Det är förstås kränkande, men det finns situationer i livet när vi inte själva vet vad som är bäst för oss. Det finns många av dem. När vi befinner oss där är vi dessutom ofta svaga på ett eller annat sätt: unga, sjuka, gamla, okunniga, kanske förvirrade. Det gör oss inte mindre lättkränkta.

Det finns till och med situationer när vi inte själva vet vad som är bäst för oss och de som har en aning om vad som kunde hjälpa oss ändå inte kan rädda oss. Vi måste bara stå ut. Stå ut med sjukdom, smärta, leda, förluster av olika slag, förvirring, känslan av att ha drabbats orättvist. En vacker dag måste vi till och med, om inte förvirringen tar över och skonar oss, stå ut med vetskapen om att det var så här livet blev – när döden närmar sig.

Men i de situationerna hör vi kanske röster kalla, ja, vi hör dem högst antagligen, för de är många och de är högljudda. De bekräftar känslan av att detta är mer än vad som kan krävas av dig. De säger: ”Du har alldeles rätt! Du har rätt att må bra! Så här ska ingen människa behöva ha det. Du kan välja, du måste få välja. Så är det ju på andra områden i ditt liv. Varför skulle väggen nu komma emot?”

En god vän till mig till vars främsta glädjeämnen i livet hörde att göra bra dealar insjuknade för några år sedan i cancer. Trots tunga behandlingar spred sig metastaserna och läkarna hade sällan några goda besked att ge. Men ska man då faktiskt ta en så tråkig inställning? Min vän kallade in en kollega, den bästa förhandlare hon kände. ”Nu accepterar vi inga flera dåliga nyheter!”, var budskapet till läkaren som blev mycket tystlåten. Sista ordet fick döden.

Eller som några läkare uttrycker det i en debattartikel i Läkartidningen: ”Det hjälper inte om man får göra en helkroppsMR (magnetröntgen) i veckan, döden kommer att slå till i alla fall.”

I debattartikeln ”Humanism och att fritt få välja: Vad är det man vill köpa – och vad är det vi säljer?”, av Åsa Kadowaki med flera, kritiseras det marknadstänk som slagit igenom också på sjukvårdens område. Vad blir följden, frågar läkarna bakom artikeln, när förväntningar väcks om att sjukvård, och i förlängningen friskt liv, är en handelsvara som ska levereras på beställning? De ger ett klart och tydligt svar: ”En konkurrensbaserad hälso- och sjukvård med behov av ’nöjda kunder’ kommer att leda till oprioriterad överkonsumtion av läkemedel, medicinsk teknik, sjukskrivningar och utveckling av ökat läkarberoende.”

Enligt artikelskribenterna måste läkarkåren återta sitt ansvar för den kunskap som den, till skillnad från de flesta patienter, besitter. På sjukvårdens område kan ständig tillväxt, d.v.s. en ökad medikalisering och konsumtion, inte ses som framsteg. Det är i stället en besk medicin Kadowaki med flera vill ordinera det svenska folket på dess väg mot hälsa: ”ökad insikt om livets betingelser, utveckling av förmågan att hantera och leva med dessa betingelser samt koppla sina val till någon form av mening.” Denna mening kan, konstaterar de, knappast erbjudas av vårdval.

Ett annat område där valfrihets- och marknadstänkandet börjat få fotfäste, tillsvidare stadigare i Sverige än här, är skolan. Då skolorna verkar i ett klimat av fri konkurrens om eleverna föds också där ett behov av ”nöjda kunder”. Det har lett till att skolor börjat ”sälja sig” t.ex. genom att ge höga betyg för klena kunskaper, vilket skapat problem för de svenska universiteten då de nyblivna studenternas kunskapsnivå inte motsvarar deras vitsord.

Finns det inte en liknande försäljningsstrategi också bakom en del debattörers resonemang om fördelarna med att slopa den obligatoriska svenskundervisningen här i Finland? Svenskan, den ska ju kunna bli riktigt populär bara ingen påtvingas omaket att lära sig den.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.