I artikelserien Det splittrade kungadömet granskar Charlotta Hedman den politiska situationen i Storbritannien. Den första delen handlar om den oheliga alliansen mellan konservativa och liberaldemokrater.
Vad rör sig egentligen premiärminister David Camerons huvud? Och när skall liberaldemokraterna säga ifrån?
Det frågar sig de tusentals demonstranter som protesterat mot hans regering under hösten. Visst var britterna förberedda på sämre tider efter parlamentsvalet i maj i fjol. Budgetunderskottet, som hörde till ett av de största i EU, var ett faktum som inte gick att frånse. Men få trodde att det skulle gå så här.
Då David Cameron tillträdde som premiärminister den 11 maj 2010 var reaktionerna i Storbritannien blandade. En del var lättade att det äntligen var över. Valet hade varit ovanligt jämnt och det enda sättet för de konservativa att få majoritet i parlamentet var att slå ihop sig med liberaldemokraterna. Det var ett politisk ganska obekvämt partnerskap. Men så blev det och liberaldemokraternas partiledare Nick Clegg, som före valet fått en slags Obama-status i Storbritannien, blev vice-premiärminister.
Åtta månader senare ser läget lite annorlunda ut för de två politikerna. Clegg har av otaliga karikatörer avtecknats i klänning, som en slags vän kompanjon till Cameron. Liberaldemokraterna har nämligen backat i flera av sina vallöften. De röstade igenom högre studentavgifter och slopade statsstödet till landets allra fattigaste elever. Trots sitt sociala engagemang står de nu sida vid sida med de konservativa då det brittiska välfärdssamhället smulas sönder. Inte konstigt att en del britter är arga.
Lägre skatter och nedskärningar
Men det finns fortfarande de som stöder koalitionsregeringen. Emma Boon (bilden), som är kampanjchef för The Taxpayers Alliance, en lobbyorganisation som förespråkar lägre skatter och lägre utgifter för staten, säger att det allra viktigaste för Storbritannien just nu är att minska på budgetunderskottet.
Det finns de som använder ideologiska skäl för att demonstrera mot nedskärningarna, men faktum är att de är nödvändiga och vi tycker att staten kunde och borde skära ner ännu mer, säger Boon.
Hon syftar på landets utlandshjälp, där budgeten ökat istället för att minska. Enligt Boon borde också den skäras ner.
Framtida generationer kommer att bära på en enorm statsskuld om regeringen inte vidtar drastiska åtgärder, säger Boon.
Enligt henne var det den tidigare Labourregeringen, med den före detta premiärministern Gordon Brown i spetsen som orsakade det svarta hålet i landets finanser.
Missnöjet växet
Men alla håller naturligtvis inte med om Boons verklighetsbeskrivning:
De skulder Storbritannien har beror på att vi var tvugna att köpa upp den skuld som banksektorn skapat. Vi bär på en privat skuld som skattebetalarna nu måste axla, säger Rodney Barker som är professor i ekonomi och politik vid The London School of Economics.
Folkopinionen börjar också svänga emot sådana som Boon. De konservativa ligger nu några procentenheter efter oppositionspartiet Labour i opinionsmätningar. Då nedskärningarna börjar bita, söker britterna efter syndabockar.
Jag tror att de konservativa kommer att hamna i opposition i fyrtio till femtio år efter den här regeringen, säger Barker.
Enligt honom är det farligt att skära ner utan att erbjuda några alternativ. Myndigheterna räknar med att den privata sektorn ska ta över där den offentliga sektorn bantas ner. Men då över en miljon britter väntas förlora sina jobb i år, är det inte helt klart varifrån alla nya arbetsplatser ska komma.
De konservativa har alltid velat skära ner på statens utgifter och avveckla välfärdssamhället. Nu kan de använda budgetunderskottet som en ursäkt för att göra precis det, säger Barker.
Och det är inte bara tomma ord. Välfärden i Storbritannien kommer att bli hårt ansatt i år. Hälsovårdssystemet NHS ska genomgå en totalreform, statsstöd skärs ner till både organisationer och privatpersoner, transportkostnader stiger och flera organ inom den offentliga sektorn läggs ner, bland annat The Audit Commission, som kontrollerar hur staten använder sina pengar.
De konservativa vill krossa den brittiska staten som vi känner den, men de kommer att stöta på protester. Det är inte bara studenter och fackföreningar som kommer att demonstrera i år, också medelklassen kommer att visa sitt missnöje då de märker att de får det knaprare, säger Barker.
Vill ändra valsystemet
Under våren väntas flera massdemonstrationer och strejker. Frågan är hur länge liberaldemokraterna väljer att stöda beslut som ofta står i motsats till deras egen politiska linje. Enligt Barker har koalitionsregeringen redan lyckats ta sig igenom en del vurpor, men inget är säkert inom brittisk politik just nu.
Oförutsedda saker kan hända och liberaldemokraterna kan välja att bryta med de konservativa. Orsaken till att de gick med i koalitionsregeringen var att de ville driva igenom en reform av vårt valsystem. Om den reformen inte blir av kommer många att fråga sig vad liberaldemokraterna egentligen sysslar med, säger Barker.
Men han tror ändå att liberaldemokraterna kommer att fortsätta samarbeta med de konservativa, trots att det inte är ett självklart partnerskap.
Liberaldemokraterna är ett politiskt parti som äntligen har fått makt och de kommer inte att ge upp den makten lättvindigt, därför kommer koalitionen antagligen att hålla, även om partiet tvingas fatta beslut som känns obekväma för deras väljare.
Skattesmitare
I Camerons Storbritannien växer känslan av ett vi-och-dem-samhälle. Allt fler britter verkar se regeringen som sin fiende.
Varför ska vi betala skatter då myndigheterna skär ner på sånt som våra skattepengar borde gå till, frågar sig en demonstrant.
Ilskan mot landets skattesmitare växer också. Sir Philip Green, som bland annat äger butikskedjan Topshop och också fungerar som specialrådgivare till regeringen, har enligt protestgrupper undvikit att betala hundratals miljoner pund i skatt. Hans fru är skriven i Monaco och på så sätt har paret kunnat spara omkring 285 miljoner pund. Många frågar sig varför myndigheterna inte lägger mer resurser på att jaga skattesmitare istället för att skära ner.
Ännu är ilskan inte lika stor som under Thatcher-åren. Men mycket pekar på att våren kommer att bli tuff för David Cameron och hans koalitionsregering.
text&foto Charlotta Hedman
Del 2 i serien om det splittrade kungadömet handlar reformen av det brittiska valsystemet och om landets politiska framtid.
