En kommentar från en barnboksförfattare till en annan på bokmässan i Göteborg 2011:

”Skillnaden på din bok och min är att du använder ordet fitta.”

Han måste ha njutit av att få säga det, Per Nilsson. Susanna Alakoski blev märkbart irriterad, men avstod från att försvara eller förklara sitt användande av ordet ifråga.

När jag intervjuade Alakoski för några år sedan sade hon att hon tyckte svordomar borde införas som en egen ordklass:

”Varför ska man hela tiden förbjuda saker som så uppenbart finns? Jag tror på att avväpna svordomarna genom att använda dem. Mina barn får svära men jag försöker lära dem att göra det på rätt sätt.”

Jag tyckte det var bra sagt då, och jag tycker fortfarande att det var bra sagt. Men någonstans gick en gräns för mig. Jag hade planerat att ha med ett signerat ex av Alakoskis bok från Göteborg, som present åt mina barn, men nu blev det inget. Fitta kändes som ett ord jag kunde vänta några år med att introducera.

Men någon vecka senare plockade jag sedan ändå åt mig Dagens Harry, Alakoskis bok, på Tölöbibbans barnavdelning. Tänkte att jag alltid kan hoppa över fittorna när jag läser högt. Det gör jag också när de spetsar huvuden på pålar i Sagan om ringen.

Förlåt mig Susanna Alakoski, för min brist på tillit.

Inte fanns det något jag behövde hoppa över i boken.

Nilsson hade faktiskt fel, det står aldrig fitta. Det står ”sfitta”.

Okej, jag inser att Nilsson kanske också sa sfitta, skillnaden är svår att höra om man inte vet att lyssna efter den.

Sfitta är Urbanspråk, ett kodspråk som Alakoskis tioåriga huvudpersoner använder för ord de inte får säga, ett annat exempel är ”sfuck you”, som kan förstärkas genom att visa pekfingret.

Urbanspråket är ett utmärkt underlag för att diskutera svordomar med barn. Som kodspråk är det knappt värt namnet. Som sagt är jag inte alls säker på vad Nilsson sa. Men jag är ganska säker på vad Tölötanterna med de små hundarna tror att de hör när min sjuåring glatt ropar sfuck you, mamma och viftar med pekfingret när vi skiljs åt på morgnarna.

Han har också bett mig beställa ”Dagens Harry 2:an” på bibban, och det ska komma ut en uppföljare till hösten. Men kommer den lämpligt till årets Göteborgmässa ska det nog bli ett signerat ex den här gången.

Jag köpte inte Nilssons bok heller ifjol. Men kanske vi lånar den nångång.

 

Solveig Arle

är journalist

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.