Nigesti Berhe immigrerade till Finland för över 20 år sedan. Nu lär hon ut grunderna i finska åt andra invandrare.
Nigesti Berhe kom till Finland för första gången år 1984 tack vare ett stipendium för pedagogikstudier vid universitetet i Jyväskylä. I hemlandet Eritrea hade hon arbetat som lärare för blinda, men då hon utexaminerades till pedagogie magister från universitetet i Joensuu var situationen i Eritrea orolig på grund av krig. Det ledde till att Berhe stannade kvar i Finland.
Berhe är speciallärare och har över tio års erfarenhet av med elever med inlärningssvårigheter. Vid sidan om sitt arbete har hon självständigt lärt sig finska genom att läsa böcker och skapa kontakter med finskspråkiga. Hon berättar att hon också gått ett par kurser, men att det var genom det egna engagemanget som hon utvidgade sina finskakunskaper.
Idag går en del av hennes arbete ut på att lära ut grunderna i finska åt invandrare i föreningen Helsingin seudun erilaiset oppijat (Hero). Hero arbetar för elever med inlärnings- och kommunikationssvårigheter.
För tre år sedan jag gick till Hero för att fråga om de hade material för invandrare med inlärningssvårigheter, berättar Berhe. De hade inget eget program för invandrare, men det ledde till att jag fick starta min egna finskkurs för invandrare i föreningen.
Egna metoder
I varje kurs deltar ett tiotal elever och Berhe lär dem vardagsfinska och kunskap om det finska samhället. Det är många fler som skulle vilja delta, men som inte ryms med. På Berhes kurser lär man sig finska genom att lyssna, läsa och skriva. Berhe har samlat på sig ett eget material och har sina egna arbetsmetoder. På hennes initiativ använder man sig också av ett av Stakes utvecklat datorprogram med lyssnings- och skrivuppgifter.
Jag använder mig av de redskap som finns runtomkring oss och tar med mig eleverna till olika ställen. Jag kan till exempel ta dem till ett kök för att lära dem köksrelaterade ord. Min filosofi är att man lär sig bäst i praktiken.
Ibland måste man komma på nya metoder för att få eleverna att förstå. Berhe berättar om en gång då en annan lärare försökte berätta om dimman som låg tät utanför fönstret, men då hon försökte peka ut genom fönstret trodde eleverna att hon syftade på själva fönstret. Berhe var i rummet bredvid och läraren bad henne om hjälp.
Jag tog ett glas, blåste i det och vips så blev glaset immigt och eleverna förstod vad det var frågan om, berättar hon och skrattar.
Men man kan inte lära sig finska enbart genom att gå på kurser. En kurs kan erbjuda endast grunderna i språket och sedan måste man fortsätta på egen hand. En invandrare måste själv engagera sig, göra övningar på sin fritid och försöka ta kontakt med människor i sin omgivning.
Man kan börja med helt små grejer, som att våga säga kiitos åt någon som öppnar en dörr eller bläddra i Metro-tidningen på bussen.
Framgång
genom pararbete
Det är lätt för positiva personer att lära sig finska, men vissa elever behöver någon som kan engagera dem i studierna. Det är inget lätt arbete att undervisa invandrare, men Berhes lösning till problemet är att ta invandrare med i undervisningen.
Jag känner många lärare som arbetar hårt med sina invandrarelever. De kunde ha nytta av en invandrare som hjälper till och kompletterar undervisningen. Tack vare sina personliga erfarenheter kan en invandrare lättare förstå eleverna och deras inlärningssvårigheter.
Berhe har själv provat på att ta med sig en elev till jobbet och ge henne en del av sina egna arbetsuppgifter. Det fungerade bra och ledde det till att hon utarbetade en modell för pararbete inom utbildning av invandrare, som går ut på att en finsk lärare undervisar tillsammans med en invandrare.
Det största problemet inom språk-
undervisningen för invandrare är ändå bristen på resurser. Det finns ett enormt behov av finskkurser och eleverna skulle behöva mer individuell undervisning. De befintliga kurserna är överfulla och lärarna har ont om tid.
Skolverket borde utveckla en ny undervisningsplan som omfattar hela familjen, både föräldrarnas och barnens undervisning. Dessutom borde invandrare vara med och utarbeta planen. Man försöker ofta bortförklara invandrarnas svårigheter i finska genom att påstå att de har inlärningssvårigheter, fastän det egentligen beror på till exempel undervisningsmetoderna.
Med i arbetslivet
Ofta är det barnen i familjen som lär sig finska först, vilket försätter föräldrar och barn i ett uppochnervänt beroendeförhållande. Barnen blir tvungna att fungera som familjens ambassadörer. Hemmamammorna får ofta ingen undervisning över huvudtaget.
Jag har blivit kontaktad av flera somaliska kvinnor som skulle vilja in i arbetslivet, men som inte kan någon finska fastän de bott länge i landet. Deras barn har vuxit upp och de kunde börja arbeta ifall de talade språket. Nu har de ett stort intresse för att lära sig tala finska och därför borde man smida medan järnet ännu är varmt.
Finskkurser borde ordnas i områden där invandrarfamiljer bor, så att hemmamammor skulle ha bättre möjligheter att delta i undervisningen. Dessutom borde föräldrar undervisas i barnfostran, då de inte har någon erfarenhet om de problem tonåringar möter i Finland.
Berhes modell för pararbete kunde fungera också i arbetslivet. Det finns många välutbildade invandrare, men på grund av språkmuren är det svårt att dra nytta av deras kunskaper. Invandrare med yrkesutbildning kunde få arbeta i par med en finsk arbetare, vilket skulle främja både invandrarnas integrering i samhället och inlärningen av språket.
Alla invandrare vill jobba, men de måste först få en möjlighet att lära sig språket. Man behöver självförtroende för att våga prata.
Fanny Fröman
