kärlek filmen väckte var mera imperialistisk …
Människor som älskar poesi eller opera eller dans tror inte att poesi eller opera eller dans är det enda som finns. Men filmälskaren kunde tro att det bara fanns film. Att filmerna kapslade in precis allt – och det gjorde de.”
Även om Sontag har rätt i sak är jag inte beredd att godkänna hennes omdöme till fullo. För död är cinefilin inte, men nog kraftigt marginaliserad, t.ex. till en av de nordligaste utposterna i Finland – Sodankylä. För om något, så är det just cinefilin som karakteriserar filmfestivalen i Sodankylä, som i år ordnades för tjugofemte gången.
I ett kvartsekel har festivalen – som internationellt är känd som Midnight Sun Film Festival – varvat nya filmer med klassiker och dessutom lyckats locka filmstorheter som Milos Forman, Krzysztof Kieslowski, Wim Wenders, Manoel de Oliveira, Francis Ford Coppola m.fl.
Vid sidan om en namnkatalog som är få festivaler förunnade, präglas Sodankylä av en filmatisk stringens, då filmer bara visas som filmkopior och all form av reklam i samband med filmerna är förbjuden. Förutom det härskar under festivalen en för filmvärlden ganska unik demokratitanke. Under de tio dagar i juni när filmerna rullar är ingen förmer, utan filmstorheterna och festivalbesökarna möts som gelikar – som filmälskare.
För att fira festivalens 25 år har gänget bakom festivalen i dagarna lanserat ett brett jubileumspaket där bl.a. en historik, en jubileumsutställning och en filmserie ingår. Dessa kan med fördel ses som komplement till varandra.
Peter von Baghs bok Sodankylä ikuisesti är samtidigt en historik, en intervjubok och en programförklaring kring vad Sodankylä vill vara och vad den har varit under åren. Framförallt kan man hos von Bagh – lite på samma sätt som hos Sontag – utläsa en sorg över att filmen reducerats från konstform ”till ett mellanting mellan sociologiskt objekt och kommers”. Bokens storhet består ändå främst i det enorma intervjumaterial som von Bagh samlat på sig då han intervjuat alla filmstorheter som besökt festivalen under åren.
Om von Baghs bok är ett ganska akademiskt alster så är jubileumsutställningen Under Filmhimlen – 25 år av film i Sodankylä på Virka-galleriet en betydligt mera lättillgänglig helhet. Utställningen, som består av fotografier och filmupptagningar från festivalens historia, är ingen kronologisk historik utan snarare en tematisk. Bilderna är grupperade kring de vita dukarna i Sodankylä – Kino Lapinsuu, Skolan, Stora tältet och Lilla tältet. I dessa fyra biografer visas film dygnet runt medan festivalen pågår och fotoutställningen återger stämningar från dygnets olika tidpunkter. En av utmaningarna för galleribesökaren är dygnets inramning i Lappland i juni, där solen egentligen lyser på samma sätt oberoende om det rör sig om en filmvisning klockan tre på dagen eller klockan tre på natten.
Som pricken över i:et för jubileumsfestligheterna är den filmserie Nationella audiovisuella arkivet visar på Orion i höst. I serien ingår främst internationella titlar som visats i Sodankylä under åren. En röd tråd är att man bara visar filmer av regissörer som besökt festivalen, bland dem: Jacques Demys alla tiders musikal Paraplyerna i Cherbourg, Krzysztof Kieslowskis brutala En kort film om att döda och Robert och Jeremy Wises odödliga West Side Story. Filmserien inleds med två dokumentärer av von Bagh som bygger på samma intervjuer som boken Sodankylä ikuisesti.
Peter von Bagh: Sodankylä ikuisesti. WSOY 2010.
Under Filmhimlen – 25 år av film i Sodankylä. Virka Galleri. Till10.10.
Sodankylän elokuvajuhlat 25 vuotta. Se programmet: www.kava.fi
Anton Schüller
