Att översätta poesi är alltid en subjektv tolkning av en dikt – varje val mellan ord med likartad betydelse men med olika klang, valet mellan rytm och innebörd, mellan ordformer (ska finskans “loppu” t.ex. tolkas som “slut” eller “slutet”?) är val som samtidigt är tolkningar och som gör varje översättning av en dikt unik. Vi bad tre poeter med mångårig erfarenhet av att tolka poesi att översätta samma dikt av den finska poeten Sanna Karlström till svenska. Dikten är ur hennes samling Harry Harlowin rakkauselämät (Harry Harlows kärleksliv) som utkom 2009 på Otava. Varsågoda, njut!

Loppu kuin vesivärinappi harmaassa puvuntakissa

laukaus sydämestä takaisin kilahtavaan lippaaseen

ja kirjan kannet kiinni Webster’s Dictionaryn täydennetty laitos

 

sen sivulle piirretty ontto sisäelin eteisineen mies menee

rappukäytävän portaat alas vaahteranlehtiin

jotka ovat tavallaan paikkansapitäviä

 

kappaleita valoa kengänkärjellä on asioita

joita ei voi ajatella erikseen tunteita tai kolinaa

käsiä taskujen pimeyttä kankaaseen kiedottua

ur Sanna Karlströms diktsamling Harry Harlow’n rakkauselämät (2009)

 

Tolkning I:

Slutet som en vattenfärgsknapp i en grå kavaj

ett skott från hjärtat tillbaka in i det klingande magasinet

och bokens pärmar igenslagna Webster’s Dictionarys kompletterade utgåva

 

på boksidan tecknat det ihåliga inre organet med sina förmak mannen går

ner för trapphusets trappor till lönnlöven

som på sitt sätt håller streck

 

stycken ljus på skospetsen finns saker

som man inte kan tänka på åtskilda känslor eller slammer

händer fickornas mörker inlindat i tyget

 

(tolkning Henrika Ringbom)

Kommentar: När man översätter en dikt från ett språk till ett annat förlorar man alltid något, särskilt när språken är så olika som det finska och det svenska. Man blir tvungen att göra val, att tolka (och jag föredrar därför att hellre tala om tolkning än om översättning). I denna dikt stannade jag särskilt upp vid ”vaahteranlehtiin/ jotka ovat tavallaan paikkansapitäviä”. Någon direkt motsvarighet till ”paikkansapitävä”, bokstavligen ”som håller sin plats”, finns inte på svenska, vilket kändes olyckligt eftersom diktens tema – slutet, den väldiga förändringen – kontrasteras mot de på sitt sätt stabila lönnlöven. Jag valde ”håller streck”, för att det liksom ”paikkansapitävä” kan läsas både som ett vedertaget begrepp och bokstavligt, och för att lönnlöven också på svenska lite aktivt skulle ”hålla” fast vid något.

 

Tolkning II:

Ett slut som en knapp vattenfärg i en grå kostym

ett skott från hjärtat tillbaka till klingande magasinet

och bokens pärmar stängda Webster’s Dictionary utökad utgåva

 

på bokbladet en ihålig bild av ett inre organ med förmak en man går nerför trapporna i trappuppgången ner i lönnlöven som på sitt sätt stämmer i

 

stycken av ljus på skospetsen sådant som

man inte kan tänka separat känslor eller skrammel

händer fickors mörker i tyg invirat

 

(tolkning Peter Mickwitz)

 

Tolkning III:

 

S

lutet som en akvarellknapp i en grå kostymrock

ett skott från hjärtat tillbaka in i skrinet som klirrar till

och boken sluts Webster’s Dictionarys kompletterade utgåva

 

på en av sidorna ritat ett ihåligt inre organ med förmak en man går

trappuppgången ner in bland lönnlöven

som på sitt sätt är sanningsenliga

 

delar av ljus på skospetsen det finns saker

man inte i tankarna kan hålla isär känslor eller slammer

händer fickornas mörker svept i tyg

 

(tolkning Martin Enckell)

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.