Att översätta poesi är alltid en subjektv tolkning av en dikt – varje val mellan ord med likartad betydelse men med olika klang, valet mellan rytm och innebörd, mellan ordformer (ska finskans “loppu” t.ex. tolkas som “slut” eller “slutet”?) är val som samtidigt är tolkningar och som gör varje översättning av en dikt unik. Vi bad tre poeter med mångårig erfarenhet av att tolka poesi att översätta samma dikt av den finska poeten Sanna Karlström till svenska. Dikten är ur hennes samling Harry Harlowin rakkauselämät (Harry Harlows kärleksliv) som utkom 2009 på Otava. Varsågoda, njut!
Loppu kuin vesivärinappi harmaassa puvuntakissa
laukaus sydämestä takaisin kilahtavaan lippaaseen
ja kirjan kannet kiinni Webster’s Dictionaryn täydennetty laitos
sen sivulle piirretty ontto sisäelin eteisineen mies menee
rappukäytävän portaat alas vaahteranlehtiin
jotka ovat tavallaan paikkansapitäviä
kappaleita valoa kengänkärjellä on asioita
joita ei voi ajatella erikseen tunteita tai kolinaa
käsiä taskujen pimeyttä kankaaseen kiedottua
ur Sanna Karlströms diktsamling Harry Harlow’n rakkauselämät (2009)
Tolkning I:
Slutet som en vattenfärgsknapp i en grå kavaj
ett skott från hjärtat tillbaka in i det klingande magasinet
och bokens pärmar igenslagna Webster’s Dictionarys kompletterade utgåva
på boksidan tecknat det ihåliga inre organet med sina förmak mannen går
ner för trapphusets trappor till lönnlöven
som på sitt sätt håller streck
stycken ljus på skospetsen finns saker
som man inte kan tänka på åtskilda känslor eller slammer
händer fickornas mörker inlindat i tyget
(tolkning Henrika Ringbom)
Kommentar: När man översätter en dikt från ett språk till ett annat förlorar man alltid något, särskilt när språken är så olika som det finska och det svenska. Man blir tvungen att göra val, att tolka (och jag föredrar därför att hellre tala om tolkning än om översättning). I denna dikt stannade jag särskilt upp vid ”vaahteranlehtiin/ jotka ovat tavallaan paikkansapitäviä”. Någon direkt motsvarighet till ”paikkansapitävä”, bokstavligen ”som håller sin plats”, finns inte på svenska, vilket kändes olyckligt eftersom diktens tema – slutet, den väldiga förändringen – kontrasteras mot de på sitt sätt stabila lönnlöven. Jag valde ”håller streck”, för att det liksom ”paikkansapitävä” kan läsas både som ett vedertaget begrepp och bokstavligt, och för att lönnlöven också på svenska lite aktivt skulle ”hålla” fast vid något.
Tolkning II:
Ett slut som en knapp vattenfärg i en grå kostym
ett skott från hjärtat tillbaka till klingande magasinet
och bokens pärmar stängda Webster’s Dictionary utökad utgåva
på bokbladet en ihålig bild av ett inre organ med förmak en man går nerför trapporna i trappuppgången ner i lönnlöven som på sitt sätt stämmer i
stycken av ljus på skospetsen sådant som
man inte kan tänka separat känslor eller skrammel
händer fickors mörker i tyg invirat
(tolkning Peter Mickwitz)
Tolkning III:
S
lutet som en akvarellknapp i en grå kostymrock
ett skott från hjärtat tillbaka in i skrinet som klirrar till
och boken sluts Webster’s Dictionarys kompletterade utgåva
på en av sidorna ritat ett ihåligt inre organ med förmak en man går
trappuppgången ner in bland lönnlöven
som på sitt sätt är sanningsenliga
delar av ljus på skospetsen det finns saker
man inte i tankarna kan hålla isär känslor eller slammer
händer fickornas mörker svept i tyg
(tolkning Martin Enckell)