De två nya amerikanska lagförslagen som påstås ge upphovsrättsägare bättre möjligheter att tampas med nätpiratismen, skulle potentiellt göra slut på de senaste årens idiomatiska internetkultur.
Wikipedia, världens sjätte mest besökta sida, beslöt att för första gången under sina elva år ta politisk ställning – för den användarskapade webbens fortsatta fria existens: den 18 januari var uppslagsverket svart.
Bland pessimister har det de senaste åren varit tal om att nätets gulddagar redan är förbi, att det fria informationsflödet var ett lyckligt misstag som världens mäktiga knappast kommer att tillåta länge till. Nästan dagligen möts vi av dåliga nyheter, stora eller små. En dag är det Visa och PayPal som gör det praktiskt taget omöjligt för de villiga att stöda Wikileaks, en annan är det den gamla telefonföreningen Elisa som tvingas försöka hindra sina kunder att nå The Pirate Bay. Ändå har det varit svårt att tro på att orosmolnen i dessa fall skulle vara verkliga – visslare och fildelare kommer nog alltid att hitta nya kanaler när de gamla förstörs – då kulturen på internet under senaste åren har upplevt en fantastisk blomstringstid.
Från streaming-teknologins favoritbarn – de självgjorda videoprogrammen, kortfilmerna och musikvideorna – till dess bastarder, videotjänstsidorna där det mer eller mindre olagligt går att se otaliga TV-serier och filmer gratis. Från fototjänsten Flickrs exceptionellt fördomsfria regler till bloggtjänsten Tumblrs hundratusentals sorglösa inspirationsbloggar där bild, text, video och ljud återbloggas utan att en tanke slösas på upphovsrättsliga petitesser. Från wikier där hela uppslagsverk kan skapas om vad som helst från The X-files till marxism, till internets mest egenartade kulturformer, internetfenomenen och -memen. Till wikierna hör även en av den moderna människans största skapelser: Wikipedia. Allt detta har uppstått explosionsartat på mindre än tio år och har på ett grundläggande sätt förändrat våra kunskaps-, informations- och underhållningsmöjligheter.
Den allra senaste tiden har dock verkligt oroande tendenser fått politiskt stöd. De amerikanska lagförslagen Stop Online Piracy Act samt det tidigare Protect IP Act är enligt förespråkarna skapade som potentiella verktyg för upphovsrättsinnehavare för att bättre kunna tampas med förbrytare, inte bara i USA utan globalt. I praktiken betyder detta att upphovsrättsägarna i stället för det ineffektiva och ohållbara evinnerliga stämmandet av förbrytarsidor, skulle övergå till en betydligt effektivare metod: konkret utestängning. Lagarna skulle ge exempelvis den amerikanska film- och TV-industrin möjligheten att av sökmotorer som Google kräva att sökresultat som leder till sidor som prickats för upphovsrättsliga brott inte får visas. Vidare skulle det bli omöjligt att köpa reklamutrymme på prickade sidor, att länka till en sida som sägs innehålla olagligt material skulle bli straffbart och streaming av material som bryter mot upphovsrätten skulle bli straffbart med upp till fem års fängelse. Som slutgiltig metod kan internetleverantörer tvingas blockera prickade sidor (förhoppningsvis bättre än vad Elisa klarade av), så att dessa sidor de facto skulle försvinna.
Ibland känns det som om upphovsrättsliga krav skulle vara relevanta endast för underhållningsindustrin, men självklart gäller de föreslagna möjligheterna även t.ex. nyhetsbyråer och deras journalistiska material. Implikationerna är hårresande. Och att Rupert Murdoch ger sitt fulla stöd till förslagen är föga förvånande.
Att dessa lagar i praktiken skulle gå att tillämpa på vad som helst är ingen hemlighet: de skulle bland annat kriminalisera praktiskt taget allt innehåll på sidor som YouTube, inte bara de redan olagliga musikvideorna och filmerna utan även till exempel ett bildspel från din senaste familjeresa med av upphovsrätten skyddad musik i bakgrunden. Ingen skulle längre få göra reklam på dessa sidor, vilket skulle leda till deras undergång. Vidare skulle sidor som Flickr, Tumblr, Blogspot etc. i princip bli olagliga så fort någon märker att någon postat till exempel ett av en bildbyrå ägt nyhetsfotografi. Så när jag i framtiden skulle illustrera min text på ett diskussionsforum med exempelvis en lånad karta från någon karttjänst, så skulle jag inte bara göra mig skyldig till ett brott utan sätta hela forumet i riskzonen eftersom sidan nu skulle innehålla olagligt material. Att detta är vansinne är ingen hemlighet. Och att tro att lagarna skulle förbli ett amerikanskt problem är att bedra sig själv.
Vad människorna bakom lagförslagen inte tycks förstå är att detta inte kommer att göra slut på piratismen, men däremot nog på den blomstrande internetkulturen, som levt på en fri tolkning av det amerikanska ”skäligt bruk”, fair use. Vad människorna som lever med internet som en naturlig förlängning av sig själva inte vill släppa tron på är att material på nätet får, kan och skall användas, omarbetas och delas för lärdom, kunskap, personlig utveckling och underhållning.
Att Wikipedia, som modereras av vanliga användare och som representerar den mest seriösa (och absolut lagliga) delen av det fria nätet, beslöt sig för att officiellt ta ställning mot lagförslagen, och att detta beslut skapade enorma rubriken världen runt, var toppen av en rörelse som visar att nätets frihet och (sub-)kulturer är en fråga som miljoner människor vill kämpa för.
Otso Harju
