Det blev alltså Pyhäjoki. På udden Hanhikivi vid Bottenvikens kust – där havsörn häckar och flera sällsynta växtarter har påträffats – planerar Fennovoima att försöka bygga landets sjätte kärnkreaktor. Jag skriver ”försöka”, för jag är ännu inte övertygad om att projektet blir av.
Medan Tyskland, Schweiz och Italien som en följd av haveriet i Fukushima väljer att avveckla sin kärnkraft byggs den ut i Finland. Energipolitiken i vårt land präglas av ett slags öststatsmentalitet – precis som i det forna Sovjet (och i dagen Ryssland) ses atomkraften fortfarande som framtidens teknologi. Fiaskot i Olkiluoto tycks inte ha dämpat den nukleära entusiasmen inom den finländska samhällseliten. Någon verklig debatt om kärnkraftens risker och dess usla ekonomi förs inte hos oss, i motsats till i västländerna. Det märkligaste är att företrädare för näringslivet och de flesta politiker inte tycks vara redo att dra några som helst slutsatser av problemen som drabbat bygget av Olkiluoto 3. Med rösterna 8–6 godkände stadsstyrelsen i Helsingfors nyligen att staden är med och finansierar en fjärde reaktor i Olkiluoto. Samtliga borgerliga stadsstyrelseledamöter röstade ja, en socialdemokrat anslöt sig till de gröna och Vänsterförbundets Outi Ojala på nej-sidan. I Finland är kärnkraften uppenbarligen ett borgerligt projekt som stöds av delar av socialdemokratin och fackföreningsrörelsen.
Varför i hela fridens värld ska städer och kommuner med skattemedel stödja olönsamma kärnkraftsprojekt?
När det gäller Fennovoimas kärnkraftverk i Pyhäjoki måste ett par frågor ställas. För det första: hur ska det finansieras?
Kärnkraftsindustrin har under de drygt 60 år den existerat aldrig lyckats stå på egna ben ekonomiskt, den har ständigt varit beroende av offentliga stöd. Reaktorbyggen betraktas som högriskprojekt och inga banker beviljar krediter till sådana utan långtgående offentliga garantier. Olkiluoto 3 skulle enligt propagandan bli den första reaktor som helt och hållet byggdes utan statliga eller andra offentliga bidrag. Det var en ren och skär lögn. Ganska snart stod det klart att projektet finansierades med riggade krediter som gavs till orimligt låga räntor. Det var i själva verket tänkt att tyska och franska skattebetalare skulle stå för en stor del av notan – vilket i synnerhet tyskarna inte alls var förtjusta i när de omsider fick reda på hur det låg till.
När man i Tyskland försökte sy ihop ett kreditpaket liknande det som givits till Olkiluoto för att färdigställa en reaktor i Belene i Bulgarien (ett bygge som pågått sedan 1981!) blev protesterna massiva. Det slutade med att det tyska företaget BWE 2009 helt drog sig ur Belene. Även om tyska E.ON äger 34 procent av Fennovoima är det inte troligt att den tyska allmänheten skulle vara mer välvilligt inställd till att skyffla in skattemiljarder i ett nytt ekonomiskt svart hål i en avkrok av norra Finland. Världen är dessutom på väg in i en recession som redan har jämförts med trettiotalsdepressionen. Banker och offentliga finansinstitut kommer att hålla hårt i penningpåsen. Fennovoimas ägare kommer knappast att vara beredda att finansiera hela bygget med egna pengar.
Vart har Fennovoima tänkt vända sig för att låna upp de 4–6 miljarder euro man påstår att kärnkraftverket ska kosta? Fennovoimas ägare kommer knappast att kunna finansiera bygget med egna pengar.
De ekonomiska uppskattningarna för projektet ter sig mycket luftiga. Erfarenheten från Olkiluoto, Flamaville i Frankrike och andra kärnkraftsprojekt visar att man aldrig lyckas göra realistiska budgetar. Kostnaderna för Olkiluoto 3 har redan skenat iväg, och reaktorn är långt ifrån färdig. Personligen tror jag att man kommer upp i tvåsiffriga tal, räknat i miljarder euro, innan Olkiluoto 3 kan fasas in på elnätet.
Bygget i Olkiluoto har redan blivit så kostsamt för huvudentreprenören Areva att en konkurs hade varit oundviklig om Areva varit ett vanligt företag. Franska staten fick gå in och täcka förlusterna.
Den andra frågan som måste ställas är: hur tänker Fennovoima förfara med det radioaktiva avfallet som kommer att produceras i reaktorn (eller reaktorerna ifall man bygger två stycken)? Företagets vd har sagt att man ska lägga sitt utbrända kärnbränsle i det slutförvar – Onkalo – som byggs i Olkiluoto. Han är dock mycket ensam om sin åsikt. Posiva har förklarat att man inte har plats för Fennovoimas utbrända bränsle i sin förvaringsgrotta. Fennovoima kommer rimligen att tvingas söka en annan lösning. Ska företaget bygga ett eget slutförvar kommer man att tvingas investera ytterligare flera miljarder euro. Varifrån ska de pengarna tas?
Det måste vara ett rimligt krav att Fennovoima inte beviljas byggnadstillstånd för sin reaktor innan företaget kan presentera en trovärdig lösning för sitt avfallsproblem. Fennovoima måste visa var det utbrända bränslet ska placeras och hur man avser att finansiera förvaret. Givetvis ska bolaget självt stå för samtliga kostnader – skattepengar får inte användas. Hur ska Fennovoimas kärnkraftverk bli lönsamt om bolaget tvingas bekosta ett eget avfallslager?
Satsningen på nya reaktorer kan komma att visa sig mycket kostsam för Finland i samhällsekonomiskt avseende. Inte nog med att vi bygger fast oss i en teknologi som aldrig har förmått uppfylla de förväntningar man ställt på den och som spelar en marginell roll när det gäller att förhindra en klimatkatastrof till följd av antropogena utsläpp av växthusgaser – den närmast fanatiska satsningen på kärnkraft i Finland har med alla sannolikhet kostat oss en stor mängd potentiella arbetstillfällen. Av arbetsstyrkan vid Olkiluoto 3 utgör finländarna en mindre del: majoriteten byggarna kommer från andra europeiska länder. Och när reaktorn väl står klar behövs en tämligen liten personal för driften. Hade Finland istället valt att satsa på förnyelsebar energiproduktion och effektivisering hade ett stort antal permanenta jobb skapats. Dessutom hade finländska innovationsföretag inom energisektorn haft en hemmamarknad att verka på; finländska tillverkare av vindturbiner (ja, sådana finns faktiskt – exempelvis The Switch i Vasa) exportar i stort sett hela sin produktion. Ett lämpligt uppdrag för en student som skriver sin avhandling i t.ex. ekonomi kunde vara att försöka beräkna om det är 10 000 eller 15 000 eller ännu fler arbetstillfällen som har gått förlorade till följd av satsningen på kärnkraft.
Lars Sund
Fotnot: Antropogen betyder ”av människan orsakad”.
