Situationen för de mänskliga rättigheterna i Europa går mot det sämre. Det konstaterar Thomas Hammarberg, Europarådets avgående kommissionär för mänskliga rättigheter, efter sex år på posten.
Europa lider fortfarande av den rädsla och hysteri som uppstod efter terrordåden den 11 september 2001 och senare attacker i London och Madrid. Ett tätare samarbete mellan säkerhetsorganisationer, under bristande demokratisk kontroll, har fortfarande en negativ effekt på mänskliga rättigheter i Europa. Den europeiska skuldkrisen har förvärrat situationen ytterligare. Nedskärningar i den sociala välfärden och andra krisåtgärder slår hårt.
– De åtstramningsåtgärder som länder runt om i Europa tar till drabbar tyvärr de mest sårbara oproportionerligt mycket, de som redan har det knappt och har svårt att få det att gå ihop, säger Thomas Hammarberg.
Under sina resor i Europa har han med egna ögon fått se hur krisen påverkar människorna. För äldre personer i de gamla kommunistländerna har situationen blivit särskilt svår. Han ser en klar ökning av tiggare i hög ålder – åttioåringar som sitter vid trottoarerna och sträcker ut händerna – jämfört med när han började sitt jobb som kommissionär för snart sex år sedan.
– Denna fattigdom bland äldre gäller i viss mån också de västeuropeiska länderna. Pensionerna har fortsatt att ligga på samma låga nivå, samtidigt som priserna rusat i höjden.
Mitt under andra världskriget, år 1942, föddes Thomas Hammarberg i Örnsköldsvik. När FN:s generalförsamling antog deklarationen om de mänskliga rättigheterna i Paris var han sex år gammal. Dessa rättigheter skulle han senare komma att satsa nästan hela sitt yrkesverksamma liv på att försvara och främja.
Han har varit generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, Rädda Barnen i Sverige samt Amnesty International. När den sistnämnda organisationen år 1977 tilldelades Nobels fredspris var det Hammarberg som fick äran att ta emot det i Oslo.
Mellan 1996 och 2000 verkade han som generalsekreterare Kofi Annans särskilda representant för mänskliga rättigheter i Kambodja. När FN:s Barnkonvention tillkom var Hammarberg starkt pådrivande. Listan kan göras ännu längre.
växande xenofobi
År 2006 utsågs Thomas Hammarberg till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, och det är i den rollen han talat med Ny Tid. Kommissionären är mycket kritisk till hela hanteringen av den pågående krisen. Han ser hur nedskärningsbudgeterna bidragit till en ökad arbetslöshet. Personer som tidigare varit anställda inom servicesektorn på sjukhus och vårdhem har friställts.
Ovanpå det har nedskärningarna slagit hårt mot servicen på ålderdomshem och hemservicen i många länder. Personalstyrkan minskar och de kvarvarande blir mer stressade och har mindre resurser till enkla saker såsom kläder och mat. Detta gäller också sjukhus och institutioner för personer med svåra handikapp och funktionshinder. Privatiseringar har inte heller varit någon lösning för dessa grupper.
– Hos en del av de företag som håller på med vård finns ju också ett vinstintresse. Inte bara i Sverige utan också i Storbritannien har det varit flera skandaler om hur man plockat ut pengar ur dessa verksamheter medan kvaliteten sjunkit.
Detta är en längre trend som nu intensifierats av krisen. När Thomas Hammarberg blickar tillbaka på det senaste decenniet ser han ett Europa där det faktiskt skett en försämring av de mänskliga rättigheterna. Europadomstolen i Strasbourg har som främsta uppgift att garantera dessa rättigheter, men Hammarberg varnar för att även domstolens roll håller på att försvagas.
– Allt för ofta dröjer det innan
domar implementeras, om de alls gör det.
En annan institution med bristande auktoritet bland regeringarna i Europa är FN:s flyktingorgan UNHCR, vars råd och uttalanden inte tas på allvar i samma utsträckning som tidigare. Detta samtidigt som ländernas metoder för att hålla flyktingar borta blir mer och mer drastiska och xenofobin får starkare fäste.
– Jag menar att den ökade arbetslösheten varit en bidragande orsak till den växande extremismen, där man ständigt söker syndabockar. Dem hittar man som vanligt bland minioriteterna. Det kan vara romer som ses som främmande och hotfulla element eller, när det gäller migranter, konkurrenter på en redan pressad arbetsmarknad. Dessa gruppers utsatthet förstärks av att de, som Thomas Hammarberg beskriver det, inte är politiskt intressanta. De saknar ofta talespersoner och går heller inte och röstar.
orättvisa
nedskärningar
De sociala rättigheterna – rätten till arbete, skäliga arbetsvillkor, social säkerhet, sociala förmåner med mera – är en del av de mänskliga rättigheterna. Det ser Europarådets kommissionär som en självklarhet. ”I en ideal värld skulle vi inte behöva den Europeiska sociala stadgan – dess innehåll hade varit en del av Europakonventionen”, sa han i ett tal i Strasbourg 2006. I den ursprungliga FN-deklarationen från 1948 angavs alla rättigheter i samma text. Att man senare valt att skilja sociala och ekonomiska rättigheter från politiska och medborgerliga rättigheter har politiska motiv. De rättigheter som nu drabbas värst av nedskärningar och krav på striktare budgetdisciplin är just de sociala och ekonomiska.
– När man gör nedskärningar, och det kan vara nödvändigt i vissa fall, måste man se till att de mest sårbara grupperna skyddas. Andra – de som kan – får ta en större del av bördan. Det tror jag är absolut nödvändigt. För att få ner det strukturella underskottet till den nivå som den nya finanspakten kräver kommer emellertid flera länder att vara tvungna att spara in på sociala utgifter. Det framhålls till och med av Europeiska kommissionen som ett ypperligt sätt att åtgärda underskottet.
I december i fjol stod 16,5 miljoner människor – 10,4 procent av de arbetsföra i euroländerna – utan jobb. Så många har inte gått arbetslösa sedan euron infördes. Framför allt de unga som nu hamnar utanför arbetsmarknaden riskerar att påverkas för livet. Högst är arbetslösheten i länder som Spanien och Grekland. Två länder som, under en ny högerregering i det ena fallet och under påtryckningar utifrån i det andra, försöker ta sig ur situationen med ytterligare åtstramningsåtgärder.
– Europrojektet var tyvärr, som många nu konstaterat, inte helt genomtänkt från början. Nu försöker man spara sig ur den kris som uppstått, vilket slår hårt mot folket och leder till demonstrationer och strejker som i sin tur påverkar produktionen, säger Hammarberg.
grundtryggheten drabbas
Ofta är det kvaliteten på de sociala trygghetsinstitutionerna som drabbas: vården för de äldre, vård för personer med funktionshinder, skolor, daghem och liknande, där en allt mindre personalstyrka får göra allt mer.
– Nu har vi äntligen en rad ekonomer som säger att den förda ekonomiska politiken – att skära ner i en situation där vi hotas av depression – är vansinnig. I ett läge där så många kompetenta människor säger detta, i kombination med att man sett de förödande effekterna i samhället, är det märkligt att det inte påverkat politikerna mera.
Hammarberg menar därför att frivillig- och medborgarorganisationer har ett viktigt uppdrag i att få igång en ordentlig diskussion: att ge folk en chans att säga sina åsikter.
– I den bemärkelsen är de sociala medierna fantastiska. Synpunkter som tidigare inte kom fram gör det nu. Tyvärr har emellertid politiska partier och fackföreningar svårt att hålla sin egen diskussion igång.
Mycket av Hammarbergs kritik riktas mot de ledande politikerna runt om i Europa. I dem ser han en elit som hellre tillbringar sina dagar i Bryssel än möter sina väljare.
– Gapet mellan folket och politikerna har aldrig varit så stort i modern tid som det är nu.
Det politikerförakt som sprids hos folk i många länder tror han tyvärr delvis är berättigat.
– Det internationella samspelet har inte använts för att berika kunskapen, föra in idéer utifrån eller andra konstruktiva tankar.
Arbetar vidare
Trots, eller kanske på grund av, att utvecklingen överlag tycks gå mot det sämre känner Thomas Hammarberg samma drivkraft som förut. Det är verkligheten som driver honom, liksom en känsla av plikt.
– Jag har haft förmånen att få se hur det faktiskt ligger till när jag rest runt i de olika jobb jag haft. Det finns mycket kvar att göra. Har man fått grundfakta klart för sig och dessutom har lite kontakter och möjligheter att påverka så måste man göra det.
Visst kan han bli otålig emellanåt. I jobbet möter han ofta de människor som är utsatta eller drabbats av kränkningar.
– Det tar naturligtvis på krafterna. Man blir lite deppad själv ibland. Men det är samtidigt en uppmaning till folk att ligga i. Jag ser också mycket positivt: till exempel har frivilligorganisationerna i Europa blivit aktivare och mer professionaliserade, inte minst i de tidigare kommunistländerna.
Hammarberg menar att politiker lyssnar mer på dessa organisationer än vad både folket och organisationerna själva tror.
– Politikerna är förstås oroliga över gapet mellan dem och deras väljare. Därför har de också blivit mer lyhörda för vad organisationerna säger i medierna.
I april går Thomas Hammarbergs mandatperiod som kommissionär ut. Vad han ska göra härnäst är ännu inte helt klart, men säkert är att han inte kommer att överge sina hjärtefrågor.
– Jag kommer att jobba vidare med mänskliga rättigheter, men i andra roller. Det finns en del organisationer jag skulle vilja hjälpa och skriva för. Två som redan är klara är European Roma Rights Center som jobbar för romers rättigheter och Mental Disability Action Center som arbetar för personer med funktionshinder, i synnerhet intellektuella handikapp och psykiska problem.
Axel Kronholm
