Mari Sunnas (f. 1972) utställning Maladies of innocence på galleri Anhava öppnar dörren till en lågmäld men starkt underlig värld. Målningarna är enkla och känsloladdade och rör sig på ett befriande sätt mellan det abstrakta och det föreställande. Med finns både rena kompositioner och porträtt, men det mesta är mellan de två – där det figurativa står i förhållande till ett slags irrationell, abstrakt massa. Gång på gång återfinner man kroppen, eller delar av den, borttappade i målfärgens flytande verklighet. De bleka kropparna verkar turvis skyla sig, turvis förtäras av vad som liknar barocka pälsjackor eller levande skum.

Sunna är redan ett bekant namn på den finska konstscenen. Hon har hunnit ha en egen utställning på Emma-museet i Esbo och har turnerat på diverse internationella konstmässor och blivit belönad med flera pris. Med några års mellanrum dyker hon upp med en ny utställning på galleri Anhava. Dessa är tillfällen att ta vara på för de visuellt intresserade. I bästa fall bjuder utställningarna på en optimal dos nutidskonst – tillräckligt små för att man skall orka koncentrera sig och tillräckligt stora för att intressanta kopplingar och teman skall träda fram.  I Maladies of innocence fungerar konceptet dessutom väl. Galleriets tre separata rum har utnyttjats intelligent för att skapa en helhet som är både koherent och omväxlande.

Sunna verkar besitta den eftertraktade förmågan att ständigt förnya sig (eller att piska sig själv framåt?). Varje målning är en egen liten värld. Somliga dras mot det tonårsnaivistiska, med starka konturer och tydliga färgfält, och andra påminner mig om Gustave Moreaus (1826-1898) brunmättade och maniskt dekorativa symbolism. Denna helhet har också ett annorlunda tonfall än hennes senaste soloutställning i Finland (EMMA 2007). Konturerna är suddigare, färgerna grumligare och där det tidigare fanns skarpa siluetter, finns nu bleka, nästan overkliga flickedjur. Kort sagt har Sunna drivit en bit bort från de trendiga färgerna och de hårda kontrasterna mot någonting vagare, mer poetiskt.

Det intressanta med Sunnas målningar är att de så skickligt undgår entydiga sanningar. De är estetiska men samtidigt smutsiga, banala men samtidigt äkta, mytologiska men samtidigt mycket nutida och genom alla dessa balansgångar behåller de dessutom en air av spontanitet. Väl ute på andra sidan av detta motsatsernas slalomåk står man öga mot öga med djupt mänskliga bilder. Kanske är det just i alla dessa tvetydigheter man känner igen sig.

Emma Rönnholm

Mari Sunna: Maladies of innocence, Galleri Anhava, i Sanomahuset på Mannerheimsplatsen 3, Helsingfors, fram till 30.10

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.