Din röst har ingen betydelse

av Fredrik Sonck

Nej, det har den inte. Att man så här innan valdagen kan höra politiker, samhällsvetare och opinionsbildare häva ur sig floskler som ”din röst har betydelse” innebär inte att de är sanna.

Ändå är lågt eller sjunkande valdeltagande ett problem, eftersom det undergräver demokratins ställning som överordnat politiskt system. En anledning till att detta demokratiunderskott växer är vår tids överdrivna fokus på individen, den ultraindividualism som illustreras av utsagan ”din röst har betydelse”. Den är falsk eftersom den påskiner att en enskild röst skulle kunna påverka den politiska utvecklingen i ett land. För att i praktiken kunna hävda att min enskilda röst har betydelse krävs att den ger ett parti ett extra mandat med en rösts marginal och att detta enda mandat sedan påverkar regeringsbildningen eller dynamiken i parlamentet. Sannolikheten är försvinnande liten och ur ett ultraindividualistiskt perspektiv är promenaden till vallokalen alltså ingen rationell handling, eftersom avkastningen på den använda tiden är så dålig. Endast vid det teoretiska fall där antalet röstande medborgare är lägre än antalet mandat i riksdagen blir det strikt individuella inflytandet så stort att valdeltagande blir rationellt.

Poängen är att det är nödvändigt att återskapa en mer kollektivistisk demokratisyn. För våra röster har verkligen betydelse. Likaså är det av största vikt att du röstar – det är verbet som är viktigt, inte substantivet. Det är enbart genom olika former av kollektiv som idéer, förslag och krav får bärkraft. Tanken att denna kollektivism skulle hota individuell särart och identitet är befängd, men av någon anledning utbredd. Däremot kan man vara säker på att ett totalt uppgående i individen eller kollektivet är liktydigt med undergång.

Att demokrati i grunden är en kollektivistisk idé tenderar vi alltså att glömma. Att den kollektivistiska idén förutsätter en individuell inordning (eller ett individuellt val, om man så vill) i mindre kollektiv än det övergripande medborgerliga, är demokratins essens. Drar vi resonemanget till sin spets är det till och med bra att min röst inte har någon betydelse, för ingen enskild människa ska ha politisk betydelse i den bemärkelsen. Vi röstar heller inte för individuella reformer utan för kollektiva eller generella. Det är inte jag som skall få billigare kollektivtrafik, nya miljölagar eller höjt studiestöd, utan vi.

I dag upplever det meningsfulla kollektivet en kris. Lite förenklat kan man säga att denna kris yttrar sig på två olika sätt i dagens Finland.

En del upplever att inordningen i ett kollektiv kränker individens suveränitet.

Andra upplever att de kollektiv som finns är korrumperade och saknar legitimitet.

Den första gruppen medmänniskor kommer att stanna hemma på söndag och avstår därmed från att vara medborgare.

Den andra gruppen medborgare kommer att protestera mot de gamla kollektiven genom att sluta upp bakom ett nytt, som i någon mån vill att vi ska avstå från att vara medmänniskor.

Båda grupperna är i förlängningen problematiska för demokratin och de har korsbefruktat varandra. Den andra gruppen är ofta obehagligare genom sin aktivitet, men jag undrar om den första inte är farligare genom sin passivitet.

Fredrik Sonck

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.