Det var en gång för inte allför länge sedan ett mycket fattigt land som låg i en världsdel som var den mest konfliktfyllda i världen. Det lilla landet hade svåra naturförhållanden, outvecklad industri, kort medellivslängd och där härjade en av de mest dödliga sjukdomarna. Detta var ett land som lydde under en imperialistisk stormakt, men efter en kamp som varade i decennier blev det lilla landet till slut självständigt. Bara några veckor efter att landet vunnit sin självständighet utbröt ett sällsynt blodigt inbördeskrig. Omedelbart efter att kriget avslutats med hjälp av inblandning från en imperialistisk stormakt upprättade den vinnande sidan dödsläger i vilka det dog ännu fler människor än under själva kriget. Det här hände förresten samtidigt som en del av smålandsinvånarna var i full färd med att genomföra militära räder in i ett av grannländerna.
Så fort det politiska läget tillät det blev långdistanslöpning en nationellt central verksamhet i det lilla landet. De fattiga men av civilisation oförstörda senigt sega urinvånarna sopade under några guldkantade år rent på löpbanorna världen runt.
Innan det var dags för nästa krig hann man i det lilla landet med att utnämna generalen för den vinnande sidan i inbördeskriget till fältmarskalk. Vad spelade det för roll att landet bara hade lite över tre miljoner invånare och att en betydande del av landets befolkning använde öknamnet “slaktaren” för generalen? En fältmarskalk måste man förstås ha! Operett? Knappast, Napoleon hade ju en massa fältmarskalker.
Ja och så skall vi inte heller glömma den obligatoriska etniska konflikten. Eftersom det fanns flera olika folkgrupper i det lilla nysjälvständiga landet var det en självklarhet att man måste ha en etnisk konflikt.
Det fortsätter: bara drygt två decennier efter att landet hade blivit självständigt hade det redan deltagit i två internationella krig av vilka det ena hade det geniala draget att det gick ut på att det lilla fattiga landet med alla sina till buds stående resurser anföll en av grannstaterna – som olämpligt nog råkade vara en stormakt.
Det handlar förstås om Finland – inte om en av av det mörka Afrikas postkolonialt odugliga stater som definieras av fattigdom, politisk instabilitet, krig och sjukdomar. Finlands historia och utveckling har självklart ingenting gemensamt med sådana länders historia och utveckling. För de är länder som medelfinländaren, med den absoluta förvissning som bara den absoluta okunnigheten om en själv och om andra ger upphov till, ser ned på med förakt.
Peter Mickwitz
är poet
Ännu på 1930-talet dog ca 10 000 människor årligen i tuberkulos i Finland. I relation till befolkningsmängden är det det samma som om det i vår tid i Finland skulle dö 15 000 personer årligen av aids. Var på kartan skulle du placera ett land med något över fem miljoner invånare och 15 000 aidsoffer varje år?
