Den polska poeten Czeslaw Milosz famnar hela 1900-talet. Både som människa och som författare.
Han föddes i Litauen 1911, spenderade andra världskriget i det ockuperade Warszawa, blev diplomat men sökte politisk asyl i Frankrike och emigrerade till USA, där han verkade som litteraturprofessor vid Berkley och återvände så småningom till Europa och Polen där han avled 2004. Poeten Czeslaw Milosz fyller sina dikter med 1900-talets mörker, katastrofer, sekularisering, metafysik, sinnlighet och ett starkt förakt inför de totalitära ansatser han iakttagit, både i stater och i människor som reducerar sig genom tvångsmässig underordning alldeles oberoende av statsskick. Det är inte alldeles ovanligt att en poet vill verka fjärran alla -ismer, men Milosz hör till det fåtal som faktiskt lyckas ganska bra.
Lagom till poetens 100-årsjubileum ger Brombergs förlag ut den förförande tunna sammanfattningen Ärlig beskrivning, som alltså har alla möjligheter att vara sprängfylld med det absolut bästa från ett långt skrivarliv. Och nog har det blivit en slagkraftig samlingsvolym. Författaren Agneta Pleijel skriver i ett förord att hon förknippar Milosz med en känsla av mättnad, och det kan knappast sägas effektivare än så.
Czeslaw Milosz skrev med, eller i varje fall för, alla sinnen och ibland blir läsningen nästan övermäktig. Lite som när en kastrull kokar över och man tafatt försöker torka upp det heta vattnet från den ännu hetare spisplattan medan det bara fortsätter att rinna.
För Milosz finns det alltid flera sidor av myntet. All den svarta besvikelse som måste tåra varje humanistiskt öga vid betraktandet av det tjugonde århundradet, men också det hopp som saltspåren efter den torkade tåren lämnar efter sig, är en ständigt återkommande känsla i Milosz lyrik. Och överallt blinkar metafysiska betraktelser och mustiga förnimmelser. Mot livets ödslighet placerar den åldrande poeten glatt en snudd på gubbsjuk hänförelse över ett anat dekolletage, men han går bara undantagsvis över gränsen till det obehagliga.
”De har fallit av mig: åsikter, övertygelser och trosföreställningar,/ tycken, säkra kort och principer,/ regler och gamla vanor.// Jag har vaknat naken längst ut i en civilisation/ som har tyckts mig komisk och ofattbar […]” skriver han i den sena dikten ”Efteråt” och någonstans är det där hans storhet ligger – i det oproblematiska konstaterandet att allt inte hänger ihop. Det finns inga definitiva svar, det finns kanske inte ens definitiva frågor. Men, märk väl, trots detta fortsätter den gula ängsblomman envist att dofta.
Sebastian Johans
Czezlaw Milosz: Ärlig beskrivning. Urval Anders Bodegård och Leonard Neuger. (Översättning: Knut Ahlund, Katarina Gruber, Anders Bodegård, Eva Bruno och Nils-Åke Nilsson). Brombergs förlag 2011.
