Temat för årets Organisationskonferens i Tammerfors var Arbete & Hälsa. Konferensen diskuterade frågor som berör ork och välmående inom NGO-sektorn. Vad lärde vi invandrare oss annat än att alla borde ta ansvar för det personliga välmåendet?
Vi lärde oss att våra hjärnor alltid försöker anpassa stressituationer till vad man tror att ska hända i framtiden. Hjärnan stressas lätt av det okända och okontrollerbara, med andra ord av odefinierade utmaningar eller utmaningar som är svåra uppnå. Därför vill vi anpassa stressituationer till vad vi tror att ska hända i framtiden, men våra hjärnor går lätt på högvarv då de inte kan förutspå kommande händelser. Dessutom kan hjärnan inte göra skillnad mellan fantasi och verklighet.
Också utlänningsfientligheten, med Sannfinländarna i spetsen, tycks fungera på samma sätt. Till stor del är det framtida illusoriska hot som driver deras beteende. Över lag prioriteras ”hotet” framför ”belöningen” som också finns som alternativ i hjärnan.
Extrema upplevelser och kraven på oss invandrare överskrider lätt den egna kapaciteten att hantera belastningen. Att hjärnan upplever oro vid rasistiska hot kan dock vara ytterst viktigt för vår överlevnad. Vi kan inte alltid fly eller fäkta. I en rättsstat vill vi hellre se ett “prosocialt” beteende hos människor, där alla är villiga att utföra handlingar som gynnar andra. Den optimala stressreaktionen skulle således präglas av en snabb återgång till vila, mot samhällelig balans.
Gerd-Peter Löcke
är ordförande för det internationella finlandssvenska kulturforumet IFISK
