Några laster ska man ha och jag hade länge två: salmiak och inredningstidningar. När jag flyttade var det en hel del tidningshögar at ta ställning till. De flesta åkte ut, främst eftersom mitt beroende avtagit när jag upptäckte att det trots mängden papper och bilder och glans och yta inte var så stor variation på innehållet. Och jag brukade göra ett tanketest inför bilderna på de superstädade och överdesignade lägenheterna: skulle jag trivas inne i bilden, lägenheten? Oftast var svaret nej.
Det svaret får jag inte när jag tänker mig in i Katarina Gäddnäs hem Södergårds som boken Hem till gården handlar om. Hennes hem, och de tiotals andra åländska gårdar som Andreas Dienert fotograferat, är hus man vill gå in i. Och i motsats till inredningstidningarnas ytliga artiklar är Gäddnäs text också ett rum man trivs i. Eller flera rum, hela boken är indelad i avdelningar enligt bottenplanen: farstun, köket, anderstugan, badrummet, vinden och sovrummet.
Det är ett grepp som också fungerar visuellt redan i innehållsförteckningen, nästan så jag misstänker att formgivaren kommit på det. Men om så är klarar Gäddnäs ordningen bra, den ger inte bara struktur åt det visuella, utan också åt texten.
Hon berättar om sin mormors gård ur flera olika synvinklar: Hur den renoveras, släkthistoria, lite åländsk byggnadshistoria och ger också konkreta råd och tips. Samtidigt berättar hon sitt egen livs historia, till exempel genom att beskriva hur barnen fick inreda sina rum.
Gäddnäs förtjänar också all respekt för att i slutet inkludera sitt äktenskaps historia. Att renovera och bygga kan som vi vet sätta stor press på förhållanden. Hennes äktenskap klarade det inte, och det är bra och modigt att inkludera den biten, så att hon inte bara berättar en vacker historia som många inte klarar att leva upp till.
Bilderna är tagna med estetisk blick och känsla. Först förvirrar det att texten handlar om ett hus, då bilderna är tagna i ett tiotal. Men snart inser jag att det är en fördel, att i stället för att få sig allt skrivet på näsan som i inredningsmagasinen, här får använda sin näsa till att snusa sig fram till sambandet mellan bild och hus. Det tar mig ett tag att hitta rätt bilder till kapitlet om familjen Gäddnäs badrum, men när jag till slut lyckas blir jag glad – så fint det blev!
Mängden av stämningsfulla foton imponerar, och bra är också de inströdda faktakapitlen: om byggnasvård, brandsäkerhet, vvs-teknik, el samt ett avsnitt var om kulörer och ljussättning. De två sista är författade av bokens formgivare, Eva-Jo Hancock, och de inspireras jag mest av. Det gör jag också av hennes bokdesign. I alla fall delvis.
I inledningstexten säger Gäddnäs att alla tre medverkande ska ha lika mycket tack för att boken blev till, och det stämmer – såväl text som bild, som form tar lika mycket plats. Men efter första genomläsningarna undrar jag om det är så lyckat? Om inte formen hotar att slå ihjäl innehållet?
Så här menar jag: citaten som dragits ur texten har ibland slagits upp så stort, med så stor font, att de är svåra att läsa (man vill backa en meter). Och ibland är de placerade så nära texten de är plockade ur, att man läser samma sak två gånger. Förfelar sin verkan, kan man säga.
Och ibland känns texten som lagts ovanpå helsidesbilderna som störande stor. Men sen märker jag att det är just de bilderna jag återkommer till, alltså måste jag medge att det trots allt fungerar.
Min vän säger att formgivningen påminner om inredningstidningslayout och där har vi det igen. Min vän tycker om det, men jag tvivlar: en klatchig tidningsdesign motiveras av att man ska fånga upp läsare och köpare: efter att ha bläddrat i kassakön ska du lockas till att köpa. Men behövs det här? En välskriven och välillustrerad bok ska väl inte behöva ropa? Och om den gör det riskerar den att slå ihjäl texten och bilderna.
Men här ska jag vara helt ärlig: riskerar är nog ordet, det händer nämligen inte. Boken är vacker på alla plan, och rummen man besöker är rum att trivas i.
Så om ni dras med samma last som jag – köp godiset men lämna magasinen i butiken. Läs i stället Hem till gården. (Så slipper ni slänga så mycket sen när ni flyttar …)
Lena Malm
Katarina Gäddnäs: Hem till gården. Schildts 2010.
