Demokrati och aktivism i samtidskonsten, lokalt agerande, konstnärens identitet och kollektivt engagemang var några av de teman som lyftes upp både konstnärligt och mera teoretiskt under symposiet Att ha/Att äga 23–25.9 i Vasa.
Symposiet anordnades i kammarmusiksalen på stadshuset och fungerade som en förberedelse för en utställning med samma namn. Utställningen öppnar på Kuntsi museum för modern konst i Vasa i december. Det var också ett tillfälle för en del av de konstnärer som deltar och organisatörer att träffas för första gången före utställningen.
Temat för symposiet Att ha/Att äga formulerades som en reaktion på de senaste årens sociala, ekonomiska, ekologiska förändringar och hur dessa tar sig uttryck i det kulturella fältet. Kulturellt arv, självständighet och hållbarhet är teman som relaterar till ägandeskap enligt arrangörerna. På fredagen diskuterades aktivism och demokrati i nutidskonsten. Rolf Büchi (Schweiz / Storbritannien) inledde med en föreläsning om politiskt beslutsfattande.
– Demokrati innehåller idag en paradox av att principiellt vara ett ideal, men vars praktik beskrivs som både klumpig och omöjlig bland beslutsfattare, sade Büchi.
Büchi menade att innebörden av ordet demokrati nästan helt gått förlorad när dagens demokratier ställs mot det ursprungliga demokratibegreppet.
Konstnären Jaana Kokko resonerade kring hur handlingen att visa ett konstverk också är en politisk kommentar. Kokko behandlade intervjun som konstnärlig metod och visade delar ur sina filmer. I kortfilmen The Anarch låter Kokko sin vän Veikko Leväaho komma till tals i ett stillsamt porträtt där anarkism diskuteras ur en äldre mans synvinkel. Piprökande och i långt yvigt vitt skägg ställer Leväaho självkännedom som det första kravet på vad det innebär att kalla sig anarkist.
Konstnärens identitet och lokalt agerande var temat under lördagen. Konstnärsgruppen Kennedy Browne (Irland), bestående av Gareth Kennedy och Sarah Browne diskuterade sin egen konstnäridentitet både som grupp och i relation till andra som de engagerar i sina projekt. Gruppen arbetar med situationen kring att många internationella företag (bl.a. läkemedelsföretag) under flera år varit verksamma på mindre orter i Irland och det som händer när produktionen flyttar till andra länder. I Cork i södra Irland finns både Apples europeiska högkvarter liksom produktionen av Viagra.
Kennedy Browne har skapat fiktiva narrativ baserade på inlägg på ett internetforum, skrivna av före detta anställda på ett sådant storföretag. I filmen How Capital Moves har flera berättelser om bland annat osäkra arbetsförhållanden stöpts samman till en historia som berättas i förstaperson av en anställd.
Söndagen ägnades åt diskussioner om konstnärligt arbete inom kollektiv och i samhället. Minna Heikinaho skapade 1994 ett gratis frukostcafé i Berghäll som en del av sin examensutställning på Bildkonstakademin. I en företagslokal närheten av Frälsningsarméns brödkö blev Ilmainen aamiainen ett av de främsta exemplen på samhällskonst i lågkonjukturens Finland, samtidigt som konstnären själv undersökte relationen mellan konst och vardag. Under rubriken ”Experiences in the urban space – the incompleteness of community art” problematiserade Heikinaho socialt engagerade konstnärsprojekt och ställde frågan om konstnären är till för samhället eller samhället rekvisita för konstnären i sådana projekt. Syftet i Heikinahos konstnärliga arbete är att undersöka den relativa betydelsen av närvaro: mötet mellan å ena sidan kroppsliga och levande och å andra sidan representerade och icke-levande bilder eller situationella arbeten. Genom att diskutera sitt eget tidigare arbete betonade Heikinaho att mötet mellan konstutövare och deltagare både kan och får vara överraskande och okontrollerbart. Med en övning där åhörarna under presentationen ombads se en annan åhörare i ögonen under några minuter illustrerade Heikinaho det ofta svåra och skyddslösa i verkliga möten mellan människor. Värdet av samhällsbaserad konst ligger nämligen i att vara ofärdig, processaktig på ett liknande sätt som människors handlingar och dagliga liv är det, påminde Heikinaho.
Platform har länge utgjort en viktig del av Vasas kulturliv med bland annat en internationell artist-in-redidence-verksamhet och ett galleri för samtidskonst på kasernområdet i Vasa. Symposiet var även ett försenat tioårsjubileum och ett sätt att se tillbaka på Platforms verksamhet sedan år 2000. För detta lanserades en experimentell kronologi över föreningens verksamhet, boken Don’t look back, som till stor del består av grafiska bidrag från konstnärer och konstnärsgrupper och texter av skribenter som tidigare samarbetat med Platform. Platform drivs av ett nätverk av konstnärer bosatta i eller med anknytning till Vasa.
Tiina Pitkäjärvi
