På morgonen den 31 maj 2010 gav staten Israel ytterligare ett exempel på att man skiter i vad omvärlden tänker och tycker. Konvojen Ship to Gaza/Frihetsflottan överfölls av israeliska kommandosoldater som dödade nio passagerare och fängslade de övriga. Attacken skedde på internationellt vatten och fördömdes av (så gott som) en hel värld, också av traditionellt Israelvänliga regeringar. Övertrampet var så flagrant.
Flottan förde med sig humanitärt bistånd, men det huvudsakliga syftet med aktionen var att häva blockaden mot Gaza och att politiskt utmana den israeliska regimen. I höstas kunde Ship to Gazas svenska gren ge ut antologin Ship to Gaza. Bakgrunden. Resan. Framtiden. redigerad av Mikael Löfgren. Som undertiteln antyder är boken tredelad.
Den första delen handlar om bakgrunden till resan, hur Ship to Gaza Sverige bildades, hur man upptäckte att det fanns en grekisk systerorganisation, hur man ordnade finansiering och raggade kändisar till passagerarlistan.
Den andra delen handlar om själva resan och består av tio personliga reseskildringar, eller vittnesmål om man så vill. Resenärerna beskriver förväntningarna inför resan, gemenskapen och solidariteten, resan över Medelhavet, hur larmet går tidigt på morgonen den 31 maj, de israeliska soldaternas arrogans, misshandel, hur alla kameror beslagtas, fångenskapen och den slutliga utvisningen. Många vittnesmål är skrivna med stor affekt. Emellanåt är de upprörande, andra gånger tycker jag att de mycket stora orden blir lite pinsamma. Det är också tydligt att de subjektiva upplevelserna av kapningen är olika; medan en resenär ser oförsonligt hat i ögonen på de israeliska soldaterna, skönjer en annan bara rädda tonåringar bakom rånarluvorna. Jag betvivlar inte att de mest känslosamma reaktionerna är äkta. Kanske är de också välgrundade. Men som missiler i kriget om sanningen (som kommit som ett paket på posten efter aktionen) riskerar de mest känslosamma vittnesmålen att missa sitt mål: de som insett att den israeliska militärmakten är en cynisk och förtryckande organisation stärks förmodligen i sin tro och entusiasmeras, men de som ännu inte är övertygade? Jag tror att de är mer mottagliga för sansade, sakliga berättelser utan fullt så många utropstecken.
Många skribenter betonar också att Ship to Gaza/Frihetsflottan är en religiöst och politiskt obunden organisation. Ändå bär projektet, och berättelserna om det, en tydlig vänsterprägel. Detta är ett dilemma. Å ena sidan skulle Ship to Gaza aldrig ha blivit av utan en stark, bred och engagerad vänsterrörelse, å andra sidan vore genomslaget ännu större om allmänliberaler och annat mitten- och högerfolk kunde känna sig mer delaktiga. Det hade med andra ord varit diplomatiskt att på ett retoriskt plan tona ner projektets ideologiska bas, även om det i den tredje delen av boken blir uppenbart att Ship to Gaza måste förstås i en vänsterkontext.
I slutändan blir det faktiskt det analytiska och kritiska (vänster)perspektivet som lyckas balansera de subjektiva vittnesmålen och ge helheten en mer saklig prägel. I den tredje delen återfinns också de viktigaste kontextskapande texterna om folkrätt och israelisk politik och propaganda. Journalisten Robert Fisk beskriver det diskursiva kriget där ord och ”berättelser” förvrängs och där en ganska osynlig (och därför effektiv) propaganda skapar betydelser som är förskönande eller förfalskande.
Stellan Vinthagen beskriver Ship to Gaza ur ett strategiskt perspektiv som en dilemma-aktion: Hur Israel än hade agerat skulle aktionen ändå ha varit framgångsrik på något plan – genom att inte ingripa hade man låtit blockaden hävas, genom att ingripa ådrog man sig en betydande PR-förlust.
Speciellt läsvärd är Mattias Gardells text Bortom offer och terrorist. Gardell beskriver en postpolitisk ordning; en global marknadsekonomi där alla krig är inbördeskrig och alla fiender är inre fiender, där den existerande politiska ordningen framställs som ”naturlig” och på så sätt bara kan ha moraliska fiender, inte politiska. Enligt Gardell var Ship to Gaza i detta perspektiv ett försök att tränga bortom den postpolitiska dikotomin mellan offer och terrorist genom att vägra axla någondera rollen.
Reflektionerna inspirerar.
Fredrik Sonck
Mikael Löfgren (red.): Ship to Gaza. Bakgrunden. Resan. Framtiden. Leopard Förlag 2010.
